stigstrombergsson

Jag återvänder till förrförra blogginläggets rubrik, den jag satte i en annan tanke än vad det blev. Bloggningen om högerförvridningen i svensk politik blev ett sidospår, om än ett viktigt och allvarligt sådant. Jag skall inte (nu) fortsätta längs med den banan annat att nämna att ingen allmänborgerlig läsare av min blogg – jag vet att dessa finns! – har besvarat eller kommenterat mina frågor. Jag vet inte om jag skall vara förvånad eller inte. Kanske är folk från M, KD och L generade över blockfamntagen med SD eller anser att fascistifieringen i svensk politik är en positiv manifestation av svenska humanistiska värden.

Jag undrar vad talande tystnad säger.

Det är den första tanken från vänster till höger i min bokhylla som jag nu återvänder till. Jag har börjat den vandringen men vill först tala om att det är bokhyllan med delar av min teologiska facklitteratur det handlar om, inte böcker i andra ämnen eller skönlitteraturen som står ganska huller om buller i olika rum (och ligger i diverse lådor).

Längst upp till vänster finns en rödryggad rad Svensk Exegetisk Årsbok – alla lästa nästan i sin helhet.* På det kommer närmare en meter lästa volymer kring Bibel i allmänhet och Gamla testamentet innan jag fann två böcker jag inte läst under det kvartssekel de befunnit sig där. Nu är de lästa! Bägge! Sent omsider! För sent omsider?

1980-90-talen var i någon mening Projektens tid i kyrkan och flera kyrkonära sammanhang.

Den nya översättningen av Nya testamentet hade 1981 sett dagens ljus. Några år efteråt genomförde Svenska Bibelsällskapet Projekt NT81 som innebar en massa forskning och flera böcker om hur den nya översättningen landat eller inte landat, miljöer den hamnat eller inte hamnat i, vad som hänt och inte hänt och en massa annat och varför. De böckerna – som jag läst – finns några meter längre fram i min bokhyllevandring från vänster till höger.

Att översätta Gamla testamentet var krångligare och tog längre tid. Allt efter hand i takt med att delar blivit färdiga gavs de ut i provöversättningar – Nio Bibelböcker, Tre Bibelböcker, Psaltaren till exempel. Till och i anslutning till dessa skrevs litteratur inom Projekt Nytt GT och det var två titlar därifrån jag fann olästa men som nu befinnes vara genomtuggade.

• Visionärer, Vismän och Vi heter den ena. Den har två författare: Gunnel André, då i Uppsala docent i Gamla testamentet, och Tryggve Kronholm, professor i semitiska språk i samma stad. Boken är på 220 lärorika sidor som en introduktion och vägledning till innehållet i och översättningen av Första Moseboken, Jeremia och Ordspråksboken – de som fanns i Tre Bibelböcker.
• De tio orden är den andra, skriven av Tryggve Kronholm ensam. Ungefär 280 sidor om de 10 buden och deras betydelse och sammanhang när de kom till, senare genom historien och i nutid. Mycket intressant och klart fördomskrossande!

Dessa två böcker har, tillsammans med flera både från före och efter 90-talet och som rönt samma öde, varit i olästa tillstånd under många år. Faktiskt ganska harmeligt! De skrevs ju för att rusta präster, lekfolk och församlingar. Jag kan inte på rak arm säga vilken fantastiskt nytta jag skulle haft av dem om jag läst dem tidigare eller än mindre vad jag ska med dem nu när jag är pensionär och sitter på mitt Nebo och grubblar. En sak kan jag säga bestämt:

Om kyrkan tagit till vara av vad som då (och senare) producerades, olika projekts innehåll och intentioner och mer därtill skulle mycket blivit och vara annorlunda. Det gäller Undervisningens innehåll och pedagogik såväl lusten och förmågan att sträcka sig bortom vad man av hävd gör och vad man måste göra till att ha större fart i vad man kan göra.**

Böckerna har några år på nacken men det de handlar om har ännu fler. Jag sökte här och var på nätet och fann att de finns på Universitetsbiblioteket Carolina i Uppsala och kan lånas därifrån via vilket kommunbibliotek som helst. Rekommenderas!

* I varje årsbok finns påsvenska eller engelska rescensioner av utgiven litteratur. Noteringar om böcker skrivna på tyska har jag konsekvent hoppat över. Jag har ju aldrig studerat det språket.

** Flera projekt fanns! Till exempel hade ny Psalmbok och ny Kyrkohandbok kommit 1986 och man arbetade på att arbeta in dem. Inför att det 1993 skulle uppmärksammas att det var 400år sedan Uppsala möte då Sverige definitivt bestämde sig för den lutherska linjen gjordes Svenska Kyrkans Bekännelsearbete med en massa böcker och kulmen i Stora och Lilla boken om kristen tro, den sistnämnda tänkt att ges till alla hushåll. Stenarna ropar hette ett projekt som gjordes i tanken att man med kyrkorummen som bas – det finns inte två lika – skulle formulera och visa vad byggnaderna, konsten och symbolerna berättar om tro, inte bara byggnadshistoria och sådant. Arbete med att ha bemannade Vägkyrkor för att möta turister med evangeliet och ha en gemensam hållning till saken är ytterligare ett. Samtidigt hade man infört och organiserat om främst på nationell och regional nivå samt förberedde sig för den separation i förhållande till staten som man visste skulle komma. Och mer därtill. Det var en aktiv tid!