stigstrombergsson

Det har jag inte fått – något judasbrev. Skulle så varit hade det väl varit en försändelse med förräderi- och svekinnehåll men inget sådant har hamnat i brevlådan. Inget judasbrev, alltså.

I stället kommer blogginlägget av att jag fortsatt läsa i och om Judas brev i Nya testamentet. I förrförra blogginlägget berättade jag om en bok jag läst om brevet och en del annat jox. Nu har jag läst ännu en Bibelvetenskaplig kommentar.

Jag har gluttat i den grekiska texten. Jag väljer ordet glutta. Stenhårt noga med lexikon och grammatik har jag inte angripit materialet. Judas brev nämligen åtminstone minst tvåfalt krångligt.

Ett speciellt krångel är att det finns ord i det som inte finns någon annanstans i Nya testamentet och att i skallen försöka slå in en glosa som bara finns en gång tycker jag är överambitiöst.

Mer generellt krångel är att det just är ett brev eller liknande där författaren stiligt och stilfullt argumenterar, undervisar och tillämpar. Meningsbyggnad och allt möjligt blir då knepigare än i mer berättande prosatext som till exempel i evangelierna. Det betyder inte att breven är ”tyngre” teologiskt. Evangelierna, alltså berättelserna om Jesus, är också tunkt tankeladdade – ibland något alldeles förfärligt! – men genren gör åtminstone språket lättare.

Brevförfattaren Judas – namnet var vanligt på Jesus tid – är inte den i övrigt kände Iskariot som sålde Jesus för en dryg månadslön. Förväxla inte. Brevförfattaren presenterar sig som bror till Jakob som i sin tur i Apostlagäningarna nämns vara en av Jesus bröder. Det släktskapet berättade jag om i förrförra inlägget.

Vilka brevet är skrivet till anges inte och personliga notiser eller hälsningar saknas. Det gör att det blir marigt att datera brevet men det sätt som resonemangen förs på var vanligt inom judendomen det första århundradet och det gör att de flesta forskare daterar det förre år 100. Skulle så vara fallet, och om denne Judas var son till Josef i förra giftet och alltså äldre än Jesus, är det troligt att någon skrivit i hans namn lite i efterskott – inte alls onormalt eller skandalöst under antiken.

OK. Vad handlar brevet om och hur tacklas problemen?

Det har blivit kris bland de Jesustroende. En inre kris som hotar tro – både vad gäller trons innehåll, det man tror på, men också sättet man tror och lever ut sin tro. Det har dykt upp eller uppstått internt folk som i teorin men framför allt i praktiken förnekar tron genom ett liv i utsvävningar. Vad är det?

Nya testamentet – norm och rättesnöre i den kristna Kyrkan – visar att de som trodde på Jesus ingalunda skaffade sig en annan moral och etik än judendomen i sig. Det är ingen skillnad vad gäller respekten för det heliga, livet, egendom, äktenskap, sexualitet och så vidare. Vad gäller mat och högtider och cermonier blir det skillnad men ser man till exempel till de 10 buden är det ingen skillnad alls i etiken och de kristna har samma etik som fariseerna – faktiskt. Kanske är man till och med skarpare. Befrielsen genom Jesus innebär inte att synder blir tilllåtna utan förlåtna!

Det som hänt hos dem Judas brev är skrivet till är att det kommit in moralslappisar i gänget. De är folk som tänker på sig själva, tar för sig, fjäskar, splittrar och gör sin egen lust, sin livsstil och sina nycker till norm och praktik också i församlingarna. Genom att ur Gamla testamentet visa på liknande ting och hur det då bedömdes och vad som då hände beskriver Judas rötan och dömer ut den – i huvuddelen av brevet.

Just den Bibelanvändningen är skojig. Som du märker, noble Bloggläsius, har jag inte höga krav på vad som är skoj. Vill man uttrycka det lite fiffigt kan man säga att Judas jobbar typologiskt.

Han ser situationen, letar i de skrifter har har (både i och utom det vi kallar Gamla testamentet) efter liknade slag och bedömer det hela utifrån de gamla proto-typerna, drar sina slutsatser och skriver. Han ser. Han bedömer. Han handlar. En god befrielseteolog!

Den här sortens tankar får jag när jag läser och studerar ege-get-ik, Bibelvetenskap. Den här gången var det René Kieffers kommentar i boken Filemonbrevet, Judasbrevet och Andra Petrusbrevet i serien EFS-förlagets serie KNT – Kommentar till Nya testamentet (volym 18) som kickade igång skallen så att en del sipprade ut genom tangentbordet och landade här.

Naturligtvis blir det också anledning att fundera över läget idag för den tro som en gång för alla anförtrotts åt de heliga (vers 3) och att idag bygga liv på er allara heligaste tro (vers 20). Finns de situationer Judas brottas med idag? Vad gäller lära? Och liv? Om så är fallet: Vad ser vi? Vilka bedömningar och slutsatser skall dras utifrån Judas brev som med innehåll och metod tillhör kanon och tillsammans med Bibelns andra skrifter skall vara norm och rättesnöre för lära och liv i Kyrka och för en kristen? Och hur agerar vi?