djurens gård
Alla djur är jämlika
men vissa djur är mer jämlika än andra
Detta är vidomsord! Välkända visdomsord. Kanske är inte formuleringen exakt samma som i de tidigare svenska översättningarna av Djurfarmen av George Orwell men innebörden är i alla fall samma i den nya översättningen som gavs ut i fjol.
Boken – liten sak om 125 sidor ungefär – stod i hyllan för Nyheter rakt fram när jag om fredagsförmiddagen kom in på Kommunbiblioteket här på orten. Lite annorlunda titel dock. Djurens gård heter den nu. Det är en bra förändring anpassad till att vad ord betyder förändras lite över tid. Höns-, får-, mink- och kycklingfarmer är anläggningar för uppfödning och produktion av djur för människans mer eller mindre inbillade behov. Bokens miljö är inte tänkt vara en sådan farm – även om den blir det med andra svin än människor som styre. Djurens gård är en bättre beskrivning av vad man hade för vision.
Boken är en så kallad allegori, en sagoformad berättelse som i stora drag och små detaljer berättar om något mer än vad som står på raderna. I ett gediget efterord ges uppgifter om vad i Sovjetuniunens tidiga historia Orwell syftar på med både smått och gott. Det är historiskt intressant men inte avgörande – egentligen. Djurens gård är en tänkvärd beskrivning av fler sammanhang och fler ledare än Stalin. Den klär av drivfjädrar och later som lätt kommer hos dem som kommer upp sig. Jag har sett sådant både i stora och små sammanhang då visionärer karriäriseras och byråkratiseras och ser till egna procedurer och situationer mer än till det och dem de är satta att verka för.
Läs boken! Läs om boken!
Skit i vilken översättning. Läs!
Det är just det som skrämmer mest - att personer med goda intentioner från början gradvis deformeras av makten. Därför behöver varaktiga demokratier fungerande maktdelning och inre friktion som bromsar excesser i sin linda.
