stigstrombergsson

Sommarens OS-tider och att inget annat händer gör att jag inte upplever vare sig driv eller behov av att blogga högfrekvent. Nu har det blivit onsdag och jag väljer att ge några noteringar om en del av det senaste och annat.

Det blev en hjortrontur till. Det är ett bra år för de bären. I Lokala Världsbladet kan man läsa om utländska bärplockare som drar in 25 kilo per dag. På ett ställe en var det en som fick sig mer än 50 i baljorna. Vi är inte sådana extremer. En andra tur om lördagen gör att vi har nu runt 15 kilo i frysen – vilket i dubbel mening är gott.

Jag var roligare förr. Enligt egen uppfattning, alltså. Vad andra kan anser i saken är hemligt åtminstone för mig. Insikten i detta slog mig när jag snabbläste min första bok, den som bestod av en massa blogginlägg vårvintern, våren och försommaren 2018. Det jag då gjorde var att så gott som varje dag skriva om ett Bibelkapitel. Serien kom att heta p minus och kan tillsammans med en del annat läsas på bloggen med start i slutet av mars just det året. Av texten att döma måste jag själv ha tyckt att det jag gav mig i kast med var inspirerande. Kanske inte så svårt då det ju helt och fullt var soloåkning utan någon tydlig målgrupp i tankarna.

Min andra bok – INGEN BOKBOK som jag berättat om förr – består av utskrivna muntliga föredrag där jag i pratögonblicken hade en tänkt målgrupp – de som är med i Facebookgruppen Bibelstudium läsår 20/21. Kanske gjorde det mig mer fokuserad och allvarligare. Inte tungsint men allvarligare. Vad som i detta är gott eller inte kan jag inte bedöma.

Jag läste om den lilla pocketboken Från helvetets brevskola av C.S. Lewis, han som också skrev om Narnia och lejonet Aslan. Om den korrespondenskursen i djävulskap har jag berättat förr – här. Det som fick mig att ta fram boken igen var en artikel i Kyrkans Tidning om det är nödvändigt för en människas tro att man finns i en församling tillsammans med andra eller om man kan tro själv i sin (digitala?) ensamhet. Jag har inte tidningen utan såg den via Facebook på nätet. Texten var bakom så kallad betalvägg så den fick jag mig inte till livs men kommentarsfältet kunde jag ta del av. Jag säger att flera som kommenterade har lurats av Onkel Tumskruv till en självgod åsikten att man inte behöver folk att dela tro och liv med och en snål hållningen att inte vilja stå till förfogande för andra. Tyvärr finns boken (inte nu) i lager men går naturligtvis att låna å något kommunalt biblioteket eller privat. Innehållet om kampen mellan ont och gott är mycket gott.

Om det för något gott med sig att läsa om Latinamerikansk befrielseteologi vette kissemissen. Helt klart stimuleras en del tankeverksamhet, inte minst inför kyrkovalet senare i höst då medlemmar i etablissemanget i konkurrens med varandra skall söka erövra platser för inflytande och maktutövning i den kyrka de kallar ”sin”. Hur de inflytelselösas kyrka skall formas finns dock väldigt få tankar om hos etablerade kyrkopolitiker och – tyvärr – i kyrkliga arbetslag. Inte gott.

Jag hittade glasögonen. Klart gott. Hade haft dem på näsan när jag från stående i vattnet dykdoppade mig på badstranden. Försiktigt trevande med fötterna återfann brillorna.

Så till sist: Lilla Lisa 4 år (med föräldrar) kom i igår eftermiddag.

Mycket gott med smått i huset!