stigstrombergsson

I olika givna situationer agerar man utifrån vad man i det givna läget tycker är bäst – eller åtminstone mindre dåligt än andra alternativ. Som exempel kan man tänka att när Napoleon invaderade Ryssland 1812 verkade det som en bra idé just då men med tiden visade sig den tämligen obra. Fler exempel kan radas upp både ur historien, samhället, kyrkan, det privata osv.

Kommentarsfältet är tillgängligt om du, noble Bloggläsius, vill bidra med exempel. Ur egen privat fatabur bidra jag med detta.

När det var skarpa Corona-nedstängngningen första halvan detta år gjorde jag lite olika försök att modifiera och genomföra Bibelstudierna i Älvsby församling bland annat via denna min blogg och Facebook. Tanken dök upp att göra en liten bok av det hela – det blev INGEN BOKBOK som jag berättat om i tidigare inlägg – och kanske skulle några tycka den var intressant eller åtminstone kul att ha. Jag valde jag att låta trycka 50 ex och det kändes som en bra idé just då. Nu när jag har drygt 35 kvar i kartongen verkar den mer och mer obra – om än inte skadlig än så länge. Så långt om en privat idé som gått från bra till obra. Nu över till en kyrklig.

När jag hade uppdraget att vara skolpräst och lärare vid Älvsby folkhögskola, och då bland annat undervisade i Religionskunskap på Allmän linje, gav jag elever uppgift att undersöka något efter eget val och redovisa resultatet för gruppen. En ung man valde typ ”Svenska kyrkliga jultraditioner” eller nåt liknande. Bland annat berättade han då om Julottans öden och äventyr. I ett givet läge utsattes den för vad som med nutida språkbruk skulle betecknas som ”begränsande restriktioner” – Nattvarden ströks ur Julottan. Orsaken var att den svenska seden att ”dricka jul” upprätthölls så intensivt att pietistiska präster i sent 1700-tal var måna om sakramentets helighet och höghet och menade att ett ”värdigt nattvardfirande” inte var möjligt då stora delar av församlingen var på sniskan. Alltså ströks Mässan ur julens stora, kanske enda gudstjänst.

Om det beslutet var bra i den situationen har jag ingen åsikt. Dock kan jag konstatera att den nya formen kom att bestå även när orsaken till densamma inte längre är för handen. Ingen präst väntar sig om ett par veckor att de julottesamlade är dyngraka. Ändå består Mässa-missen. Är det ett exempel på en idé som gått från bra till obra?

När jag kom ut som präst räknades inte Julottan som så kallad Huvudgudstjänst, en gudstjänst som enligt då gällande regelverk skulle firas varje sön- och helgdag. Ottan var en ”Övrig gudstjänst”. Därför var det kl 11 på Juldagen en fullständig Högmässa med Nattvard. 1986 gjordes detta om. Ottan fick då den högre statusen och förmiddagens om än med Mässa ganska avslagna sammankomst försvann på de flesta håll. Annandagen blev då den enda dag man dukade – om man inte haft Julnattsmässa förstås.

Annandagen är svår. Många tycker man kyrk-julat tillräckligt den 24:e och 25:e och blir hemma eller far någonstans. Temat med martyrer och död saknar julstämning så på många håll gör man något jul-musikaliskt i ställe – eller ställer in. Det näst intill makabra kan då uppstå att den stora helg då den kristna Kyrkan firar Guds människoblivande, fokuserar på att Ordet blev kött, på det som på finspråk heter Inkarnationen, gör det utan att välja och besluta att låta vin och bröd inkarneras till Jesus kropp och blod. Egentligen tycker jag den effekten är märkligt och i mina ögon både teologiskt och pastoralt obetänkt på gränsen till skandalöst. Visst kan varje val och beslut just då, som Napoleons 1812, förefalla vettigt och bra men har det inte gått från bra till obra?

Givetvis fattar jag att det i varje situation när man tycker man måste välja är svårt att veta allt om framtiden och vart valen kan leda – dummare är jag inte. Jag inser att det är omöjligt men hävdar ändå att man mycket noga i stort och smått måste tänka sig för och fråga sig vart en idé och beslut och vägval kan leda om 2, 5, 10 eller fler år – om den blir bestående. Att besluta med begränsat tidsomfång för ögonen är nog vettig, inte att göra spontonval utan tidsplan – typ.

Och här slutar jag NU. 1700-talets idé med följd än idag är en sak. Jag har en skriven Covid-fortsättning på mina tankar men avvaktar. Att publicera den kan vara en bra idé men jag undrar om effekten, hur liten den än blir av ett blogginlägg, månne kan bli obra.