stigstrombergsson

Lilla Ava, yngsta barnbarnet, säger keppsupp. Hon är två och trekvarts år gammal. När morfar, som är jag, skrev keppsupp i mobilen ändrade programmets rättstavningsfunktion det till kroppsuppfattning.

Var det ett omen? Eller hör begreppen ihop – kyrkligt sett?

Vi satt några stycken i ett digitalt samtal. Det var inte konferens eller överläggning eller sammanträde eller annat formellt organisatoriskt. Mitt intryck är att sådant nu är ganska vanligt men det var inte frågan om sådant i detta fall. Vi var uppkopplade i ett så kallat Rum i Facebookgruppen Bibelstudium läsår 20/21. Facebookgruppen med sina inlägg och sitt Rum är ett uttryck för hur Bibelstudiet i Älvsby församling sökt ställa om. De fysiska träffarna har ställts in och de digitala samtalen i Facebookgruppen är ett sätt att fortsätta – fast det är få som deltar. Om det var en tisdag då samtalstema fanns eller om det var en onsdagskväll med samtal om vad de uppkopplade hade på hjärtat minns jag inte. Hur som helst kom samtalet in på ketchup, det Ava kallar keppsupp.

Pratet kom in på dopen i församlingen – och i Svenska kyrkan som helhet. Statistiken visar att en massa dop inte blev av 2020. Faktum är att antalet dop förra året i Sverige minskade från, om jag minns rätt, två tredjedelar av de födda till en tredjedel.

Hur det blir när vaccin och annat tagit oss ur det nuvarande covid-tunneln spekulerade vi kring. Olika tankespår fanns. Kan föräldrar tycka ”Det gick ju bra utan dop” och att dopseden nu fått sig en riktig knäck och att kommande småsyskon inte heller blir döpta? Kommer längre fram en bunt 2-3-åringar att döpas i samband med ett yngre syskons eller kusins dop?

Man får hoppas på en ketchupeffekt! sa en i gruppen.

Medhåll kom. Och ett tillägg: Då måste man nog skaka flaskan.

Än mer medhåll kom.

Naturligtvis gäller inte detta bara dop. Samma sak kan sägas om konfirmation, dagledigträffar, ungdomsverksamhet, vuxen-barn, gudstjänster, Bibelstudier och allt möjligt. Det gäller också andra sammanhang, inte bara kyrkliga, där covidtiden ställt till det. På många håll och i mycket måste man skaka flaskor – om liknelsen tillåts.

I vårt kylskåp finns ketchup. En flaska i plast. Och en snarlik av glas med chilisås, en kechup-nära produkt. I sanning skall sägas att dessa buteljer inte används varje dag. De hamnar på bordet nästan bara när barnbarnen beställer det Ava kallar keppsupp. Då måste flaskorna skakas! Annars kommer ingenting! De har stått på sin traditionella plats så länge att innehållet om inte stelnat så i alla fall flyter trögt. Flaskorna måste också vändas så att partiet som är högst upp och mest trångt – halsen och locket – blir nederst och släpper fram keppsuppen.

Detta är helt elementärt vad gäller keppsupp men jag undrar om det inte också kan vara en liknelse för villkoren i en församling, säg till hösten när vaccineringarna gör att vi kan söka upp vad en del kallar det nya normala. Just det nya normala tror jag är viktigt. Många vill och önskar att saker skall bli som förr, att man kan ställa tillbaka till hur det var 2019 och att det då ska bli som förr, att keppsuppen i min liknelse ska stå där den alltid stått på sin gamla plats i kylen – typ. Och fortsätta att torka.

Vill man ställa tillbaka behövs inte mycket. Vill man få fart på flödet behövs mer vilja och kraft. Det gäller skakningar, information, nya satsningar på många olika sätt. Det gäller också kroppsuppfattningen och att dem och det som är och ser sig och anses som överst – styre, ledning, personal – placerar sig underst och inte stramar åt och lägger locket på. Då kan kroppens eller, om man så vill, församlings-flaskans behov, tryck och innehåll strömma fram, Då kan det bli keppsuppeffekt.