stigstrombergsson

Ingen har vädjat.

Ingen har frågat.

Ingen har påmint.

Trots detta kommer här i alla fall en fortsättning eller snarare ett komplement till förförförra blogginlägget pedagogisk skiss, det som innehöll den förkunnelse jag levererade förra söndagen. Det var den 29 augusti. Jag nämnde då att textavsnittet i Lukasevangeliet om Den barmhärtige samariern – kapitel 10 verserna 25-37 – samtidigt som de syftar på hur vi ska vara varandras medmänniskor också kan handla om Jesus/Gud som vår medmänniska. Den första betydelsen ägnade jag mig åt just den söndagen men lovade att visa på den andra i Veckomässan på onsdag veckan efter. Det gjorde jag på ungefär detta vis i ett då handskrivet, nu renskrivet, Beredelseord.

Liknelsen om Den barmhärtige samariern, dramatiserad i otaliga konfirmandgrupper, var huvudtext i söndags. Temat – Medmänniskan – följer med in nu veckan efter. Därför läser jag liknelsen igen – Lukas 10:25-37.

Det grekiska ord som ofta översätts med liknelse kan också betyda bild och gåta. I denhär gåtan finns åtminstone två ”plan”. Ett om vår medmäsklighet mot varandra och andra. Det tog jag upp i söndags då jag också utlovad ett ”plan” till för ikväll: Gud som vår medmänniska.

Om Jesus syftade också på det ”planet” när han avfyrade liknelsen ska vara osagt. Om Lukas såg det när han valde att ta med berättelsen i sin skrift vet vi inte heller. Hur som helst har man med tiden i alla fall sett två ”plan”.

Samariern som föredöme i medmänsklighet och ideal att jämföra sig med. Gör man det blir det en självrannsaken som leder till insikten att man är mer lik prästen och leviten, kanske till och med lik rövarna.

Jesus är samariern. Det är det andra ”planet”. Samariern är Jesus, Gud som vår medmänniska. Detaljer i texten kan då få stå för olika saker.

• Resan Jerusalem-Jeriko är Livet, den tid vi har.
• Resenären är varje människa, du och jag. Också människan som sådan. Naken, halvdöd i andligt avseende.
• Rövarna? Naturligtvis djävulen med flera.
• Prästen och leviten står som representanter för religion(er) som inte hjälper på allvar. Det är måste-göra-rätt-religionen och man-får-inte-göra-fel-religionen. två sidor på lagiskhetens mynt.
• Samariern är då Jesus. Som kom ”utifrån”, från Gud och började hela med olja – dopet? – och vin – nattvard. Som förlåter och förbinder individer och mänsklighet. Ger nytt liv.
• Åsnan vet jag inte vad den kan stå för.
• Värdshuset är Kyrkan som ger fortsatt vård.
• För den vården är det betalt. Av Jesus. Med två mynt. Det ena står för att människans skuld är betald genom att Jesus offrade sig själv, led, dog och uppstod. Det andra är människans avgift är erlagd, vår skyldighet att leva perfekt som Gud vill,uppfyllt genom Jesus lydnad.

Där är vi! Av Gud som medmänniskan Jesus inlagda i härbärget med allt betalt och klart. Av hans barmhärtighet. Jag – och du – är patienter i värdshuset där jag också får vara värdshusvärd som sköter om. Skötseln är förlåtelsen från Gud och att Jesus ger sig själv i Nattvarden. Det är mer olja och vin här i kyrkan i denhär gudstjänsten – och andra.

Därför: Låt oss ta emot detta genom att först be och bekänna vår slagna situation.