stigstrombergsson

Det händer inte mycket i november.

Man kan frestas tro att det är så om man låter aktiviteter på denna min blogg vara måttstock på händelser. Det vore falskt. Saker som hänt hara bara inte provocerat mig till att skriva något. Eller är det bara inte lönt att fundera och skriva? Jag hamnar i det paradoxala att fundera över bristen på funderingar.

Till en del är icke-skrivandet ett strategiskt fullt medvetet val. I kategorin Församling har jag tidigare titt, tätt och flitigt yttrat omdömen och åsikter kring kyrkliga ting – mest lokala, ibland regionala, nationella och internationella. Just nu känns det som jag inte ids mer. Inte för att sakerna skulle vara oviktiga men jag undrar: Till vad nytta yttra sig? Strukturerna är (tyvärr) så beskaffade att församlingsbor, alltså ”vanliga kristna” som firar gudstjänst, får tycka hur mycket man vill i öde rum och ömsesidiga samtal. De som väljer vägar och tar beslut finns i sina rum, bara undantagsvis i gudstjänstrummet (som enligt alla ordningar och verksamhetsbeskrivningar proklameras som centrum). De som församlas – det är ju var Församling egentligen betyder – reduceras av organisationen till en icke delaktig målgrupp man informerar och inbjuder till vad några odefinierade kallar ”våra” verksamheter. Jag vet inte om det är avsiktligt men jag uppfattar en distanseringen de som väljer valt att välja – och som jag beklagar.*

Ändå blev förra veckan ganska ”kyrklig”.

I tisdags var jag på Bibelstudiet. Jag har hållit mig lite därifrån i höst. Kanske onödigt? En yngre kollega har nu ansvaret för den verksamheten och jag ville – rätt eller fel? – inte som veteran spöka i rummet men till terminens sista träff segrade kombinationen nyfikenhet och lusten att höra och delta i samtal utifrån Bibeltext. Verksamheten fortsätter! Det är bra! Tisdagar 18.30 i veckor med udda nummer. Rekommenderas!

Onsdag kväll hade jag fått förtroendet att leda Veckomässan. Också 18.30. Vi var inte många men de som var där brukar vara där mest var enda vecka – och många gånger även på söndagar. Därför är saken viktig! Envist tror jag att Församling, Guds rike, byggs från två speciella möbler, inte två andra ofta använda. Sammanträdes-bord och kontors-stol bygger inte församling. Nattvards-bord och predik-stol – bildligt uttryckt – bygger.

Fredagen innehöll två Begravningsgudstjänster fast på olika sätt. Den ena hade jag fått förtroendet att leda. Under över 40 år som präst på orten har jag mött just den klanen flera gånger just i det och andra sammanhang. Det kändes naturligt att gå dem till mötes när de önskade att jag skulle vara med också denna gång.

Den andra begravningen var i Öjebyn och dit for jag för att vara där. Stieg Berggren – han var min chef när jag hade tjänst på Stiftskansliet i början av 1990-talet – har hastigt avlidigt. Det kändes rätt att möta upp. Kanske får han ett ”eget” blogginlägg.

Familjen från Järvsö, lilla Lisa med föräldrar, bor i lägenhet och bökar i det hus de snart skall flytta in i. Mamman pluggar, pappan jobbar. Morfar och mormor – det är jag och Primärhustrun – har på helgtid fungerat som Lisa-passare när föräldrarna fixat och hjälpt Lisas morbror att flytta från Luleå. Ett par vardagar då Lisa var i förskolan blev det även annat på tapeten. Just tapeter. I ett och ett halvt rum.

Lisa verkar gilla att vara hos oss. Igår var hon inte hågad att ”gå till kyrkan för att höra mormor sjunga i kören” så hon och jag blev hemma denna första söndag i Adventstiden. Som var kall. Smällkall. 100% myggfri. I garagret fanns då annat så bilen fick inte plats. Den är nu helt död. Kanske går den igång idag när det bara är minus 16. Kanske. Eller så skall batteriet in i värmen. Till att börja med.

* I min telefon finns en text till ett annat möjligt inlägg om samma fenomen men inom idrotten. Framtiden får visa om det blirr ett blogginlägg om det.