stigstrombergsson

Så lät vårt treåriga barnbarn, lilla Ava, i somras. Beskäftigt hade hon stegat fram till diskbänken, fattat tag i skåpdörrarna, vräkt upp demsamma och yttrade – och nu sär skriver jag – sitt va-haj-vi-häj-då? samt signalerade avsikten att göra en noggrann undersökning.

Vi, hennes mormor och morfar, avbröt det hela men pekade ändå ut en och annan relevant sak. Här är komposten där du kan slänga bananskal. Det här är soporna och där ska glasspinnar och annat skräp stoppas. Annat i skåpet behöver du inte bry dig om. En del saker får du inte röra. Stäng!

Det är ju så med barn. Total och obegränsad nyfikenhet på allt i ett skåp men både si och så med prioriteringarna. Burken med uttjänta batterier behöver inte analyseras för att utröna om de ligger huller om buller eller prydligt travade med plus-minus åt samma håll och efter färg och fabrikat. Att skilja på kompost och brännbart är mer väsentligt – typ. I alla fall tycker vuxna så.

Vad har detta med bilden att göra, den bild jag brukar låta pryda bloggningar i kategorin Exe-geten bräker och som oftast handlar om Bibelforskning på olika nivåer? Har en treåring och hennes morfars diskbänksskåp någon koppling till att läsa, tolka och forska i Bibeln och dess texter? Sambandet kan synas långsökt men finns. Kanske inte samband men i alla fall likheter.

Först: Vissa saker är viktigare att ha kläm på än andra. Större grejer som är lätt åtkomliga för alla och envar och som man återanvänder ofta. I diskbänken är det kärl för kompost och brännbart. Vad gäller Bibel är det det viktiga och gott normalbruk vanlig Skriftläsning och Bibel-tro.

Sedan: Visst finns bisaker av mindre vikt. Burken med uttjänta batterier i skåpet och detaljer i Bibelns text och omvärld som mer eller mindre ingår i eller kan ha betydelse eller kanske haft betydelse för den som skrev och dem han skrev för. Forskningen, alltså den vetenskapliga exe-get-iken, går in för att total-avtäcka och kartlägga allt sådant i stort och smått. Det är både intressant men stundom tröttande. Det påminner inte så lite om den ovan nämnda batterisorteringen.

Lokala kommunbiblioteket är mycket bra att fixa fram allsköns nördig litteratur. Via bibblan har jag fjärrlånat en bok som annars bara finns på två bibliotek i landet: Jude and the relatives of Jesus av Richard Bauckham, en brittisk forskare – googla gärna honom. Boken handlar alltså om ett kort brev i Nya testamentet, ett som inte bär spår av den skrivklåda till exempel Paulus visar utan har mer storleken av den sorts brev jag själv på snigelpostens tid brukade skriva till vänner och bekanta. Judas brev består faktiskt bara av 29 meningar i svensk översättning, färre i min utgåva av den grekiska grundtexten som har ett lite annorlunda system för detta med skiljetecken.

Uppenbart har också Bauckham, likt de flesta forskare åtminstone i exegetik, närmat sig sitt material med lilla Avas attityd vahavihäjdå? Metoden är att dra fram allt möjligt, många texter, fragment, citat i judiska och kristna och andra skrifter från ungefär samma tid och senare för att sedan se om man kan få ihop något sorts mönster eller linjer i det hela. Klar tre-årings-metod! Allt skall besiktigas och bedömas!

När systematiseringen sedan görs blir det en blandning – också hos Bauckham. En massa intressanta fakta om vilka roller Jesus bröder och systrar, andra släktingar, olika namngivna personer och än fler hade i den kristna kyrkan fram till andra hälften av 100-talet ungefär.* Eller detaljerade listor över hur Judas – som är en av Jesus ”bröder” – finurligt behandlar material ur Första Henoksboken (som inte ens finns i Bibeln) och att gruppen i Qumran (de med Dödahanvsrullarna) jobbade på samma finurliga vis när de citerade och förklarade olika saker om gamla profetior och de då nuvarande yttersta tiderna.

Exe-get-ik/Bibelforskning är alltså precis som om en treåring skulle ges full fart i skåpet under diskbänken. Massor med saker utrivet på golvet. Boken – som förresten är från 1991 – skall nu återlämnas och jag har varken hunnit eller ens gått in för att i detalj vända på allt som nämns på de nästan 400 sidorna. Allt är faktiskt inte lika viktigt.

Men en sak jag hittat namn på handlar om hur jag tänker mig att Jesus uppväxtmiljö var – inte en sak att bråka om eller lida martyrdöden för men ända intressant. I yngre år var jag en klar Helvidiusian men sedan några år tillbaka är jag nog mest en Epiphaniusian, något mer än Hieronymosian. Jag böt för några år sedan uppfattning i den frågan då jag fick mer info, ställdes inför skäl, tänkte och vägde. Då ändrade jag mig men nu vet jag till och med vad de olika uppfattningarna i frågan kallas – googla.

Förresten: Rent generellt och i alla möjliga ting är det inte fel eller livsfarligt att byta ståndpunkt – när man får och ges skäl för det. Att bara ducka när man får skäll, inte skäl, är fel. Det är också fel att för att undvika eftertanke välja att uppfatta kritiska skäl som skäll – generellt och i alla möjliga ting. Men det är som sagt en annan sak.

* Som ett exempel kan nämnas vad jag minns jag fick reda på om den Salome som Markus, bara Markus, nämner i sin berättelse om Jesus begravning och uppståndelse. Vem var hon? Bibeltexten i sig ger inga upplysningar men drar man likt Bauckham fram allt man kan hitta i diverse tidiga kristna skrifter får man förslag bland annat: Syster till Jesus mamma Maria, gift med Josefs bror och därmed svägerska till Maria, en av Josefs döttrar i förra giftet, den barnmorska/jordemoder som biträdde när Jesus föddes i Betlehem och säkert en och annan relation till jag inte minns på rak arm. Det är bara att välja eller låta bli. Ingen vet mer än det uppenbara att hon måste varit bekant till Markus och känd av den/dem Markus skrev för. Hade de inte vetat vem hon var hade han ju inte nämnt henne.