stigstrombergsson

Den 14 mars – i söndags – ett par minuter i halv sju på kvällen publicerade min kompis och bloggkumpan tobbe lindahl sitt så här långt senaste inlägg på sin blogg. Det betyder att jag någon gång lite senare på kvällen såg det och kunde läsa hur hans dag varit. Inget anmärkningvärt och sensationellt i sig.

Varje dag på morgonen, också senare under dagen, till sist på kvällskulan och lite då och då gör jag vad som blivit något av en internetrunda. Först kollar jag om något hänt på min blogg, besöksstatistik och om någon skrivit en kommentar. Ytterst sällan napp. Jag går vidare till tre av de länkar som finns långt ner till höger (om man läser detta via dataskärm) – tobbe lindahl, johnny lestander och dag sandahl. Den förstnämnde bloggar en eller två gånger i veckan, den andre bloggar inte just nu av skäl jag känner till och den tredje skriver måndag-onsdag-fredag på morgonen. Detta kan jag se när jag görmin runda, ofta flera gånger per dag.

Med rundan gjord öppnar jag algoritmernas värld på Facebook där jag först ser vad systemet väljer att visa i mitt flöde samt öppnar sådant som företaget menar har direkt koppling till sånt jag sett eller varit aktiv i tidigare. Ett par så kallade grupper betittas extra.

Igår kväll – onsdag – såg jag till min fasa och förskräckelse att tobbe lindahl om söndagskvällen stavat fel. Redan i rubriken. Det står inte alls som jag flera gånger uppfattat det – Midfastosöndagen Det står Midfastosöndsgen!

I och för sig är detta inte hela världen. Jag fattar mycket väl att tangentbordsfelsnisse kan slå till i de mest höglitterära sammanhang. Bokstäverna a och s ligger ju så nära när man knapprar. Det är ju dessutom trots stavfelet fullt klart vad som menas men det jag kommit att fundera över är snarare varför det dröjt tre dagar och dussinet intittningar innan jag såg s-et där det skulle varit ett a. Det lilla felet så att säga syntes inte men fanns ändå där så jag kom att undra om det kan vara så också i andra sammanhang. Påverkar detaljfel helheter så att avigheter uppfattas som normaliteter – typ? Leker man språkpolis – nu handlar det inte om tobbes blogg – blir man bönhörd över hövan med sådant. När jag i radio ellet TV hör ordvändningar som komma till rätta med och få bukt med förvandlas till komma till bukt med slår mina blåljussystem på och jag ylar som en siren. En sådan sak är egentligen inte heller viktig men kanske ett exempel på normaliseringar.

Just normalisering och långsam sådan pratas det om en hel del nu.

Ett viktigt och allvarligt exempel är hur knasiga tankar hos Sverigedemokraterna om att utlandsfödda som sådana är ett hot mot Sverige nu smittar ner också andra politiska krafter som för tre år sedan kraftigt markerade motstånd mot tockna tosserier – SD normaliseras. Det finns naturligtvis fler exempel i samhället.

Ifrån Kyrkans värld – jag är ju speciellt intresserad av den – normaliseras tanken att hennes budskap är den i och för sig goda tanken om allas lika värde, inte att Jesus uppstått från de döda och är Vägen till Gud.

Jag bryr mig inte om att lista mer utan låter dig, noble Bloggläsius, fundera själv i stort och smått. Det tobbes felstavning och att jag inte såg den gör att jag vill påtala att bristande uppmärksamhet kan leda till att man inte noterar små – och kanske inte så små – fel och att felen kan komma att normaliseras. Samma sak händer och händer lättare om man inte vill se fel.

Nu ska jag ta en skidtur!