stigstrombergsson

Det händer ibland men inte varje år att den borgerliga allmänna helgdagen Första maj infaller på en kyrklig helgdag, alltså en söndag. Så är det i år. Det får mig som är kyrkligt egnagerad och politiskt intresserad att bli som en hötapp mellan två åsnor – eller hur det nu sägs. Valet blir om jag då jag är kristen ska som brukligt gå i kyrkan klockan 11 eller om jag som samhällsmänniska med vänsterdrag ska glutta på social-demokraternas första-maj-firande i Lomtjärnsparken samma klockslag. Bra är i alla fall att problemet inte kommer varje år.

En del löser problemet genom att aldrig gå i kyrkan och aldrig intressera sig för något politiskt. Att sådana får njuta en första-maj-ledighet och en massa arbetsfria vanliga veckoslut är enkelt och simpelt att snylta. Borgerliga sympatisörer borde som konsekvens av sin brackighet kräva att få jobba första maj! De som inte tror på Jesus borde i konsekvensens namn undvika att åka snålskjuts på Honom på söndagarna – för att inte tala om de stora helgerna! Det är mitt enkla budskap. På sin tid red Jesus på en åsna men nuförtiden är det en massa åsnor som de facto och på flera sätt rider på Honom.

Nu gissar jag att de två tidskolliderande evenemangen i morgon till syvende och sist kommer att likna varandra en hel del. De närvarande kommer att vara sådana som redan om inte är frälsta så i alla fall med på noterna. Vad gäller noter kommer det att sjungas en del återkommande traditionella rituella låtar. En officiell funktionär eller två kommer att tala till de redan vunna om det budskap dessa sedan förr vunnits för. Egentligen en kusligt snarlik koreografi och ofta utan studs och puls.

Både ett första-maj-firande och en Högmässa är alltså till sina karaktärer vad som med ett gammalt ord kallas uppbyggelse, inte sammanhang för omvändelse – ett annat gammalt ord. Det är helt OK att det är så. Det behövs uppbyggelse på flera olika sätt och i många olika sammanhang. Odiskutabelt. Det är dessutom ganska lätt att ordna då man bara behöver göra det man tidigare gjort.

Med omvändelse blir det annorlunda. Sådant som kan likna massmöten med mer eller mindre stora massor vinner som regel inte nytt folk vare sig för SAP eller Jesus. För det behövs andra metoder. Givetvis måste det hela tiden finnas en övertygelse om sanningen i och värdet av det man funnit och vill att folk skall omvändas till. Det är en grundbult! Men metoden behöver vara samtal mer än agitation. Min enkla mening är att vad gäller sådant behöver både kyrka och sosseri utveckla sina arbetsformer, fundera över sin – som det heter – kommunikation, vilka man i praktiken litar på som företrädare och så vidare.

Med detta sagt – hur gör då hötappen i morgon?

Vid Lomtjärn – i Älvsbyn sägar man i Lomtjärn och menar då parken invid – blir det tal, lite sång, en del folk, korv, småkallt och snålblåst. I kyrkan blir det tal, lite sång, en del folk, varmt och vindskyddat samt The body of Christ, the real thing. Nästan allt sådant händer varje söndag men Första maj är bara en gång om året. Tidskollisionen hade kunnat undvikas om de sossar som också är kyrkopolitiker hade, när arbetarkommunen planerade sin årshögtid, påtalat saken och yrkat på till exempel kl 13 i stället för att reellt välja bort kyrkan. Då hade jag och andra kunnat vara med på bägge evenemangen. Nu måste jag välja.