stigstrombergsson

Att säga att det börjar dra ihop sig är i dagsläget en överdrift. Det är ganska länge kvar. Den 19 september är valdagen då det bestäms vilka och hur det blir med styret av Svenska kyrkan 2022-2025 på lokal, regional och nationell nivå. Länge är det dit men de olika grupper och intressen som vill vara med börjar formera sig och snart positionera sig.

Jag är helt kallsinnig! Inte helt men nästan ointresserad.

Här må man förstå mig rätt.

Jag menar inte att man inte ska utse folk med ansvar.

Jag menar inte heller att alla kyrkotillhöriga 16 år och uppåt inte skulle ges möjlighet att påverka.

Jag menar inte ens att de som kandiderar inte borde göra det – annat än i enskilda fall.

Jag menar inte att jag och andra till hösten inte ska rösta.

Jag menar bara att jag inte ser vilken avgörande roll det hela spelar – faktiskt.

Låt mig ta det ”nivå” för ”nivå”.

Församlingen är kyrkans grundläggande nivå.

Så står i Kyrkoordningen som är Svenska kyrkans stadgar och regelverk. Det har jag inga problem med. Tvärtom! Det måste vara så.*

Helt och fullt vet jag inte i dagsläget vilka nomineringsgrupper – så kallas de som formerar listor och ställer upp i valet – som kandiderar i Älvsbyn men jag kan göra välgrundade gissningar.

Socialdemokraterna ställer upp med hela sin sekulära partiapparat i ryggen. Det har de gjort all den tid jag kan överblicka. Med Centern är det på samma vis. Partiet som sådant kandiderar men torde som sist gå fram med gemensam lista med Kristdemokrater i Svenska kyrkan. Den formuleringen är ett sätt att säga att KD inte som politiskt parti ställer upp men låter KDare använda partinamnet. Min bedömning är att dessa 2 grupper kommer att få till listor inför valet till Kyrkofullmäktige, det lokala styret.

Vänsterpartister i Svenska kyrkan har samma sorts lösare koppling till sitt parti som KD har till sitt. Jag har i år inte hört om de fortsätter ställa upp eller avstår. Gruppen är liten och deras tillgång på kandidater tror jag är begränsad. Inte heller vet jag om Sverigedemokraterna – som har samma koppling till sitt moderparti som S och C – likt förra gången ställer upp eller nu lämnar walkover. Jag gissar att de har ännu svårare att få fram folk till en lista. På samma vis anar jag att det är med Moderater i, Miljöpartister i och Liberaler i Svenska kyrkan. Dessa tre från partierna fria men ändå närstående grupper finns inte representerad nu och det skulle förvåna mig om de dyker upp i år. På samma vis är det med helt så kallade opolitiska grupper, till exempel Frimodig kyrka.

I praktiken står valet lokalt mellan S och C+KD. Så har det varit hela tiden jag sett det. V har fungerat som vågmästare fram till efter sista valet då S och C+KD bildade en ”stor allians” för att slippa läget att stå mot varandra med ett par nya SDare som vågmästare. Naturligtvis var det bra. Hos representanter i S, C och KD finns kunskap, erfarenhet och ansvar – men det blev ack så tråkigt. Redan när ”blocken” stod mot varandra och att ordförandeposter och majoriteter kunde växla mellan S och C var det småtrist. Det gick inte att uppfatta någon tydlig skillnad när det kom till praktiska vägval och beslut. I en ”stor allians” – som är mitt uttryck – blir det om möjligt ännu tamare.

Jag har inte gått igenom alla protokoll och handlingar för den mandatperiod som nu är. De finns att ladda ner och läsa på församlingens hemsida men är lite svåra att hitta. Till det är jag osäker på om allt finns med. Jag hittade inga protokoll från sammanträden i år till exempel, men det finns en ambition att göra det kyrkopolitiska arbetet synligt för den som vill leta.

Ändå upplever jag sammanträdesrummen slutna. Medan jag var anställd sipprade väldigt lite ut från vad de valda gjorde eller diskuterade ens till oss som jobbade i huset. Som församlingsbo – om än kyrkligt aktiv sådan – uppfattar jag inte någonting alls om jag inte aktivt frågar och letar efter det. Nu kan jag göra så för jag vet vad man kan fråga efter – verksamhetsplaner, budgetar, verksamhetsredovisningar, församlingsinstruktion och annat – och var och av vem jag kan få besked om sådant, men utan egna initiativ från min sida skulle inget från högsta beslutande instans närma sig mig. Det publiceras inga referat på församlingens hemsida eller Facebook. Inga visioner och tankar hos de förtroendevalda. Inget som tyder på att de som valts aktivt vill närma sig dem som väljer.

Därför är jag kallsinnig. Tyvärr. Fler anledningar finns också, inte minst den att de flesta – men inte alla – av de förtroendevalda själva förefaller tämligen kallsinniga till den verksamhet de valts att ha ansvar för. Jag ser demju inte i verksamheterna om de inte av någon anledning måste vara där – i de flesta fall.

Men naturligtvis skall jag rösta!

Om så om rösten skulle bli blank. Innan hoppas jag dock få information om vad man vill lokalt den kommande mandatperioden. Riktigt skoj skulle det vara med en och annan offentlig debatt och frågetillfälle om och vad det lokalt kan bli för skillnad beroende på vilken röstsedel jag och andra väljer att lägga i kyrko(k)valet – men den veckan är det troligen två torsdagar och solen går upp i väster.

* Möjligen skulle stiftet, den regionala nivån med biskopen, kunna ses som grundläggande och församlingarna vara ett utflöde därifrån – men så är det inte.