vad beror det på?

Den frågan ställdes när jag jag kom hem från kyrkan efter gudstjänsten jag för en dryg vecka ”hoppat in i” för då temporärt men inte allvarligt sjuk kollega. Behovet av min insats hade hon spytt upp under lördagen. Sådant kan gå rask över men framåt kvällen bleb saken definitivt klar. Utflykt med Lisa och hennes mormor till barnets kusin och Höslaget i Avan hade då tagit hela dagen fram till 22. Väckarklockan fick ställas för sen, eller om man så vill tidig, förberedelse. 07.00 skramlade alarmet för morgonbestyr, frukost och att sätta samman tankar inför 11.00. Tur man är lite van.

 

Hur var det? var en fråga som hemmafolket sedan ställde. Svar på det har jag svårt att själv ge men att säga Nattvardslös kunde jag. Kom det några? var nästa frågeställning med svaret 19 – varav 4 så kallad kyrkobetjäning, alltså kyrkvärd, musiker, vaktmästare och prälle. Och då kom frågan som fick bli rubriken för denna bloggpost – vad beror det på?

 

Tänk om jag visste svaret! Eller snarare svaren på sådana frågor.

Tänk om jag exakt kunde ange orsaken eller buketten orsaker till att endast 7-8 svenskfödda just den söndagen valde att utan något sorts kontrakt eller bindning fira gudstjänst i Svenska kyrkan samtidigt som majoriteten av den svanska medelklassen valde att låta bli. Kunde jag definiera sånt säkert och exakt finge jag kanske en medalj men ändå något – förutom kanske evig ovänskap från folk med ansvar för helheterna.

 

Så vad berodde det på? Var det semestertiderna? Eller Corona-sviter?

Och är det på samma eller liknande sätt på andra ställen?

Jag upprepar ofta och ställer regelbundet sådana frågor. Och får dem.

Nu ser jag fram emot – men hoppas nog för mycket – att kommentarsfältet fylls med anledningar. Det är då en poäng att sortera tankarna i fyra fält. Det finns lokala och generella, kyrkliga såväl som allmänna faktorer. Kanske spelar sånt man beslutat och gjort in liksom vad som inte dryftats eller gjorts. Eventuellt betyder rent personkopplade ting en del.

 

Jag publicerade inte utkastet till texten ovan och i stället blev den kvar i telefonen under veckan. Igår var det söndag och jag var då också i farten i samma kyrka men denna gång enligt i förväg uppgjord planering. Den här gången var det Gudstjänst med Nattvard, alltså vad som förr brukade kallas Högmässa. 24-25 personer var på plats och av dessa 3-4 nyboende troligen födda i annat land. Inte så stort fall framt men i alla fall ett litet. En söndag är inget bevis men det det finns ett mönster: Nattvardslösa gudstjänster samlar färre än när Mässa firas! Varför man då envisas med att stympa gudstjänster och o-duka nattvardsbordet är ett mysterium styrning och ledning noggrant avstår från att förklara. I stället – så är det berättat för mig – har man reagerat med ilska om saken förs på tal och någon föreslagit det i kristna församlingar självklara – söndaglig Mässa! Också om detta kan man ställa rubrikens fråga vad beror det på?

 

Nå – hur blev gudstjänsten igår? Förutom det rent kvantitativa?

En ny musiker hade valt psalmerna – enligt överenskommelse. Vi har aldrig samarbetat förr men den starten blev kul. Söndagens tema var Nådens gåvor och naturligtvis pratade jag om det i förkunnelsen. Först om nåd i Beredelsen innan syndabekännelsen och sedan i vad som kallas predikan om gåvor i allmänhet och Guds gåvor i synnerhet. Fast kanske inte gåvor i flertal. Jesus är ju Nådegåvan framför alla andra och till alla och det Gud i Jesus bar med sig var förlåtelse och öppen port till Gud. I den vevan underkände jag bilden som pryder detta blogginlägg. Porten till Gud är ju inte ”ovan molnen” och efter livet – som karikatyren ger vid handen. Jesus förlät människor på jorden, gav nåd till dem han mötte, dog och uppstod för världen samt gav sin Kyrka uppdraget att göra samma sak. Det betyder att porten till Gud är på jorden här och nu – genom Förlåtelsen, Dopet och Nattvarden.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0