stigstrombergsson

I kategorin Predikan mm blir det numera inte många blogginlägg alls men nu kommer ett långt. Innan min pensionering när jag själv hade uppdrag att förkunna – många kallar det predika – brukade jag ibland blogg-publicera mina egna alster om jag skrivit mitt manus med hjälp av ordbehandlare. Handskrivna fusklappar skrev jag dock inte rent bara för att du, noble Bloggläsius, skulle kunna läsa dem här utan nöjde mig med att för läsbarhetens skull lätt redigera det jag i Ariel 10pt haft framför mig i kyrkan och där var mer eller mindre fri från. Kvaliteten i det hela kunde variera.

Sällan men ändå ibland har det hänt att när jag lyssnat på någon kollega och denne haft full-text-manus bett att få det för att offentliggöra det här i Predikan mm för min begränsade läsekrets. En gäst-predikant har på det sättet beretts utrymme en och annan gång.

Långfredagen 2020 sändes gudstjänsten från Älvsby kyrka via webben – här. Jag betittade och belyssnade den genom TV-apparaten kopplad till datorn. Den ”nyaste” prästkollegan* var i farten och det är vad han sasom strax kommer i textform. Det är också se- och hörvärt med tanke på tempo, iver och andra viktiga ting.

Det kan vara en poäng om man inte ser/hör gudstjänsten i sin helhet att innan man här läser vidare titta på ett par Bibelavsnitt som dyker upp i resonemanget: Första Korinterbrevet skrivet av Paulus kapitel 2 verserna 1-10 och Markusevangeliet kapitel 15 verserna 21-41 – Långfredagens huvudtext.

Jag gissar att du som firar långfredagsgudstjänst med oss idag har hört talas om korset någon gång förut.

Tänk nu efter några sekunder – vem berättade för dig om korset och vad det betyder?

Det finns förmodligen många olika svar på den frågan. En del av oss minns inte – vi kanske växte upp med det i ett sammanhang där det var en självklarhet. En del av oss minns en tydlig stund, kanske till och med datum och klockslag, då vi fick höra talas om korset och dess betydelse. En del av oss kanske känt en dragning eller nyfikenhet på avstånd i många år.

Oavsett vilket så tror jag att det finns något gemensamt för oss alla: Vår kännedom om Jesus och korset strålades inte ner från himlen rakt in i vår hjärna, helt oombett. Troligen satt vi heller inte hemma och funderade riktigt länge och väl, lade ihop två och två, och kom fram till att för tvåtusen år sen levde det en kille som hette Jesus som blev korsfäst och uppstod för vår skull (utan att någonsin hört talas om det tidigare i alla fall). Högst troligen, för att inte säga helt säkert, så fick vi på något sätt kännedom om korset genom en annan människa. Medvetet eller omedvetet, genom ord eller handling, eller en bok, en sång, en film, ett konstverk, eller genom ett märkligt sammanträffande. Det kan ske på en massa olika sätt, plötsligt eller genom en lång process – men om vi har kännedom om korset så har förmodligen en annan människa varit inblandad. Det är så tron på Jesus som Guds son och världens Herre har spridits – från människa till människa. Ibland har det skett på både olämpliga och rentav ondskefulla sätt, det vet vi. Men alltid mellan människa och människa. Och där finns en djup sanning om hur Gud valt att vara närvarande och verksam i världen.

Som vi hörde i episteltexten så skriver Paulus till församlingen i Korinth att han inte kom till dem med förkrossande vältalighet och vishet. Det enda han ville veta av när han var hos dem var Jesus Kristus, den korsfäste Kristus. Att Paulus minsann kunde lägga sig till med både vältalighet och mänsklig visdom, det anar vi igenom hans brev. Men han skriver att när han var i Korinth så ville han inte att de sidorna av honom skulle vara det som ledde människor till den tro han förkunnade. Han ville bara framställa Jesus för dem, den korsfäste Jesus.

Varför då? Det är inget ont med vältalighet och vishet – även för oss kan det ju vara fantastiskt att få lyssna till någon som är en god talare. Om det dessutom är förenat med stor kunskap eller vishet så är det ju ännu bättre. Men vältaliga vishetslärare fanns det gott om kring Medelhavet, och Paulus vet att det inte räcker. Vältalighet kan övertyga en människa om en viss ståndpunkt. Och det han kallar vishet som hör till denna världen, det kan vi nog betrakta som alla tänkbara vetenskapliga och filosofiska kunskapssystem. Det är goda verktyg för att lära känna vår värld. Men Paulus vill förmedla något som han inte vill ska hänga på hans egen förmåga eller oförmåga till vältalighet, och han vill förmedla något som inte går att logiskt argumentera sig fram till eller fysiskt/matematiskt beräkna sig fram till. Han citerar profeten Jesaja när han fortsätter sitt brev: vi förkunnar, som det står i skriften, vad inget öga sett och inget öra hört och ingen människa anat, det som Gud har berett åt dem som älskar honom. Och för oss har Gud uppenbarat det genom Anden, ty det är Anden som utforskar allt, också djupen hos Gud.

Här har vi det: talet om den korsfäste Jesus Kristus, det har inget öga sett och inget öra hört tidigare. Ingen människa har anat det. Istället har Gud uppenbarat det genom Anden. Och eftersom berättelsen om Jesu liv, död och uppståndelse är något som är uppenbarat så är det inget man kan räkna ut genom att betrakta universum eller naturen eller människor. Om berättelsen om korset och den tomma graven, alltså evangeliet, ska spridas så måste det ske från människa till människa. Visst kan Guds Ande göra undantag från den regeln, det är inget märkvärdigt. Men det verkar som om Gud i huvudsak bjuder in oss på det sättet.

Inom medievetenskap finns ett begrepp: the medium is the message. Mediet är budskapet – alltså, hur ett budskap förmedlas (mediet) är oundvikligen en del av hur budskapet kommer att uppfattas. Jag är inte medievetare, så jag förstår inte alla aspekter av hur det fungerar. Men jag tror att det är så tron på korset och Jesus fungerar i det här sammanhanget: budskapet förmedlas genom människor – och en del av budskapet är att på grund av korset så är alla murar mellan människor rivna, alla folk är inbjudna till att bli Guds folk, medborgare i Guds rike, på grund av korset så är vi kallade till att älska varandra såsom Jesus har älskat oss. Det kan vi ju bara göra om vi möts och relaterar till varandra – och tron sprids och stärks genom att vi just möts.

Vi ser också korsets ihopsamlande funktion om vi riktar blicken mot den scen som Markusevangeliet ger oss idag. Innan Jesus dör så fokuserar Markus på fienderna till Jesus, de som hånar honom och plågar honom under hans sista stund. Men så snart han dragit sitt sista andetag så riktar Markus sitt focus på en grupp människor som är väldigt olika varandra, men som är dragna till Jesus. Markusevangeliet är smått fantastiskt i det att den ende som tillåts uttala den sanna bekännelsen om Jesus som Guds son är den romerske officer som ser honom dö. Och längre bort står kvinnorna som funnits kring Jesus: Maria från Magdala, en annan Maria som är mor till lärjungen Jakob, Salome som vi inte vet så mycket om. I Lukasevangeliet hör vi att en av de korsfästa rövarna bredvid Jesus vänder sig till honom och ber att få ingå i hans rike. I Johannesevangeliet så står Jesu mor och ”den lärjunge som Jesus älskade” (kanske Johannes själv) vid korset och Jesus säger att de från den stunden ska vara som mor och son för varandra. Så det går som en röd tråd genom evangeliernas Golgata-berättelser: vid korset samlas en brokig skara som från den stunden ska tillhöra varandra. Jesus säger det, lite gåtfullt, när han befinner sig i Jerusalem bara någon dag innan påskhögtiden: När jag upphöjs från jorden skall jag dra alla till mig (Joh 12:32).

Genom korset vill Jesus dra alla människor till sig, människor som är kallade att låta sig bli älskade av Jesus och som är kallade att älska varandra. Men en konsekvens av att Jesus drar alla till sig är att det blir lite stökigt. Människorna som dras till Jesus kan vara ohyggligt olika varandra. Om vi fantiserar lite kring den romerske officeren och kvinnorna som följt Jesus genom eld och vatten fram till Golgata. Vi vet ju inte exakt fortsättningen på deras personliga livshistorier – men om de nu kände sig dragna till Jesus och därför drogs närmare varandra i den första församlingen i Jerusalem så kan man ju ändå tänka sig att det ibland blev lite pinsamt tyst mellan den kejserliga krigaren och de tuffa Jesustjejerna från landet. Vad hade de gemensamt annat än att de var dragna till honom på korset? Och ändå måste de inte bara fredligt samexistera – de måste älska varandra. Eftersom de står under korset. Precis som vi gör idag på långfredagen.

Vi är precis lika mycket kallade att älska varandra, och precis lika mycket kallade att inbjuda och uppmuntra till att nutidens gemenskap under korset ska vara lika mångfaldig som den var då. Om vår församling inte innehåller spännvidden mellan rövare och officer, överklassdamer och bonnpojkar så får vi be att Guds Ande leder oss till att låta korsets gemenskap bli verklighet, till välsignelse för hela vår värld som längtar efter Guds frid och fred mellan människor. The medium is the message! Den gemenskap genom vilken budskapet förmedlas påverkar hur budskapet uppfattas. Och budskapet är att Jesus på korset drar alla människor till sig.

Det här är en långfredagspredikan direkt ut ur coronatiden. Det slog mig när jag arbetade med den här predikan att det inte är så konstigt att en predikan om korset idag handlar om att mötas, om att ingå i gemenskap, att få sprida något gott mellan oss – jag är nog inte ensam om att uppleva ett underskott på dessa områden. Men det är fascinerande att korset kan ha så många olika budskap beroende på var, när och hur vi betraktar det.

Och denna långfredag tror jag att vi inbjuds till att betrakta korset ur de två punkter jag försökt predika över idag: (1) att korset säger oss att evangeliet om Jesus är en berättelse som är uppenbarad, och att det ligger i berättelsens natur att den måste spridas från människa till människa, eftersom det inte handlar om kunskap vi kan få genom att tänka oss till det. Det är en gåva vi får av Gud genom våra medmänniskor. (2) att korset är centrumpunkt för gemenskapen som Jesus vill dra oss till, och som han vill dra alla människor till. Det är en brokig gemenskap, som förmodligen ofta är mycket större än vi förmår se med våra begränsade perspektiv. Men vi ska inte bli förvånade om människor som är väldigt olika oss själva också dras in i gemenskapen under korset. Att både rövaren och officeren ryms i den gemenskapen är i sig ett budskap – the medium is the message! – Jesus vill dra alla människor till sig.

* Den nya kollegan är så nytillträdd att jag ännu inte gett honom något vänligt smeknamn. Jag funderar på Eleven då han för en del år sedan var en sådan i Svenska kyrkans Grundkurs på Älvsby folkhögskola där jag var en av lärarna. Han är huvudet kortare än den andre manlige prästen vilket gör att Lillprästen kan vara aktuellt men det känns liksom taget – typ. Jag som var skallen mindre än de dåvarande tre andra (men nog inte hade mindre i skallen) kallades så runt 1980.