stigstrombergsson

Jag åkte inte snöskoter sistlidna lördag. Det gjorde inte lilla Ava heller. Hon satt på sin bob, arg som en bålgeting. Orsak? Hon fick inte rida när hennes mamma hade ridlektion. Hon tvingades åka bobpromenad med mormor och morfar.

I vandring i vårvintersol i denna pestcovidens tid som också är den kristna Påskfastans tid vandrar också tankarna lite okontrollerat – om detta med fasta för förändring och hur det ”lanseras” i diverse kyrkliga sammanhang.

 

Något kyrkan då inte skjuter in sig på är fasta för förändring av kroppsvikt. Skönt. Hur nödvändigt det än är att en mer lönn- eller blekfet befolkning skulle behöva vikttappa 10% eller mer finns det ändå andra som propagerar i den saken på både bra och bättre sätt.*

 

Människor uppmanas att fasta för förändring för egen del. I församlingars webb-aktiviteter kan jag notera tankar att man ska tagga ner några stressande onödigheter och välja tid för stillhet, rekreation, eftertanke, läsning, bön och liknande. Detta är en viktig aspekt ingen far illa av. På alla vis värt att uppmuntra och söka följa.

 

Tydligt – fortfarande på webben – är initiativ att fasta för förändring för andras skull. Man uppmuntrar och inbjuder människor att göra något extra till nytta och glädje för någon eller några. Det kan vara att besöka någon som skulle ha utbyte av det, ringa upp eller skriva ett brev eller något annat som befriar – en god och klassisk aspekt av fasta som redan profeten Jesaja ordar om i kapitel 58. Traditionellt har Fastetiden därför varit insamlingsperiod till förmån för kyrkligt internationellt biståndsarbete. Förr hette sådant Lutherhjälpen, numera ACT Svenska kyrkan.

Lokalt här i församlingen kom i år idén att någon av anställda skulle bada isvak för varje tusenlapp som skänktes till ACT. Det har fått stor uppmärksamhet på nätet men inte bara på församlingens Facebook. Lokala Världsbladet alias Piteå-tidningen har skrivit om det. Regional TV – eller radio? – har rapporterat. Kyrkans Tidning likaså. Andra församlingar utmanades och en del antog utmaningen och gör samma sak eller liknande. Fler och fler badar i detta sätt att göra något man inte brukar, att fasta för förändring för andras skull.

 

Att jag som människa på ett eller annat eller flera sätt ändrar mitt beteende och faste-gör något till nytta för mig själv och andra är något bra. Principen bakom den här sortens grejer är bra i Fastans tid...

 

...men är inte anledningen till Fastetiden!

Orsaken till Fastetiden är i stället att Gud förändrade sitt beteende!

 

Kanske känns det lite konstigt att nu hänvisa till en Adventspsalm men det finns en sådan med en text som perfekt beskriver Guds beteendeförändring. Vers 2 i psalm 108 lyder:

• Han – syftar på Sonen – kommer från eviga fröjder,
  han lämnar sin tron av kristall,
  sin ära i ljusets palatser
  och lägges på strå i ett stall.

Att Gud blev människa är väl en beteendeförändring om någon!

Vi vet var det hände. Och när. Vi räknar till och med årtal utifrån Jesus födelse.

 

Nästa vers fortsätter berättelsen:

• Han – fortfarande Sonen/Jesus – kommer till jorden att bringa
  ett offer på korsträdets stam,
  att dö för vårt syndiga släkte
  och föra rättfärdighet fram.

 

Mer förr än nu gav man i kyrkor och församlingar större uppmärksamhet under Fastan åt berättelserna om Jesus väg till och i Jerusalem veckan innan sin död och uppståndelse. Mer förr än nu var det fler speciella gudstjänster och andakter med det temat. Att det avtagit beror inte på Corona varken i år eller förra våren även om pandemin lagt lök på laxen utan har smygande skett under minst ett par tre decennier – till avgörande skada!

 

Vad Gud gjort, inte vad människor kan eller skall göra, är anledningen till att den kristna Kyrkan både fastar och festar. Kyrkan är fäst vid Jesus och ”spelar upp” det Gud/Jesus gjort i sitt eget i år av perioder och enskilda helger för att sitta fast. Det viktigaste i sammanhanget är Guds fasta för förändring för alla, inte bara för att förändra en del eller en detalj utan förändringen som öppnade vägen för oss till Gud.**

 

 

---

* Själv skulle sådan kampanj drabba i viss mån även om jag varken är ensam om det eller extremt knubbig. Om jag tappade säg 10 kilo skulle inte vara farligt alls och definitivt inte göra att man skickar ut Missing People för skallgång. Rultigt prästerskap är dock varken enda eller främsta anledningen. Tung är min övertygelse att skulle man i en normaltid utan Corona plädera och agera för en begränsning av socker- och fettintag i anslutning till kyrklig verk-samhet och/eller fikarum skulle saken stöta på patrull. Att beskäftigt förklara 20%ig övervikt som tecken på dödssynden frosseri torde leda till en påtaglig minskning av kyrkotillhörigheten inte främst i vikt utan i antal.

Älvsbyns vänförsamling i England videosänder dock i denna nedstängningens tid något de kallar Streach and Pray som kombinat. I Sverige promeneras en del men inte alltid med andakt eller liknande.

** Det finns system för detta. Olika år följer man de fyra berättelser vi har om Jesus lidandeshistoria och i år är det evangelisten Markus från och med kapitel 14 som är på tapeten.