stigstrombergsson

Slutligen. Och lite äntligen. VM i fotboll är klart. Vinnare är korad och media kan glo på något annat – typ Junior-VM i hockey under mellandagarna. Jag skall nu inte hänge mig åt resonemang kring om rätt låt vann – Va! Gäller det inte Melodifestivalen? – eller nåt liknande. Är bara lite nöjd med att allt snack om Messi nu klingar av och att man inför jul kan lägga till ett as så det blir – vaddå?*

Vinterkylan håller sitt grepp och tillvaron är vacker. Några dagar var det mellan 20 och 25 minus men nu är det bara 13. Fortfarande ganska svalt kan man tycka. I alla fall för skidåkning och liknande sysselsättningar. En och annan promenad blir det men inte mer friluftsliv än så. Det får vänta till minusgraderna är ensiffriga.

Fjärde söndagen i Advent blev det till hälften kyrkskolk. Faktum är att vi sov så länge att det blivit stressigt att hinna till klockan 11. Lördagen hade blivit sen men inte överdriven på något tvek- eller pinsamt vis. Till Luleå hade det burit iväg. Kultur hade utövats. Teater. En enmansmonolog i en timme och 40 minuter om öden och äventyr i en tågkupé. Olof Wretlings ”Kaffet” på Kulturens hus.

Det betydde att vi skratt- och koncetrationsutmattade var hemma ca 22. I unga år kunde jag efter någon intensiv upplevelse och en timmes mörkerkörning tvärslockna på kudden men ju äldre jag blir desto längre inflygning krävs innan jag landar. Det blev alltså sent. Dessutom fanns en viss halvmotivation. Visst! Jag vet och anser att en Mässa alltid är en Mässa och att den som missar en Mässa missar en massa och fast många på olika sätt kyrkoanstrukna och ännu fler agerar annorlunda söker jag/vi leva efter den principen. Men det finns gränser. Ibland. Klockan 18 igår skulle det vankas Julkonsert med Älvsby kyrkokör där Primärhustrun sjunger i alten. Övning från halv fyra gör att det blev en och annan timme för henne så därför kändes 11-tiden inte jättelikt högaktuell. Jag för min del platsar inte i någon kör utan såg första halvlek av finalen i fotstolleriet innan jag tillsammans med dottern och lilla Lisa svansade till kyrkan för att höra mormor och de andra sjunga.

Den är bra, våran kyrkokör! 28 korister är rejält OK för en liten ort som Älvsbyn. Dessutom väl avvägt ”program” med 14 låtar i välbesatt kyrka – gissar på närmare 200 under taket. Kyrkoherden ”andaktade”.

Den nördbok jag berättade om i förrförra inlägget har trängt undan annat jag höll på att läsa – inklusive böcker jag fick i paket förra julen. Hur som helst skrämmande läsning.

* Den typen av dålig pappa-humor är jag själv inte pappa till även om jag nog är kvalificerad. Snappade upp den på Facebook igår från en annan kyrkligt anknuten tomte som också är pappa och morfar.