storasyster återställd
Det hände i förrgår, på söndagen. Från måndag före lunch till söndag efter hade då lilla Ava varit hos mormor och morfar. Vi hämtade henne då värkarbetet småstartat för mamman som sedan strax innan lunch på tisdagen förra veckan förlöstes med kejsarsnitt – icke helt planerat sådant.
Efter en knapp veckas nöje och gamman var dock förväntan stor hos henne jag brukar kalla lilla Ava. Hon visste att hennes lillebror skulle vara liten men SÅ liten var hon inte helt förberedd på. Ändå vägde han över tre kilo och var inte ens en halvmeter lång – eller kort om man så vill.
Hon var inte ensamt häpen. Också i föräldrarnas och våra ögon var hon inte längre så liten utan faktiskt blivit rena biffen i jämförelse. Jag var också förvånad fast jag som vuxen vet hur små nyfödda är. Fyra barn och fyra tidigare barnbarn har gjort att jag vet med själva huvudet men i famnen känns det varje gång lite oväntat med litenheten.
Ava och vi har haft kul under veckan men nu får hon ha kul på hemmaplan. Vi kan koka knäck, fara till stan för att köpa julklappar och ägna oss åt annat tidsödande – som till exempel att läsa och att blogga.
