stigstrombergsson

Hur detaljerat ska man beskriva sin nyss genomfirade julhelg? Total aktivites- och paketredovisning i alla stycken och detaljer inklusive mat och dryck? Eller bara diverse kyrkliga anknytningar? Eller på annat vis?

Detta inlägg är inte en detaljerad juljournal men i alla hyfsat fullständig

Först skall sägas att ingen kris bröt det tänkta. Putin höll sitt borta så det blev inte Wagner i någon form. Coviden, influensan och allt möjligt annat höll sig också undan. Inte ens ett litet elavbrott störde det planerade flödet mellan tre hus i Älvsbyn. Fastigheterna är vår villa, Vita huset inom synhåll där barnbarnet Lisa bor och Älvsby kyrka. COOP, ICA och andra handelsbodar lämnar jag därhän.

Torsdag kväll ägnade vi oss åt paketinslagning så länge snören, tejp, papper och presenter räckte. Till detta en hel del köksstök som innebar ett stökkök att röja upp.

Fredag ut för sistainköp av kompletterande slag. Under eftermiddagen anlände yngre gossen strax efter att hans brorsbarn Tyra och Adrian med föräldrar kommit. Då kanske inte varje läsare av min anspråkslösa blogg är helt informerad om vem som är vem tar jag det säkra före det osäkra och berättar att Tyra och Adrian är klanens storkusiner. De är tolv och ett halvt respektive tio och ett halvt år gamla och inte längre aktivt tomtetroende. Deras pappa är den äldre av våra pojkar. Naturligtvis har de en mamma också. Kvartetten bor i Luleå.

Till maten – traditionell danföredanpizza – kom sedan Lisa fem och ett halvt med sin mor (som är den yngre av våra döttrar) och sin pappa. Mellan oss och Vita huset de bor i är det bara kort gångavstånd. Lisas farmor och farfar som rest från Järvsö var naturligtvis också med. Lite addition visar dukning för tolv personer och sju sedan sovandes i fastigheten.

Tomten kom inte denna kväll men det fixade sig i alla fall. De klappar som var i farten var till största delen kopplade till och från Luleåfamiljen. Tillsammans fick jag och Primärhustrun en paltgryta enär de två vi redan har inte funkar på den nya induktionsspisen. Barn och barnbarn menar tydligen att palt skall produceras – om än inte till jul.. Jag fick för egen del två saker. Den skjorta jag i en affär i Luleå haft som förstahandsval ansåg madammen i mitt liv inte skulle ges men andrahandsvalet fick jag. Den skjortan liksom giverskan själv tog jag dock i bruk redan från dagens tidiga timmar. Från de vuxna barnen en flisväst med motiveringen att de två jag redan har var gamla och fula. Snålt räknat var det nya snygga plagget alltså lätt onödigt men det blev ett paket i alla fall. Här kan man säga att ett dilemma blev tydligt – igen. Vuxna tråkiga typer köper ju själva det de vill ha om och när de vill ha det vilket leder till att de inte riktigt behöver det de får – förutom av barnbarnen egenproducerade alster. Om julklappar kan också sägas att vi beslutat att vår nyinköpta sparkstötting och vårt renoverade kök skulle vara julklappar åt och från varandra detta år.

Lisa med föräldrar och farföräldrar gick så småningom hem.

På julaftonens morgon drog en del av dem som haft sin nattvila i de två husen iväg till Julbön i kyrkan klockan 11 – promenadtid 7 minuter. 130 andra var också där. Arbetslaget hade satt samman en bra berättande gudstjänst som tog upp det som den där gången hände där i Betlehem – och innebörden av det hela. Konkret och bra.

Efter gudstjänsten gick både julbönade och icke julbönade allesammans till Vita huset. Där var det fika för hela högen. Familjen från Unbyn anslöt. Det är Ava fyra och ett halvt med föräldrar och lillebror August som bara är två och en halv vecka gammal. För den lille stackaren var det förstamöte med hela klasen utom oss morföräldrar. Kusiner, mostrar och slika ting var väldigt imponerade av honom som inte verkar vara större än en rejäl potatis. En gruppbild med fem barnbarn är hur som helst inte skit.

Luleåfamiljen for för att fortsätta dagen på sonhustruns sida. Vi andra polemasade i vågor hem till oss för uppskärning av kallskuret och allt annat som med doppigrytangrytan som nav hör hemma på julbordet.

Runt halv 18 såg vi Honom!  Han kom på gården med lykta och säck. Den helige Nikolaus är basen som blivit infärgad av nordisk folktro och röddressats via Disney. Småtjejerna var eld och lågor. Vi vuxna var också roade. Naturligtvis.

Efter tomten åt vi och sedan angreps julklappshögen. Lisa och Ava fick mest. Jag och frun – det hade skett redan i Vita huset när alla var på plats – fick en exklusiv kökskniv med tillbehör och instruktion från mågen att jag inte skulle få befatta mig med verktyget. Det gör inte så mycket. Jag fick ju två andra paket – med samma bok. Vi fick också en tavla (till) med ett av barnbarnen som motiv.

Vad det led var alla paketen öppnade och de två små flickornas energi på upphällningen. De från Vita huset sparkade iväg och det blev julnatt också hos oss sju som var kvar.

I god tid innan juldagsmorgon glimmade – vi bor strax söder om Polcirkeln! – väcktes jag av hon i kyrkokörens altstämma just innan hon skulle gå upp för att öva. Då beskedet var Minus 22 valde jag att inte gå i Julotta utan somnade om. Strax efter 8 vaknade Ava och en kvart senare kom alten jag kallar mitt allt hem. Sedan förflöt Juldagen ganska stilla och när Unby-familjen for på kvällen blev det ännu lugnochroare för oss tre vuxna som är kvar i fastigheten.

Annandagen hade kylan frusit ihjäl. Bara ett par grader kallt. Då jag tycker Annandagens strid- och martyrtema på ett bra sätt balanserar skumtomtig julefrid och liknade gick jag i kyrkan – den enda under helgen med Mässa – fast jul på engelska heter Christ-mass. Som en biprodukt av gudstjänsten fick jag den tjänstgörande kollegan att köpa den ena av dublett böckerna jag fåtti och med den affärsnoteringen slutar jag min juljournal.