bärande byte
Eller ska rubriken vara bytande bär? Fast då i passiv form bytandes bär? Samtidigt var jag/vi i förrgår klart bärandes byte.
Kanske muttrar nu irriterade Bloggläsiusar och Bloggläsiusor: Vad är detta för svammel? Att bolla med att både ”bär-bära” och ”byte-byta” kan vara verb och substantiv som i olika böjningsformer flätar i varandra? Vad är poängen?
Det finns ingen poäng alls – naturligtvis. Bara att onödigt krångla till början av berättelsen om att vi i förrgår for till skogs och plockade blåbär, inte hjortron. Vi bytte alltså bär för våra byttor. Bytet bär att bära blev runt 30 liter som igår eftermiddag till sist var rensat färdigt och lagt i frysen. Problemet vi nu har är att förra året åxå var ett bärår då det bar sig att bära hem en massa som ännu inte blivit byte för vår glupande aptit. Frysen är därför full nu och det innan hallon och lingon burit frukt denna sommar. Kanske är det fruktlöst att säga att det är fruktansvärt att ha så mycket frukt men lite fruktar jag att mitt snåla och hamstrande jag kommer att gå miste om fler fruktbärande turer i skog och mark.
Lilla Lisa, 4 år, är på plats med sina föräldrar. Likaså den yngre av hennes morbröder. Under bärutflykten bar det sig så att hon inte var alldeles kurant. Hon med mor och far for därför hem men vi två gamlingar och morbrodern var kvar och stod för bärgningen av de nämnda bären. Senare på dagen var tösen pigg som en mört.
Vi var i övrigt ensamma i skogen. Inga andra inom syn- och hörhåll. Det lokala skogsmulleriet har fått ett extra samtals-innehåll utöver var, vad, volym och vikt. En stor grupp thailändska plockare inkvarterade i en av småbyarna har visat sig ha covid i deltavariant och delar av den smittfria och i stor utsträckning vaccinerade lokalbefolkningen har därmed gått i spinn – i vart fall om man dömer efter (den ibland lustiga och olustiga) Facebookgruppen Älvsbydebatten. Lite höjd beredskap med visir och sådant bland personal på affärer och mackar kan jag gå med på men att folk håller sig inne för att undvika asiater tycker jag är osakligt fånigt – för att inte tala om tveksamheten inför bären de lindrigt krassliga drar ihop och bär till de arbetsköpande bärköparna.
Just att man är skraj för bären är ett exempel som visar vanföreställningens makt och inbillningarnas styrka. Redan i pandemins början gavs informationen att Covid 19 smittar inandningsvägen, inte matintagsvägen. Ändå figurerar tanken i samhället, ofta motiverad med ”man kan inte veta”. Fast man kan! Veta alltså!
I kyrkliga sammanhang, på många håll och under längre eller kortare tid, har man och har haft samma faktaförvirring och då särskilt kopplat tokerierna till Nattvarden. Det skall jag skriva om i nästa inlägg – om inte något annat tränger sig mellan.
