stigstrombergsson

Vem rår för det?

Vem har spelat falskt?

Vem har gjort fel?

Rop av den typen hörs hela tiden. I dessa Covid-tider syns det jättetydligt och i efterspelet till valet i USA blev det SÅ extremt. På vad man kallar ”sociala medier” skallar ropen men inte bara där. De man anser vara ”vanliga” reportrar i ”vanliga” mediakanaler och ”vanliga” politiker kvittrar ofta i liknande tonarter.

Naturligtvis får och skall frågor ställas! Självklart! Finns folk som borde och kunnat göra något de inte gjorde eller handlade uppenbart fel skall de givetvis rökas fram. Att hänga folk i närmaste lyktstolpe är att gå till överdrift men det är viktigt att man (med tiden) utkräver ansvar. På något vis skall folk som agerat mot bättre vetande eller valt att vara passiva när de borde agerat flås med en slö skridsko – bildligt talat. Det är inte syndabocksjakt.

Att skylla ifrån sig är inget nytt fenomen. Redan i Bibelns första boks tredje kapitel beskriver denna mänskliga egenskap. Mannen skyller där sitt fruktätandet på kvinnan (och på Gud som gett henne till honom). Hon i sin tur skyller på ormen som inte väser alls.

När det gäller att skuldbelägga andra behöver man först och främst vara sann. Ärlighet vara längst är en gammal devis liksom Det är fult att ljuga. Både överdrifter och undanflykter skall skippas. Hela tiden behöver man dock ha koll på tonläget i ansvarsjakten liksom på den räddhågade dövhet som yttrar sig i generande tystnad. Tvärs igenom allt måste man skilja på sak och person och inse att effekt och avsikt inte är samma sak.

Med detta sagt ser du, noble Bloggläsius, att jag ogillar osakliga piruetter både vad gäller språk och attityd och i sak. Jag ogillar också den duckande tystnaden som råder på många håll och den räddhågade attityd som avslöjar sig i att vi måste få besked av andra långt bort hur vi skall göra. Det jag efterlyser är svåra balansakter där man öppet prövar situationer, är lojal mot påbud men samtidigt kreativt aktiv. Att inte göra något är ju också något man gör – typ.

Handeln verkar i stor utsträckning vara påhittig när det gäller att smittsäkert möta sina kunder. Skojiga och praktiska saker för att det inte skall bli trångt och att personalen skall vara skyddad mot flödet – mer än 8 under en dag. Att skolor sprider ut sin verksamhet över tid är också bra. Att laga efter läge är bättre än drakoniska åtgärder f”ör säkerhets skull” när sådana inte behövs. Många är konstruktiva och formar samtiden utifrån både samtidens och framtidens behov och avstår från att gräva efter detaljer för att beskylla andra för något de sa då eller då när läget var ett helt annat än nu.

Nu skall jag strax gå en promenad och besöka kooperativabutiken för inköp av nödvändig ost och en del annat smått och gott. Klockan 2 ämnar jag likt de flesta tis- och torsdagar på TV se presskonferensen från Folkhälsomyndigheten. Den ger mycket bättre information än ”artiklar” i Expressen med vidhängande kommentarsfält på Facebook.

Apropå Facebook: 8-personersregeln har nu undantaget att barn och ungdomar upp till och med högstadieåldern kan vara fler i olika aktiviteter. Jag försökte i ett par trådar kicka igång ett samtal på Fäjjan om hur kyrkans gudstjänster kan formas de närmaste tre månaderna innan alla ”veteraner” fått sina sprutor och kommer tillbaka med tanken att nu blir det som förr. Inga napp.