Jesus i lådan?

Det hade jag inte! Inte Jesus i någon låda.där var en annan sak – somman kan läsaomlitelängre ned i denna bloggning som i huvudsak är en mycket lätt bearbetning av mina fusklappar för predikan – eller vad man vill kalla det – i förrgår den 26 september. Jag hade denna sista söndag innan Corona-restriktionerna lyfts fått förtroendet att leda gudstjänsterna i Älvsbyn (med Mässa) och i Vidsel (av någon anledning utan). I Älvsbyn, inklusive kantor, kyrkvärd, vaktmästare och jag själv, firade 22 personer gudstjänst. I Vidsel blev vi 9.
 

Det var 17:e söndagen efter Trefaldighet med temat Rik inför Gud. De psalmer visöng var 62:1-2, 266, 553:1-3 och 88 och som Beredelse innan bön omförlåtelse sa jag detta:

 

Ni kan inte tjäna både Gud och Mammon.

Jesus säger så i slutet av dagens huvudtext. Det är en slutsats och en varning.

Mammon? Vad är det?

Man brukar säga pengar, rikedom – typ. Det är sant. Men inte bara det.

Mammon står för allt annat än Gud.

Givetvis andra gudar typ Jupiter eller Artemis eller Oden men det var inte aktuellt när och där Jesus sa det han sa. Andra gudar att offra till och lita på var inte aktuellt för judarna som hörde honom. De hade sin Gud.

Men annat var aktuellt. Annat som höll folk borta från att helhjärtat följa Gud.

Pengar. Makt. Status. Eller brist på allt sådant. Sådant man kallade sitt och som gjorde att man själv, inte Gud, var i fokus.

Mammon är alltså innerst inne och ytterst ute en själv – om vilken Jesus säger:

Ni kan inte tjäna både Gud och Mammon.

 

Här finns sånt som Gud vill förlåta. Här finns material för vår bön, detta att vi låter oss bli inkrökta i oss själva, i vad vi/jag vill, känner, anser, tycker. Inte till Gud och den Gud hänvisar oss till – vår medmänniska vem denne än är. Vi ber...

 

Efter lästa texter – främst Matteus evangelium kapitel 6 verserna 19-24 – kom denna Predikan eller vad man vill kalla det. I alla fall är det ungefär vad jag sa.

 

Jesus talade om skatter i Bibeltexten.

Det svenska ordet skatt är lite roligt. Kan betyda två saker. Dels en eller flera kistor fulla med guldpengar och annat jox – engelskans treasure. Dels det man betalar till stat, region och kommun – engelskans tax. Men vi har bara ett ord.

Här i kyrkan finns en skattkista. Används mest när det är barn i farten i gudstjänsten.

Men varför bara då? Också nu – om något ”skattigt” lite på sidan om dagens tema Rik inför Gud men värt att nämna i alla fall. [Här tog jag fram ett Bamse-pussel ur kistan]

 

Ett pussel kan stå som bild för flera skatter, tillgångar. Det består av bitar som hör ihop men är separata från varandra – och kan läggas ihop.

 

Olika sön- och helgdagar med sina olika teman är pusselbitar – ungefär 60 stycken på ett år. Var för sig ger de inte en hel bild av vad kristen tro innehåller och innebär men tillsammans blir bilden tydligare. Det är en poäng att lägga det pusslet.

En Bibel består innehåller 66 eller 77 böcker om en massa händelser och folk. Det är en massa bitar som hör ihop. Ingen bit ensam visar allt. Det är en poäng att både vända på bitar för att se vad de säger och försöka lägga samman dem. Egen och gemensam läsning är att lägga pussel.

Vi är flera i kyrkan. Vi är en församling – egentligen församlingen. På en söndagsbit har vi lyssnat till tre Bibelbitar och var och en av oss är med sina tankar är en bit som kan bygga ett pussel.

 

Så: Vad menar Jesus med Samla skatter i himlen? Ordet är fritt. Med varandra? Alla? [...]

[I predikoskrivandets ögonblick kunde jag inte veta vad som skulle ske – men gissa att en och annan kommer att yttra något. Det brukar bli så när jag ”envisas” med att försöka ”dialoga”, åtminstone i Älvsby kyrka. Min gissning slog in]

 

Är det tax eller treasure vi tänker på? Hursomhelst:

 

1. Vad är skatten, vad är ”värdet” i himlen?

 

Faktum är: Inte våra ”inbetalningar” hur fromma, goda och vettiga, stora eller små de än är! Våra skatter – taxes – i betydelse av inbetalningar skapar inte skatten – the treasure – i himlen. Inte ens himlen, tillvaron med Gud, är skatten att se fram emot, att sträva efter. Himlen är bra men den är inte Skatten. Skatten finns i himlen.

När förkunnelsen är färdig, i nästa sak i gudstjänstprogrammet, kommer vi att nämna Skatten, huvudpusselbiten, när vi säger avlad av den Helige Ande, född av jungfrun Maria, pinad under Pontius Pilatus, korsfäst, död och begraven, nedstigen till dödsriket, på tredje dagen uppstånden igen ifrån de döda, uppstigen till himmelen, sittande på allsmäktig Gud Faders högra sida.

 

Vilket betyder: Skatten är Jesus själv!

Jesus är skatten vi får samla. Samla blir är att samla sig, fokusera på, lita på. Det är något vi får göra – inte som inbetalning utan som tillit.

Att Jesus sitter på Faderns högra sida blir här en detalj.

Nu får jag sätta mig är något vi alla sagt när vi gjort något klart – eller i alla fall gjort något så här långt.

Jesus sitter för att han gjorde klart det som behövde göras för att återskapa förhållandet Gud-människa. Hans sista ord på korset innan han dog var Det är fullbordat – enligt Johannes evangelium. Det är klart! Jag sätter mig.

 

Din och min skatt i himlen, hos Gud, är alltså Jesus.

Han och bara han gör oss rika inför Gud.

 

2. Men det där andra i texten – skatter på jorden, ljus i ögat, Mammon?

 

Det är Jesus varning för felskattningar från vår sida. Ivrigt fokus på materiella tillgångar leder lätt till att man blir beskatt – förlåt: besatt – av dem. Och tappar fokus på skatten med stort S.

Och har man inte för ögonen, är riktad till, honom som säger Jag är världens ljus, den som följer mig skall inte vandra i mörkret utan ha livets ljus (Joh 8:12) blir man skumögd, är i mörker.

Och Mammon – det är det där med rikedom och sig själv – som jag nämnt. Skatta inte fel är vad Jesus menar.

 

3. En sak till. En viktig: Skatten delas ut.

 

Skatten i himlen alltså. Jesus och det han står för.

Det är inte en skatte-åter-bäring, inte en belöning, inte en följd av insättning.

Det är skatte-före-bäring eller skatte-ut-bäring – om man leker med orden.

 

Visst söker människor Gud. Och uppsöker Gud. Så har det alltid varit. Och är. Men det avgörande blev när Gud sökte människor. Den andra riktningen. När Gud blev människan Jesus som är Gud till oss.

Den riktningen är kvar – från Gud till oss.

Dopet som ger förlåtelse, del i Gud själv genom Guds Ande, barnaskap hos Gud.

Förlåtelsen som vi gång på gång får ta emot.

Jesus själv i Mässan där Han inom brödet och vinet ger sig själv. Nattvarden är en skatte-utdelning om man så vill. Från himlen. Av honom. Till oss. En fördelning av den Skatt som gör oss rika inför Gud. Amen.

 

Nästa söndag är nog skattkistan på tapeten igen. Då är det Äventyrssöndag vilket ungefär innebär Famlijegudstjänst med samvaro efter. En yngre kollega ansvarar. Mellan dessa söndagar följer temat Rik inför Gud med i Veckomässan onsdag 18.30 och kanske i ”Pratkvällen” efteråt. Onsdagkvällen har jag fått förtroendet att hålla i. 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0