till vilken nytta?
Ska man fråga så – till vilken nytta?
Alltså lägga en nyttoaspekt på allt? Eller en del?
Blir inte att jämt nyttovärdera bara strebermentalitet?
Ibland brukar man säga – eller brukade man säga – att vi svenskar har Luther på axeln. Med det syftar man på en humorlös trist halvt asketisk hållning med sparsamhet, jantelag och pliktuppfyllelse som ideal. Förra kungens valspråk Plikten framför allt finns kvar – helt rätt! – och gör att vi snällt vaccinerar oss – helt rätt! – och köper närproducerat – åxå rätt! – samt lever i allmän lydnad för överheten och är tveksamma till att sticka ut dubbelhakorna och yttra profilerade åsikter. Om det är Luther eller, vilket jag snarare tror, Calvin som i detta sitter på axeln vette kissemissen. Tankarna och känslorna kommer i alla fall som gör att jag frågar mig: till vilken nytta?
Med 48 timmars varsel fick jag ta över förtroendet att igår leda Gudstjänst med Nattvard i Älvsby kyrka.* Den i selen verksamme yngre kollegan hade blivit hes och hostig. Att hans lagligt sammanvigda hustru som är verksam i sjukvården var testad och befunnen covidistisk innebar att kollegan placerat sig i rekommenderad husarrest. Pensionsgubben, alltså jag, ombads kliva in.
48 timmars varsel är inget problem. Skapar ingen stress alls. Det är gott om tid att fundera lite smått och framställa fusklappar för vad som kan sägas. Dessutom var psalmvalet redan gjort. Vi blev drygt 30 på plats i i kyrkan. Möjlighet fanns att via nätet följa det hela hemma. Hur det blev kan man se här. Och fråga sig: till vilken nytta?**
Det blev alltså ett litet manushäfte till, ett manus att att lägga till de kilon av manusar jag sparat genom åren från en uppsjö av gudstjänster och sammankomster om vilka jag måste få ställa frågan: till vilken nytta?
Om att som jag berättat om tidigare sakteligen sorterar och katalogiserar alla dessa gamla manuskriptkan man verkligen fråga: till vilken nytta?
OS är i alla fall slut nu – för denna gång. Andra kommenterar det bättre än jag. Det mesta har varit kul att se på även om man givetvis kan fundera över nyttoaspekten. Hur som helst är det nu förbi för den här gången. Kanske blir det mer bloggning nu. Och bokläsning. Men också kring mal tanken: till vilken nytta?
Eller skall man bara skita i att lägga nyttoaspekt på allt? Att bara ta dan som den kommer, chilla och softa och bara göra nästan ingenting – och då verkligen undra till vilken nytta?
* Det gamla ordet Högmässa tänker en del är obegripligt för den stora hopen. Man har rubricerat om det till Gudstjänst med Nattvard som faktiskt egentligen inte är mer begripligt.
** Strimningen via Facebook innehåller hela gudstjänsten. I min fusklapp finna bara Beredelsen i början av gudstjänsten samt Predikan som börjar efter ungefär 28 minuter.
