mer reseri
Det har gått två veckor sedan jag skrev sist här i mitt anspråkslösa försök att vara en så kallat influenser i cyberrymden. Trägna intittare har det i alla fall varit. Dryga dussinet varje dag. Om de upplevt lättnad eller känt saknad då jag inte berättat något nytt eller levererat någon åsikt vet jag inte. Jag har ett par länkade bloggkompisar som vid var sitt tillfälle något eller några år tillbaka bloggtystnade utan att ange att så skulle ske. Jag tog då efter ett par veckor kontakt med anhöriga. Den vägen fick jag vet att den ene – tobbe lindahl – hållit på att med sin motorcykel krascha sig till de sälla jaktmarkerna och befann sig på sjukhus. För den andre – johnny lestander – hade ett fall från ett tak resulterat i intensivvård och att han nästan alldeles ramlat ur folkbokföringen. Mot sådan bakgrund är det kanske dags för en smula tangentbordsknapprande då jag inte unnar mina medmänniskor att njuta av min tystnad och glömma att jag finns.
Jag har klippt gräset en gång sedan sist och på samma sneda sätt som jag berättade om i förra inlägget. Det kanske är värt att notera men kan knappast anses som sned-reseri. Däremot kom det resenärer och vi reste en del själva, Primärhustrun och jag. En speciell resa med känt folk och till känt mål – släkt i Björkliden.
Det började med att en av hustruns bröder med fru och deras ene son med familj kom med tåget. Plus sex personer i kåken. Efter några dagar tuffade de vidare till Björkliden. Då kom barnbarnen Tyra och Adrian och efter ett par dygn for vi till samma ställe men gjorde övernattningspaus i Kiruna. Jag hade innan varit till äldsta dottern för bilbyte. Deras Audi-combi skulle för alla planerade eskapader vara mer lämplig än vår lilla Volvo. Kul med en road-trip med de två i deras fasters ena bil.
Då Tyra och Adrian åkte upp tillsammans med oss fanns plats i deras bil för pappans kusin med fru. De kom till Luleå med tåg och blev bilpassagerare därifrån till fjälls. Vår yngste åkte med lilla Lisa och hennes föräldrar till samma mål dit också lilla Ava med moder tog tåget. Andra från södern inkomna släktingar kom med flyg och bilden visar resultatet – nästan alla ur hustruns grundfamilj med utväxter och tillägg. Orsaken till alltsammans var att madammens andra bror fyllt 70 och av det skapades firandet i Björkis med en massa logistik, olika stugor och skilda ankomst- och avgångstider. Klart rasande resei!
Söndag kväll för en dryg vecka sedan var jag i alla fall hemma. För andra var det också så men en del från Schwärje hade varierande avgångar både måndag och tisdag och en del blev kvar i fjällen än mer eller for till Norge. Nu är det mesta släktknutna reseraseriet hur som helst avklingande (för denna gång).
