måndagsbakishet
Ta inte, noble Bloggläsius, rubriken alltför bokstavligt. Kolvätemolekylen på bilden har inget med min måndagsbakishet att göra. Den har andra orsaker.
Förra måndagen berättade jag i blogginlägget hemma igen om resa från Järvsö till Älvsbyn med lilla Lisa, 4 år, i baksätet. Efter att där ha varit med henne en halv vecka har vi nu på hemmaplan haft en hel – en rolig tjattrande och pysslande vecka. Vuxenbarngrupp i Församligsgården, grillunch i trädgården, sagor och en massa annat. Om torsdagsmorgonen for jag för att låsa upp åt flyttgubbarna så att de kunde komma in i den lägenhet hon och hennes föräldrar skall bebo och på kvällen samma dag anslöt föräldrarna. De ägnade fredag-lördag-söndag åt stökade och bökade för att möblera till det hela och igår ”flyttade” familjen in och Lisa fick sitt nya rum. Vårt hus blev tomt och tyst och därför slog måndagsbakisheteten till idag.
Jag gissar att den blev förstärkt av att jag ”jobbade” igår, betrodd med två uppgifter. En var Högmässa i kyrkan – med nya agendor.* Den andra var ett par timmar senare en Dopgudstjänst där den lille på grund av Coronan inte var så liten – fyller ett år om någon vecka.
Inget av uppdragen var svårt men krävde givetvis fokusering och anspänning som nog förstärkt rubrikens måndagsbakishet. Vad jag sa i förkunnelsen har jag i datorn och det kan kanske bli publicerat här. Kanske. Om någon vill.
Söndag och onsdag hör ihop. Det betyder att i övermorgon kl 18.30 har jag fått förtroendet att leda Veckomässan i kyrkan och sedan – för dem som vill – finnas med i ett öppet samtal i vad som brukat kallas Ovangeliekväll.
*Agenda betyder ungefär programblad eller nåt liknande. Inte så stor skillnad mot tidigare varianter.
Har också bakiskänsla utan att ha begagnat mig av den "kemiska hunden". Den kommer sig av att när spiltan är tom saknas hästen, jag menar frun, som nu efter släppta restriktioner och internt jobbyte för det mesta jobbar på jobbet och inte på hemmakontoret.
