överblåst pingst

Inte sällan har det den sista tiden blåst en envis nordan. Det hör till årstiden. Försommaren är här, nätterna är ljusa, solen varm men vinden sval – kall när den är hård. Inget att bli upprörd över.

Det vildblåser också i Riksdagen. Jag vet inte vem eller vilka som verkar mest blåsta – den politiska vildan, Sverigedemokraterna, de övriga oppostionspartierna eller statsministern på rättmätigt dåligt humör. Jag har skrivit en annan text om den saken men (ännu) inte publicerat den här på min anspråkslösa blogg där den kanske kommear att läsas av näst intill inga alls.

 

Pingsten har i alla fall passerat. Detta år blev den också i samhället en dubbelhelg. Annandag Pingst försvann som allmän helgdag men – och detta är viktigt – fortsatt en kyrklig helgdag med givna Bibeltexter, gudstjänst i varje församling och/eller en del annat. I den rådande sekulariseringen gjordes 6 juni till arbetsfri dag för att kunna fira svenskheten effektivare och Pingsten fick stryka på foten. Att samhället gör si eller så må vara en sak. Det intressanta är hur man gör i kyrkor och församlingar. Inom frikyrklighet och andra liknande sammanhang följer man inte ett kyrkligt år på samma vis som man brukat göra i Svenska kyrkan och andra rediga samfund och att Annandagen inte finns där är inget att förvåna sig över. Nu tycker jag att också bland de rediga blandas korten ibland både vilt och bort. Annandag Pingst försvinner och särskilt rörigt blir det ett år som i år när den världsliga blå-gule-dagen infaller på den kyrkliga Annandagen. Det blir rörigt då Pingsten ju är nationalismens totala motsats.

 

Jag var i gudstjänsten på Pingstdagen den 5:e. En redig Högmässa där vi bland annat fick belyst hur den splittring vad gäller kulturer, språk och med tiden nationaliteter hade sitt ursprung i människors försök att ockupera himlen och ta makten från Gud. Exakt så uttryckte sig inte helt och fullt den yngre kollegan men han berörde berättelsen om Babels torn i Första Moseboken kapitel 11 och att Pingstens händelse i Jerusalem 50 dagar efter att Jesus uppstått ur graven är en motvikt till detta. Helt rätt! För att visa att nationalism och uppdelningar inte gäller i kyrkan gavs utrymme för textläsningar på ukrainska, engelska och arabiska – förutom svenska. Dessutom gav han efter sin prediken en kortare Summary in English som jag med hans tillstånd publicerar här och nu:

 

The story of Pentecost is a story about how God sanctifies the different languages and cultures of the world. In Genesis we hear the story of the tower of Babel, and how God stops humanity from building the gigantic tower by making them speak different languages, instead of one common tongue. And it would seem that the message in Genesis is that the differences between peoples and nations and language-groups are a problem – it is what stops humanity from achieving common goals.

But that isn’t the end of the story. In Jerusalem at the first Pentecost of the Christian Church, it seems as though God redeems the diversity of humanity. God does not want the diversity to be an obstacle, but a blessing. Through the power of the Spirit, diversity could instead be a sign that the calling of Jesus does not mean we should all become copies of each other, but instead find the blessings in both our own heritage, and in the heritage of our brothers and sisters in Christ.

Sometimes the Church hasn’t appreciated diversity, but instead sought to erase it and turn the Communion of the Saints into “the Communion of the Same”. It has caused harm worldwide through history. But in Revelation chapter 7, we get to see the vision of a multitude of people in front of God’s Throne, and they are of every nation, every tribe, every kingdom and every language on earth. Therefore it is our calling, as baptized disciples of Christ, to seek this diverse community of the Church. And it happens when we, through the Spirit in our hearts, find the patience, wisdom and love for our neighbor, that we can manage to live with both the challenges and the blessings of the sanctified, diverse communion of saints. Then the World will see Christ in us, and believe. And the world needs just that. The world needs us.

 

Innan gudstjänsten var jag, Primärhustrun och yngste sonen förbi lilla Lisa som den 5:e fyllde fem år. Kalaset skulle anstå till dagen efter men lite uppvaktning på rätt dag tillsammans med hennes farmor och farfar var ändå på sin plats. Det är spännande att fylla fem men det var den 6:e som det skulle stor-kalasas med fler födelsedagsklappar, kusiner och glassbomb. Att då ”nationaldagsfirandet” fick stryka på alla fötter är närmast en självklarhet och jag slapp fundera över om jag skulle sanktionera eller bojkotta det storsvenska intrånget i den kyrkliga helg som faktiskt har rubriken Andens vind över världen. OBServera:...över världen!

Och jag upprepar: Pingsten är nationalismens motsats! Kyrkan är en över-nationell grej, inte något sverigedräktsklätt tjolahopp och jag tycker Kyrkan skall hålla sin fana högt!

Så var det sagt!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0