stigstrombergsson

Så blir det nu. Första gången denna vinter. Mer än en dm kom igår och det snöar fortfarande. Inga alarmerande mängder och inget trafikkaos typ nere i elområde 3 och 4 där ”stackare” som i fjol brände en massa ström ska få tillbaka en del av vad det kostade då – oberoende av vad det kostar nu.

De kan inte vara lätt att vara regering – för någon. Jag har ofantligt små – konstig sammansättning av volym-ord – sympatier för det nuvarande trippelkommandot med SD i baksätet men fattar att de inte kan ha det lätt. Verkligheten de innan valet inte föreföll att bry sig om gör sig påmind. Beslut man ställde i utsikt går i nuläget inte att ta. Det tar tid att ha med beredning, hantering och allt. Att ministrar och borgerliga partier därför verkar ligga lågt och är tysta kan jag ha viss förståelse för men det jag inte förstår är det höga överbudstonläge man hade innan valet. De kan väl inte ha varit SÅ naiva att de trodde att man bara av ren viljekraft skulle få eldito i ledningarna och minus 10 spänn litern vid pump i bilbidrag – fast det lät så. Var de SÅ naiva eller bluffade man bara i tanken att man nog inte skulle vinna valet och tvingas regera? Onekligen undrar jag lite generellt över retoriken. Före valet sa man att drivmedel inte hade det sossarna kallade ”Putin-priser” utan i stället kostade soppan det den kostade på grund ett nymyntat begrepp ”Magdalena-Andersson-priser”. Nu har det blivit ”Putin-priser” igen, inte ”Uffe-kostnader” som mer skulle stämma med logiken från innan valet. Spänningen mellan retorikens valfläsk och verklighetens stekos är med det påtaglig och enligt min enkla mening problematisk vad gäller moralisk halt.

Jag varken kritiserar eller häcklar att den nya regeringen inte fått till allt inom en utlovad 100-dagars-period. Verkligheten är för komplicerad för det. Inte bara beslut tar tid att ta. Den strålande lösningen kärnkraft tar ännu längre tid att bygga. Allt vad de lovade i valrörelsen dröjer dock inte. Pinsamt nog är sänkt bistånd något som genomförs av allt vad som lovats. Det var ju fel redan på löftesnivån och att det genomförs är enligt min mening knas. Kanske återkommer jag i ärendet efter helgen och då i någon form av anknytning till den Bibeltext som är huvudtext Tredje söndagen i Adventstiden – kapitel 3 i Lukasevangeliet verserna 1 till och med 15. Jag brottas med det textavsnittet och kom då att undra hur Johannes Döparen och andra profeter kan tänkas ha röstat i valet vi hade i september. Nu tänker jag inte ta upp det i förkunnelsen i Älvsby kyrka utan där och då blir det annat ur text och tema jag tänker försöker belysa – men på bloggen kanske det blir nåt åt veckan.*

Rapporter från dem i klanen som vistas på Länssjukhuset i Sunderbyn tyder på att allt är OK. Den lille gossen äter och börjar komma igång. Den med kejsarsnitt förlösta modern kommer sig också. Hur nyförlösta pappor mår brukar man inte beröra nämnvärt – så inte heller nu i vårt fall – hur viktigt det än kan tänkas vara. Hemgång planeras till i morgon och på söndag ska mormor och morfar återbörda storasyster Ava till familjens lugna och ordningsamma tillvaro.

* I mina funderingar kring texten och verkligheten slogs jag också av en del andra skillnader mellan profeten Johannes och vår tid men då inte bara vad gäller anspelningar på politik. Också kyrkolivet verkar vara eljest. På webben, i Facebookgrupper samt i annonseringar och verksamheter ser jag en nutida käck inriktning på sånt som Stilla stund i kyrkan, Sinnesroandakt, Mysigt julbord och liknande. Hur jag än tokbläddrar i Nya testamentet hittar jag inte att Johannes inbjöd till Sinnesro i öknen, Stilla stund vid Jordanflodens strand eller Mysig buffé med honungsdoppade gräshoppor. Om den sistnämnda annonseringen varit för handen bör den rimligen också haft med texten Då terrängen är torr – tag med egen dryck.

Hos Johannes var det annat ljud i skällan.