kyrkoval i år!
Så är det. Till hösten. Styrelser och beslutsorgan skall väljas lokalt, regionalt och nationellt. De som tillhör Svenska kyrkan och är 16 år och uppåt får rösta, de som är 18 är valbara. Olika grupper och partier börjar nu formera listor över sina kandidater och formulera program att gå till val på.
Spännande? Ja och nej! Det varierar verkligen. Praktiskt taget aldrig gastkramande men i alla fall på och från vissa håll intressant. I andra lägen är det lika spännande som att vara åskådare när färg torkar.
Jag har blivit tillfrågad om att vara med, alltså stå på lista som folk kan rösta på. Jag har funnits med förr. När jag inte var lika lite ung som jag är nu fanns jag med lokalt på den socialdemokratiska listan men aldrig regionalt eller nationellt. Söker man sig tillbaka i fyra-års-intervall här på bloggen kan man nog hitta saker jag skrivit tidigare om det men noggrannare källhänvisning ger jag inte.
Inför valet i höst har jag blivit tillfrågad från både höger och vänster även om just höger-vänster inte alls är ett bra sätt att beskriva vad det är frågan om. Motpolerna radikala-konservativa är bättre. Eller utvecklare-förvaltare.
Jag blev tidigt i och för sig väldigt löst tillfrågad om jag ville stå med på Frimodig Kyrkas lista på regional nivå, alltså till Stiftsfullmäktige. Nomineringsgruppen Frimodig Kyrka – det som i vanlig politik kallas ”partier” kallas ”nomineringsgrupper” i kyrkan – är en radikal kraft som vill förändring och församlingsutveckling. Jag tackade nej men inte för att jag ogillar den gruppen utan för att jag inte gillar det system demokratin har i Kyrkan med direktval på de olika nivåerna – som nation-region-kommun ungefär.*
För några veckor sedan blev jag också löst tillfrågad av en Socialdemokrat. Om han hade mandat att fråga eller bara sådde vid alla vatten kan jag inte säga. I veckan kom dock från denna konservativa och förvaltande nomineringsgrupp en mer officiell fråga – denna:
Hej Stig! Hoppas allt är väl.
Jag är valberedningens sammankallande för socialdemokraterna i Älvsbyn och snart stundar kyrkoval. När vi nu ska sätta samman kyrkofullmäktigelistan har ditt namn kommit upp. Är du intresserad?
Mitt svar blev detta – innehåller till en del också skäl till nejet Frimodig Kyrka fick:
Tack för förtroendet. Svaret är ”Nej” med en uppsjö av motiveringar – fast jag i allmänpolitiken drar åt S eller strax vänster om. Jag ger ändå några skäl.
1. I kyrkovalrörelsen fokuseras mest på sådant som Kyrkomötet på nationell nivå har att hantera. Lokala frågor syns dåligt. När jag lämnade kyrkopolitiken 2011 upplevde jag att S på nationell nivå drog i en ”statskyrkoriktning” jag inte delar och ville inte, fast jag nog tror jag har ting att tillföra lokalt, låna mitt namn åt det hållet. Saken gäller än.
2. Också ett skäl till att jag inte ville fortsätta 2011: Lokalt har jag sett kyrkopolitik sedan slutet av 70-talet både som anställd och när jag inte varit församlingspräst som förtroendevald. Jag har sett både S-majoriteter och C-dito men inte kunnat skönja någon skillnad i vad man vill och hur man agerar – eller snarare inte agerar. I lokala program har man en och annan slogan men efter valet tar man inga kyrkopolitiska initiativ förutom ”budget i balans”. Folk som vill församlingsutveckling har funnits både på S och C men i bägge fallen en bit ner på listorna och toppnamnen har varit konservativa bromsare – i bägge fallen. För bägge listorna men mest för S tillkommer dessutom det faktum att de allra flesta representanter i princip är helt osynliga i det församlingsliv de har att besluta kring, något som urholkar trovärdigheten i ögonen hos kyrkligt aktiva.
3. När jag var förtroendevald var jag varken anställd eller hade varit det i det arbetslag och den kyrkoherde som då fanns. Nu är det annorlunda. Jag har till relativt nyligen varit kollega och dessutom underställd de som nu finns och upplever det inte självklart positivt att jag skulle ”spöka” från sidan om.
4. Redan 2011 då jag om jag blivit invald skulle fyllt 60 innan mandatperiodens slut ville jag kliva av för att ge plats åt yngre krafter. Argumentet kvarstår och om jag nu skulle hoppa på och bli invald sträcker det sig över 70-årsdagen.
Jag avstår alltså men vill samtidigt lägga till att om man från S (eller andra håll) kan ha användning av mitt kyrkliga kunnande och erfarenheter så står jag till förfogande.
Det Socialdemokratiska partiet ogillar kraftigt så kallade opolitiska grupper som Frimodig Kyrka och många som gillar Frimodig Kyrka tycker SAP är något som katten dragit in. Lite festligt är det att ha nekat bägge dessa instanser som nästan ser varandra som huvudmotståndare.
* Ett för Kyrkan bättre system var och vore att man lokalt väljer folk till att styra och att denna lokala nivå utser representanter till regionala och nationella nivåer. Det är inte mindre utan bara på ett annat sätt demokratiskt och är det normala för föreningar, partier och folkrörelser.
