stigstrombergsson

Den rubriken, noble Bloggläsius, tycker jag är fyndig. Högre än så vad gäller fyndighet lägger jag inte ribban. Troligen bekymrar det någon eller några.

Nu var det så att Ordet kom till mig som jag ibland hört det sägas i en del frikyrkosammanhang. Oftast menas där och då en Bibelvers eller en tanke förkunnaren utgår från men i mitt fall var det igår bara glosan förkummelsemedsagare.

Det var när han förkunnade, en av de yngre prästkollegor som nu härjar och verkar i Älvsby församling. Gudstjänstfirare tillåts för närvarande inte i kyrkan så jag för min del satt hemma i fåtöljen och hade kopplat datorn till TVn för att betitta och belyssna det som lajvstrimades från helgedomen Palmsöndagen i nådens år 2021 efter Frälsarens födelse.

Min vana trogen har jag vänliga smeknamn på prästerna i församlingen. Förre kyrkoherden som i sin överordnade roll också var en och nittitvå i strumplästen fick beteckningen Översteprästen men bara ganska internt. Risken fanns ju att ordet skulle uppfattas negativt och kopplas ihop med Kajafas och Hannas som är lite läskiga typer aktiva i Bibelberättelserna denna vecka. Ett tag fanns två komministrar – Blondinen och Brunetten, hon som senare blivit kyrkoherde. En adjunkt fick namnet Folkfesten då en rättstavningsfunktion i något dataprogram på lokaltidningen ändrat hans efternamn åt det hållet. Till detta kan nämnas en och annan annan som inte fått eget namn och någon som vad gäller just namnet just nu fallit ur minnet. Idag var det i alla fall .... som talade i gudstjänsten. Jag låter dig noble Bloggläsius själv söka utröna min interna beteckning med ledtråden att han heter som en välkänd gata i Oslo.

Att förkunna, predika kallar många det, kan gå till på olika sätt. Förkunnarens kynne, ideal och sätt att fungera präglar hur hans eller hennes insats ser ut och låter. En del presenterar med utstrålad angelägenhet tankar som han eller hon tänkt hyfsat färdigt. Helt OK. Andra gör på samma sätt men utan att verka speciellt angelägna. Det är mindre bra men går att godta. Det ärnaturligtvis OK att berätta vad man tänkt färdigt – om det är bra tankar.

Personligen tycker jag ändå att en annan sak eller tillvägagångssätt är ännu bättre. Om och hur jag eventuellt var lyckad den tid jag själv förkunnade kan jag inte uttala mig om men mitt ideal var att söka vara förkunnelseledsagare – OBS: inte samma ord som i rubriken! Med det menar jag att inte primärt berätta vad jag tänkt och kommit fram till utan i stället försöka stimulera dem som hör att tänka i de spår jag tänkt och komma fram till samma sak. Som ledsagare handlar det om, med en bild, att följa och stimulera andra att gå och följa en tankeväg jag gått, inte att färdigtänkt framifrån ropa ett Kom hit! eller Fatta!

Huruvida det jag nyss skrev är begripligt och klart vet jag inte. Att försöka vara ledsagare har i alla fall varit mitt ideal och den förkunnelse Svam... – Förlåt! Kollegan! – höll i går var ett suveränt exempel på detta ideal. Gossen – han är rejält yngre än vad jag är – verkade stå och tänka där han stod och i den takt han tänkte yttrade han tankarna. Jag hoppas han var väl förberedd och hade valt att agera som han gjorde. I så fall är det lysande. Om han var oförberedd och så att säga ”sköt från höften” var det också bra fast att göra så är betydligt mer riskabelt.

Jag var alltså i min fåtölj likt i en kyrkbänk utsatt för en förkunnelseledsagare och Ordet kom till mig – jag är en förkunnelsemedsagare, i andra ändan av näringskedjan om man uttrycker det så. Det funkade! Jag började att med-tänka. Inte av förvåning eller så. Som veteranpräst räknar jag inte med och kräver definitivt inte ny-information om Bibeltexten eller fakta om hur samhället var på Jesus tid eller något liknande. I sådant är jag välförsedd men vet att det måste till då andra åhörare behöver sådana fakta för sina tankeverksamheter. I stället var det att jag stimulerades att med-tänka och blev en förkunnelsemedsagare. Det var lyftet!

Man kan ta del av gudstjänsten här.