stigstrombergsson

I den stundtals märkliga Facebookgruppen Prästkollegor såg jag för ett par dagar sedan en länk till en regionalt radionyhet. Jag lyssnade inte på reportaget men läste denna text (och en del "kommentarer"):

Sedan mars 2020 har inte nattvardsgudstjänster genomförts inom Svenska Kyrkan Västerås, men nu är det dags igen. Domprost Daniel Eklund ser fram emot att återigen fira nattvard, som är en central hörnsten inom den kristna tron.

Jag tänkte – man må tycka ouppfostrat och vulgärt:

Vad i helv…! Hur faderattan kan man som präster bara få den månadsrasande idén att i 15 månader helt stänga av folk från Nattvarden? Finns ingen ryggrad nedom kragarna?

Sanningen att säga vet jag inga detaljer i saken. Västerås ligger bara SÅ ocentralt. Kanske hade man kompensatoriskt system och erbjöd i massiv kampanj familjevisa nattvardsfiranden i hemmen eller drop-in-mässor i kyrkor eller något liknande. Kanske inte. Rejält upprörd blir jag i alla fall av blotta misstanken att folk som är vigda till präster – och med sin biskops goda minne eller stöd? – i långt över ett års tid flagrant skitit i att göra sin plikt – om än under ett pandemiskt år. En del kommentarer – jag vet inte om de kom från Västerås stift eller från annat håll – visade att man på en del håll upprätthållit nattvardslivet. Det tycker jag är bra. Jag tycker dessutom att det var intressant att ingen kommentar kungjorde en inställningen till försvar för den gjorda inställningen. 

Också i mitt norrbottniska närområde finns menigheter som, om jag fattat rätt, redan våren 2020 gjorde som i Västerås. På andra håll har man här och var hittat andra lösningar och gjort det möjligt för folk att fira Mässa på smittsäkra sätt. I andra sammanhang i närheten och i lokalförsamlingen slog embargot till först i månadsskiftet november-december förra året vilket innebar, med undantag för Skärtorsdag, ett interdikt – googla på ordet! – i ett halvår. Det var illa nog! Tack och Lov börjar man nu öppna upp – om än onödigt försiktigt.

Jag kräver mer av präster!

Jag både ser och vet att många, också bland dem som kallar sig (och av andra kallas) kyrkfolk, anser att nattvard inte behövs vare sig för egen del eller andra människors. Jag ser och vet sådant men begriper det mindre och mindre ju mer åren går. Jesus har ju startat Nattvarden! Han har också uppmanat till saken! Då kan den väl inte vara onödigt. Eller farlig.

Jag tycker det Jesus gjorde och sa är en viktig aspekt, mycket viktigare än vad folk i allmänhet och en del kyrkfolk i synnerhet än kan tycka. Det betyder att jag kräver mer av präster. Jag menar till och med att Gud kräver mer av dem/oss som tagit emot uppdraget att förvalta och ge det Gud/Jesus ger och lovat. Vill man ha lite pepp i frågan kan man läsa Gamla testamentets sista bok, profeten Malaki. Den är kort, bara tre sidor i en Bibel. Läs den och fundera över om Gud (på 400-talet före Kristus) var så barsk mot präster som  slarvat med det Gud ordnat genom Moses som bara var profet, hur barsk blir då inte tonen mot dem/oss som slarvar med det som Sonen Jesus skapat och instiftat?

Är jag överdrivet nedsättande och misstänksam om prästers svek?

Är jag oförstående? Har jag missat något?

Kommentarsfältet är öppet...