kanske bakom...

Jag slets mellan rubriken kanske bakom med tre punkter eller listade listigt med utropstecken. Du ser, noble Bloggläsius, vad det blev. Hur som helst var det den 28:e, sista måndagen i årets sista månad, som jag publicerade mig senast. Nu är det den 1:a i första månaden året därpå. Det kan låta som ett långt uppehåll men är egentligen inte så länge sedan.

 

På måndagskvällen den 28:e ökades fastighetens nattvileantal med tre personer. Yngste sonen var redan här sedan några dagar men den yngre av hans systrar anlände med vårt barnbarn Lisa och den lillas pappa. Det blir fart i fastigheten när en 3½-åring är i farten. I det rådande tumultet har både Jesus och en av Trettondagens tre stjärntydare försvunnit men vi gissar att de kommer fram när städning och hopplockning seriöst går igång om en vecka eller så.

 

När jag kommit så här långt i mitt skriveri äntrade jag trappan upp för att ta en bild av just det ryska-docks-system från vilket lille Jesus och den gröne Balthasar fösvunnit. Givetvis funderade jag då en gång till vart Lisa – eller kanske hennes ett år yngre kusin Ava som var här på Nyårsafton – medvetet eller omedvet kan ha placerat dem. Naturligtvis hade vi tittat under soffor, hyllor, bänkar och annat. Lyst med ficklampor och kikat men utan resultat.

 

Tanken slog mig: kanske bakom...

 

Ficklampa fram! Dra fram TV-bänken något! Och där – listade listigt på golvlisten och därmed osynliga vid under-sökningen fanns de bägge förlorade figurerna. Den bilden jag tänkte ta av bristen kunde bli en bild av det kompletta.

 

Jag nämnde att också lilla Ava var här. Hon och hennes föräldrar – som bor i Unbyn utanför Boden – kom på Nyårsaftonens dag för att åka bob, fika och träffas några timmar. Vi undviker att tränga ihop oss alltför många övernattare även om inga i sammanhanget visar några tecken på att ha smittats av något. Jag nyser då och då men antar att det beror på julgranen.

 

Umgängesglesningen yttrar sig idag på det viset att lilla Lisa med föräldrar åkt till storkusinerna Tyra och Adrian i Luleå. Det betyder stillhet i vår stuga den första januari och att vi ska äta rester. Vi gissar att stillheten råder också sedan resenärerna kommit tillbaka ikväll. Det är planerat att barnet då skall vara ett sovande barn lindat i en filt och stilla kunna läggas om inte i en krubba så i alla fall i sin säng.

 

Med denna uppdatering blir det tydligt för dig, noble Bloggläsius, att jag överlevt 2020 och vid full vigör kan önska dig ett

 

GOTT NYTT ÅR!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0