stigstrombergsson

Jag ställde lådorna på badrumsvågen. Inte mig själv. Det görjag också ibland men det resultatet missunnar jag dig, noble Bloggläsius, att ta del av. Lådornas innehåll blev inemot 15 kilo. Det är så kallade ”arkivlådor” jag vägt. De innehåller de manus jag haft framför ögonen när jag i gudstjänster och liknandet haft uppdrag att förkunna – ett annat ord är predika – över olika Bibeltexter. På vågen la jag inte de par tre pärmar med innehåll som påminner om det som finns i lådorna – föredrag och andra sorters manus.

15 kilo predikningar. Mer än hälften är skrivna för hand. I tidiga år brukades även en Facit Privat med tip-ex och allt. Datorn med sitt ordbehandlingsprogram kom och, men då bara för några få gånger, ett mind-map-program däri. Det mesta är i fulltext på A5, ofta liggande. Vikta blir det A6 som är dimensionen för arkivlådorna. Ett och annat manus har dykt upp här på bloggen, senast i förra inlägget.

Jag vet inte om man ska mäta min och andra prästers förkunnelse i kilo. Tid är en vanligare måttstock. Idag var det en lååång predikan! kan folk säga men menar lite olika saker beroende på hur välövat sitt- och lyssnarfläsk man har. Det var kort! kan också förekomma som motpol. Vad sa han/hon egentligen? kan dyka upp som en slags kvalitativ måttstock liksom, men tack och lov sällan, ord som Vilket blaj! eller Snacka om skitprat! Förhoppningsvis är värdeord som Bra! eller än bättre Tänkvärt! vanligare. I alla fall borde det vara så.

Det är ett halvt prästlivs förkunnelse som finns i lådorna. En tredjedel är inte insorterat i det system jag började med redan som teologie studerande på praktik. Systemet är Predikningar för sig i Bibelboksordning, Beredelseord på samma vis, sedan Föredrag och så kallade Kasualtal.* Sedan finns Diverse. Var gränsen går mellan Predikan-Beredelseord-Betraktelse-Föredrag kan ibland vara marigt att veta. Kanske gör jag om systemet och sätter allt i Bibelboksordning när jag sorterat in allt det som ännu bara är i buntar.

Att Det är ett halvt prästlivs förkunnelse som finns i lådorna bör man förstå rätt. Jag avser inte att hålla på i drygt 40 år till men inte heller skall man tolka det som att jag nu helt förkunnat färdigt. Det jag syftar på är bara att under de år jag var på Stiftskansliet (1991-1996) och vid Älvsby folkhögskola (1996-2012/13) var arbetsuppgifterna till största delen av annat slag än attförkunna i gudstjänster och liknande. En del av vad som blev då finns i de icke vägda pärmarna, annat bara på hårddisk.

Att sortera är skittrist! Lite varje dag är vad jag fixar. Till vad nytta? är en fråga som växer i omfång. Vem eller vilka ska efter det jag definitivt lagt vantarna på hyllan behålla och ha glädje av mer än 15 kilo förkunnelse? Spara kanske – för en tid. Gå igenom för att ge en bild av Stig Strömbergssons s(kr)amlade tankar vore ett klart självskadebeteende jag inte unnar någon.

Nu till något helt annat. Regering och andra som basar, tenorar, altar och sopranar har lyft Corona-restriktionerna för besprutat folk. Det ny-gamla började gälla igår. Nu gäller – förutom sunt förnuft och säkert en del nya vanor – sådana maxtal som brandfolk satt för offentliga sammankomster i publika lokaler som biografer, arenor, kyrkor mm. Bra!

Bilden är från vapenhuset i Älvsby kyrka.

* Det sista är vad som sägs vid dop, vigslar och begravningar men vad gäller delar av detta har jag fuskat. Jag har inte manus för alla dop och vigslar, bara några tidiga och sedan några lite speciella. Varje Griftetal vid varje begravning har dock ett eget manus och finns i arkivet i kronologisk ordning. Visst påminner flera sådana om varandra men som egen förberedelse och fokusering valde jag redan från start sommaren 1978 att göra ett eget manus för varje begravning. Det har jag hållit fast vid.