ge dött liv
I förrförra inlägget nämnde jag att oregerliga tankar då och då börjar rusa omkring i min stackars huvudskalleknopp. Vad som helst kan slå igång dem och de kan spreta åt vilka håll som helst.
Denna Annandag Påsk är inget undantag. I förmiddags när jag satt i TV-fåtöljen och såg gudstjänsten från lokalkyrkan kom både ovettigt och kanske vettigt för mig.*
Till det mer vettiga kom från en av de lästa texterna – profeten Hesekiel kapitel 37 verserna 1-10. Först skall nu sägas att profeten Hesekiel är inte helt enkel. Man kan läsa lite om honom här. Ibland är det klart vad som menas och ibland undrar jag, slarvigt uttryckt, vilken svamp han rökt för att se sina syner. Den text som lästes idag är ett avsnitt man då och då återkommer till och lätt att hitta i en Bibel vare sig man har den i bokform eller på nätet.
Hesekiel får i uppdrag att profetera för en massa skelett. Att profetera betyder mer att utsäga något än att förutsäga något. Det är en viktigt. En profet är inte främst en siare eller spåman som talar om framtiden utan mycket mer en som uttalar vad Gud säger, Guds Ord, till samtiden – en utsägare förkunnare.
Hesekiel skall tala Guds ord till de döda och det som är dött – så det rasslar.
Det är en riktning som Guds Ord har och som Kyrkan och alla som tror har att fungera i – tala till det och dem som inte (ännu) delar Guds-liv. Jag tänker att det idag i ett sekulariserat Sverige innebär information, presentation, undervisning och allt möjligt liknande om vad Gud vill, gjort, önskar och ger. Guds Ord till människor ger betingelser för livet med stort L, det skapar struktur, ger muskler osv.
Men det räcker inte! Profeten – och med honom Kyrkan och alla som tror – skall vända sig åt ett annat håll också. Hesekiel skulle profetera, uttala Guds ord till anden, till Gud själv. Det låter lite konstigt men är sant i alla fall. Och viktigt. Det handlar om att man tar tag i det Gud gjort, sagt och lovat och, än en gång slarvigt uttryckt, ”trycker till Gud” med de sakerna. Det är vad som är bön som vilar på hur Gud är och Gud vill. Gud vill att vi skall argumentera med Gud på det sättet.
Två viktiga riktningar alltså: Förkunnelse och Bön för Livet i Kyrkan efter Corona – typ.
Som på Långfredag och Påskdag ger jag här bönen ur Tidegärdens Laudes för idag.
℣ Fadern har förhärligat Jesus och gett honom alla folk till arvedel. Därför prisar vi honom och säger:
℟ Du som vann seger över döden, fräls oss, milde Herre Gud.
℣ Kristus, genom din seger har du krossat dödsrikets portar, synden och döden, låt oss i dag segra över synden i vårt liv
℟ Du som vann seger över döden, fräls oss, milde Herre Gud.
℣ Du som berövade döden dess makt och gav oss livet på nytt, låt oss i dag ledas av din helige Ande.
℟ Du som vann seger över döden, fräls oss, milde Herre Gud.
℣ Du som ger de döda liv och leder människosläktet in i ditt underbara ljus, ge evigt liv åt alla vi möter idag.
℟ Du som vann seger över döden, fräls oss, milde Herre Gud.
℣ Du som kom gravens väktare att bäva och gav lärjungarna den stora glädjen, ge oss, dina tjänare, den glädje som ingen kan ta ifrån oss.
℟ Du som vann seger över döden, fräls oss, milde Herre Gud.
* Till det ovettiga hör definitivt en tanke släkt med vad jag skrev om Långfredagen om hur man räknar dagar. Jag kom att fundera om denna Annandag som är en måndag och inte en söndag med timmesöppen kyrka räknas som en vardag med heldagsöppet eller som någon slags annan dag. Hur som helst en klart ovettig tanke.
Vettigare var att jag efter lokalgudstjänsten kollade på gårdagens gudstjänst i en kyrka på Lofoten – kan ses här. Prästen där hade jag utbyte med när jag var stiftsadjunkt på 1990-talet då han var Kappelan på Klippa, präst på Nordkap för turister.Vi och några andra samarbetade kring Vägkyrkor, Kyrka och turism och liknande saker.
