stigstrombergsson

Meningen The Option for the poor tycker jag är lite svår att översätta, i vart fall början. Alternativ eller Möjlighet kan fungera. Kanske Roll eller Plats.

Hur som helst är synen på och för människor som är fattiga det bärande temat i en bok jag just tagit mig igenom för andra gången. Jag har berättat om den här. Den blev inte lättare nu, antologin med olika avsnitt skrivna av olika författare som på lite olika sätt söker tackla situationen att stora grupper av människor på grund av fattigdom inte har någon plats i samhällsliv och kyrkoliv.

Materialets ålder och inriktning är Latinamerika för 30 år sedan där de fattigas situation av medellöshet, utsatthet och osynlighet var en sannskyldig verklighet att tänka kring både ekonomiskt, socialt och teologiskt. Författarna är alla romersk-katolska teologer. Inläggen finns i debatten – om jag fattat rätt – då latinamerikansk Befrielseteologi som vuxit fram under motstånd från både samhällelig och kyrkligt etabissemang men rönt en tid av acceptans i kyrkan ändå sedan provocerade fram ett returmotstånd från etablissemanget i Rom.*

Naturligtvis är detta intressanta tankegångar som man kan se som historiska och idéhistoriska fakta att veta eller inte veta och inget mer med det. Man också fundera över tonvikter, betoningar och tankesystem och kanske se paralleller in i annan tid och andra lägen. Risken då blir att paralleller kan bli både petitessiga och patetiska. När jag under studietiden skrev en uppsats om EFS reaktioner på de storpolitiska världshändelserna 1918-1939 mötte jag i källmaterialet exempel på vad jag tycket var en sådan patetisk parallell. I årsberättelser fanns alltid skrivningar om det nyligen avslutade Världkrigets fasor och följder, ekonomisk kris på kontinenten i allmänhet och i Tyskland i synnerhet, den stora depressionen på 30-talet och annat av liknande slag. Sedan dylika svarta ting målats upp kom konstaterandet att Sverige skonats från en hel del men att vi i ställe drabbats av vårt stora problem – den liberala Bibelkritiken.

På samma sätt kan jag känna nu när jag läser om misär, förtryck, dödsskvadroner, fattigdom och annat i The option for the poor och funderar över paralleller i dagens svenska samhälle och kyrka. Blir tankesökandet patetiskt? Välfärdsstaten finns ju, om än naggad i kanten. Ser man till kyrkan – som jag nu fortsätter att göra – finns Barnkonsekvensanalyser, handlings-planer och policydokument i de flesta församlingar åtminstone som dokument i pärmar eller som pdf-filer men jag undrar i alla fall över om det finnskategorier och grupper som inte räknas och som upplever att de inte räknas med. Finns mitt i det hela några poor som inte ges säteoch stämma när det kommer till kritan? Finns de som inte räknas? Om så – vilka är de?

När vatten däms upp letar det nya egna vägar! Kanske inte allt vatten men i alla fall en del. När människor för 150-100 år sedan upplevde att de som räknades i kyrkan – präster, sockenstyre, välmående bönder – inte såg dem som annat än möjligen personer som man från sin upphöjda trygga position möjligen kunde vara välgörande mot så rann det vattnet ut i frikyrkorörelse och arbetarrörelse – ett exempel. När människor idag i kontakt med kyrkan erfar att arbetslag, styrelser och andra ”som räknas” inte räknar med dem sker samma sak. Konfirmander och ungdomar – ett exempel – attraheras inte. Barnen – kan vara ett annat exempel – får i gudstjänsten finns med på de vuxnas villkor, inte tvärt om. Nyinsläntrare – sådana finns alltid! – med idéer och engagemangslust tas inte in om de inte redan på grund av släkt- eller vänskap har någon på ”insidan”. Fler exempel kan naturligtvis listas upp.

Nu är Primärhustrun, lilla Lisa, hennes föräldrar och hennes morbror och jag hemma igen. Vi har varit  i Björkliden.Jag hade boken med mig men det blev inte ro att skriva där. Funderingarna mellan varven späddes på av ett par trådar kommentarer i Facebookgruppen Prästkollegor. Där kom igår och idag ett par frågor.**

• 2005 hade vi 77  % av svenska befolkningen  med oss. Nu, 15 år senare är endast 55 % medlemmar i Svenska kyrkan. Vad beror detta på? Intressanta kommentarer.

En annan fråga anknyter till mitt ämne:

• Jesus finns i våra minsta och mest utsatta syskon i världen. Varför ägnar vi oss då mest åt det inre och ledarskapsfrågor och organisationsfrågor? Eller gör vi inte det? Också en del intressanta reflexioner.

* Har jag fatta saken rätt – jag är inte helt säker på sakernas förhållande till varandra – växte returmotståndet när kardinal Ratzinger blev påven Benedictus. Om ordet när skall uppfattas kausalt som orsak eller temporärt som tidsangivelse kan jag inte bedöma.

** Trådarna kanske kan nås här.