stigstrombergsson

Jag, tillsammans med alla andra som väljer att inte blunda, hör och ser nu nyheter från Jesusalem och Israel-Palestina. Som brukligt när sådant sker är ”förlustsiffrorna” väldigt olika. Hundratals skadade och många döda palestinier, enstaka israeler. Naturligtvis är varje enskilt fall tragiskt men samtidigt visar skillnaden tydligt att kapaciteten att utöva våld skiljer sig oerhört mellan parterna.

Den ena bilden i detta inlägg är svårläst. Den är bara en bild av ett uttalande från biskop Sani-Ibrahim Azar i den Evangeliskt-Lutherska kyrkan i Jordanien och Det heliga landet – ELCJHL. Den är den minsta eller i alla fall en av de minsta kyrkorna i Lutherska Världsförbundet med ungefär 2500 medlemmar. När jag sökte själva texten var tanken att kopiera den och med hjälp av Google Translate göra en svensk översättning, allt till nytta för dig noble Bloggläsius. Jag fann att ELCJHL:s hemsida inte går att nå. Orsak? Ingen aning! Utan saklig grund blir jag ändå åtminstone lite misstänksam och undrar: Vem eller vilka är i detta läge intresserade av att en kristen palestinsk röst inte hörs?

Nåväl! I brist på bröd får man äta limpa!

Lutherska Världsförbundet i Geneve gjorde igår, den 10 maj, ett uttalande jag kunnat Google-hantera och putsa till en något så när rimlig svenska. Det är tydligt men i tonen lite mildare än uttalandet från den lutherske biskopen på plats. På engelska kan det läsas här.

Upprop för att ansvarigt mänskligt liv och handling

Uttalande från Lutherska Världsförbundet

10 maj 2021, Geneve, Schweiz

Lutherska Världsförbundet (LWF) är djupt bekymrat över det eskalerande våldet och de dagliga sammandrabbningarna i östra Jerusalem, särskilt konfrontationerna mellan palestinier och Israeliska säkerhetsstyrkor vid Haram Al-Sharif/Tempelberget.

LWF stöder fullt sin medlemskyrkas, den Evangeliskt-Lutherska kyrkan i Jordanien och Det heliga landet och biskop Sani-Ibrahim Azar, fördömande av brotten mot Status Quo-avtalet, som garanterar de tre religionerna och två folken tillgång till sina heliga platser under religiösa högtider.

Hittills har hundratals palestinier skadats och vårdas på sjukhus. Vidare upprörs LWF över den hotade utvisningen av palestinska familjer i östra Jerusalem grannskapet Sheikh Jarrah, pådrivet av israeliska bosättare. Dessa incidenter sammanfaller med den muslimska heliga månaden Ramadan. Situationen förvärras av den kontroversiella Judisk-flagga-marschen den 10 maj genom den Gamla staden och de muslimska kvarteren. Trots den israeliska regeringens beslut att förbjuda judar att komma in i Haram Al-Sharif/Tempelberget är spänningarna höga och provokationerna fortsätter.

Med tanke på de sista dagarnas sammandrabbningar har det LWF-ledda Augusta Victoria sjukhuset på Olivberget ökat sin beredskapskapacitet. Sjukhuset står redo att ta emot och behandla skadade individer enligt behov.

År 2019 uttryckte LWF-rådet sitt ogillande av ensidiga åtgärder som vidtas i Jerusalem som helhet liksom ökade rivningar av hem och andra strukturer och utvidgningen av bosättningar inom det ockuperade palestinska territoriet. Rådet upprepar sin ståndpunkt om en tvåstatslösning som följd av förhandlingar rörande alla frågor om slutlig status, ockupationens slut, upprättande av en oberoende och livskraftig palestinsk stat tillsammans med staten Israel, för fred och säkerhet för

både israeler och palestinier.

Under vilken kategori på min blogg skall detta inlägg anses höra hemma?

Är det något för Politik där jag förr och framför allt tidigare år skrivit som situationen Israel-Palestina? Eller skall inlägget sorteras under Församling där jag placerar kyrkliga ting av olika slag? Kanske till och med Exe-geten bräker eller Predikan mm kan vara aktuellt? Jag läste nyligen profeten Jesaja kapitel 5 verserna 7-8 och undrar stilla om sådana gamla ord om Jerusalems styre då kan tillämpas på dagens system nu, det som ger några rätt att återfå fastigheter och expandera men förnekar andra samma rätt, som ensidigt utvidgar bosättningar och konfiskerar mark.

Herren Sebaots vingård är Israel, Judas folk hans älskade plantering.

Han väntade oväld men fann våld, väntade rätt men fann orättvisa.

Ve er som samlar hus efter hus och lägger åker till åker,

tills ingen mark finns kvar och ni ensamma äger landet!