stigstrombergsson

Tur att inte lynnet styr ord och handlingar mer än det gör. Samtidigt kanske borde det då och då få styra mer. Jag slits mellan de motpolerna likt hötappen mellan två åsnor – eller tvärtom.

Jag kände en irritation strax efter mitten av förra veckan. Det var inte frågan om irritation på grund av eksem eller tidigt insektsbett eller liknande utan jag kände mig bara vrång över en kyrklig sak. Jag skrev om det i funktionen Anteckningar i min telefon. Där är den texten kvar och har inte publicerats här på min blogg. I den fason texten har är det knappast lämpligt att humör och åtgärd följs åt – i alla fall ännu.

Jag kände någon dag senare en annan irritation, också med viss ”kristlig” men främst med politisk inriktning. En ”Vän” på Facebook länkade till ett extremt muslim-hatiskt inlägg prytt med SD-symboler och fyllt av brist på kunskap om situationen och konflikten i Mellanöstern. Jag kritiserade den tendentiösa framställningen i en kommentar.

Algoritmerna slog till. Plötsligt dånade det till med länkar och slogans som helt ursäktade allt, och inte invände mot något, i och kring Israels hela, totala, decennielånga och nuvarande agerande. Det var en annan ”Facebook-vän”  en person jag inte vet vem det är och som är uttalat kristen som stod för produktionen. Irritationen växte och jag lät humör och åtgärd följas åt. Jag avslutade ”vän”-förhållandet. Själv har jag sparkats ut som Facebook-vän ett par gånger men själv har jag inte avslutat sådana relationer med någon som ännu är i livet.

Givetvis meddelade jag personen om mitt beslut och motivet bakom. Jag gjorde det via Messenger med denna text:

Det händer att jag på Facebook tillfrågas om jag tar emot någon som ”vän”. Om jag inte vet säkert vem som frågar kollar jag den personens vän-lista och finns där ”gemensamma vänner” fungerar det som någon form av ”legitimation” och förfrågan kan godkännas. Så måste det gått till när du och jag blev Facebookvänner. Någon annan anknytning hittar jag inte.

Nu har jag gjort något jag verkligen inte brukar göra – avsluta den ”relationen”.

Orsak? Din totala ensidighet i det nuvarande skeendet i Israel-Palestina-situationen och din tydliga brist på empati med den sida vars förluster är mer än 10 mot 1 när det gäller bombningar till och från Gaza och oroligheterna i Jerusalem. Visst – fler än du anser säkert så men extra upprörande är när kristna på sociala medier ensidigt sympatiserar med övervåldet. Jag har oerhört svårt att se Jesus som lidit för alla och som vi har att följa applådera markkonfiskeringar, bombmattor mot civila områden, trakasserier av människor och folk som är svagare – bara för att man har makt.

Den sista tidens ”iver” med inlägg efter inlägg fick mig att stänga av dig – vilket jag tycker är hövligt att jag meddelar.

Stig Strömbergsson, pensionerad präst, Norrbotten.