stigstrombergsson

Så är det inte än. Julen varar inte intill Påska som redan den kända visan avslöjar men definitivt åtminstone över Trettondagen och lite mer, kanske rentav januari ut nästa år och kanske ytterligare lite. Påsken 2022 styr saken och då den är lite halvsen blir det innan däremellan kommer Fasta flera söndagar i Trettondagstiden som faktiskt sträcker sig ända fram till Kyndelsmässodagen som alltid firas ca 40 dagar efter jul hur huller om buller än Påsken infaller. Fast vi just nu har några intensiva dagar i ryggen är vi hur som helst långt från full jul.*

De intensiva dagarna blev inte full jul om man tror att julandet innebär fylleri baserat på snapsar, groggar, glögg, öl, whiskey eller andra läskedrycker. Sådan konsumtion är mycket måttlig. Att en butelj glögg årsmärkt 2011 fortfarande inte är tömd kan ses som ett exempel på om inte total ofyllnad så i alla fall mycket måttlig sådan.

Ur en annan aspekt blev det full jul fortare i år än en del andra år. Julafton inföll en fredag, Juldagen på lördag och Annandagen slog ut Söndagen efter jul. Nyårsafton blir då också en fredag och då kommer Nyårsdagen en lördag och sedan en söndag direkt. När de år julafton är exempelvis en onsdag blir systemet ett helt annat – än mer full jul om man så vill.

Kvällen den 23:e åt Primärhustrun, yngste sonen och jag uppesittarpizza med lilla Lisa och hennes föräldrar.

Julafton frukosterade Älvsbydelen av klanen i respektive fastigheter innan det bar iväg till kyrkan för Julbön – mer om den och annat liknande kan kanske komma i något framtida inlägg. Fika hemma hos Lisa innan resa till Luleå för sedvanligligt tjolahopp hos Tyra och Adrian med deras föräldrar, morbror och morföräldrar. Ava med sina dagars upphov kom också dit. Med det var vi 16 stycken.

Tomten kom inte in. Att gå in och ut i fastigheter – så var den angivna orsaken de små accepterade – var ur hälsosynpunkt (och avslöjanderisk) inte bra. Men han kom, lämnade säcken på bron, åt sin gröt och vinkade. Fullt tillräckligt.

Vid ½12-tiden var vi tillbaka i Älvsbyn och jag kunde som nedvarvning börja leka med de julklappar jag fått – två av böckerna. När midnatt råder var det väl inte helt tyst i huset men nästan. Primärhustrun sjunger i altstämman och några timmars sömn innan Julottan kan väl ses som rimlig.

Juldagen betyder Julotta. Jag har genom åren inte varit på många utöver de jag haft förtroendet att leda men när alten 7 minuter i 6 meddelade ”nu går jag” bestämde jag mig för att vakna och gå samma 7-minuterspromenad till kyrkan men lite senare. I mitt fall gör nämligen så kallad ”uppsjungning” varken till eller från. I det avseendet är jag ”från” i alla lägen.

Det blev alltså Julotta med omvägspromenad hem och någon sorts halv-andra frukost. Sedan bil till Unbyn där lilla Ava bor. Hennes far jobbade på sjukhuset men modern vill bjuda Avas morföräldrar och morbror på lunch. På måltiden tog vi en promenad, fikade och sedan for vi allesammans tillbaka till Älvsbyn för middag. Pappan anlände så småningom.

Annandagen blev det kyrk-skolk. Lite skämmigt tycker jag det är men då det är många som skolkar betydligt mer än jag skäms jag inte SÅ mycket. Att det var friluftsgudstjänst i vinterkyla – minus 16 – påverkade valet liksom att det också denna dag var Mässa-löst. Dessutom fanns en del att stå i. Huset skulle fyllas av folk. Förutom vi som redan är i byggnaden skulle både Tyra och Adrian och Lisa med föräldrar äta middag hos farmor/mormor, farfar/morfar, svärmor/svärfar och mamma/pappa. Det blir 13 pers vid bordet. Det har vi varit med om förr. Inga problem. Bara fullt hus. Och fullt ös men då övernattningsbehoven är mindre än förr var vi bara tre i kåken när Sverige runt midnatt spelade mot Ryssland i Junior-hockeyn. Primärhustrun kroknade i första perioden. Sonen och jag gav oss efter den andra.

Nu är det Tredjedag jul och stillheten har lägrat sig. Det är dessutom måndag. Bakom oss ligger en full jul. Jag tror alla imin närhet blev belåtna med det mesta trots covid, kyla och annat.

* I denna sak är jag – som i många andra saker – nog lite tvärsöver. Väldigt många kickar igång julen inte bara redan i den förberedande Adventstiden utan rentav strax efter Allhelona i månadskiftet oktober-november. Den så kallade ”marknaden” som många sätter sin lit till drar igång dansen kring guldkalven och villigt skuttar många tidigt runt i kapitalets intresse-shottis av handel och kommers. Ibland förment gulligt och rentav småfromtfjäskigt kryddas det hela med att ”vi behöver ljus i en mörk tid” eller liknande floskler som de facto mest fungerar som stödparoller för Liljeholmens Stearinfabrik AB – såvida man inte batteriserar sig totalt.

Jag är som sagt lite tvärsöver. Jag är emot! som jag brukar säga. Jag vill jag låta Advent vara Advent utan för mycket förtittande på Julen. Den får i stället fortsätta efteråt och inte städas undan så snabbt som möjligt – somlätt sker om man haft pyntet framme i månad innan.

** Tyra och Adrians mammas morföräldrar brukar vara med men avstod stojet och glammet detta år. Med två små och två lite större barn och flera vuxna av varierande surrhetsgrad var det ett begripligt – och stundom frestande – val.