stigstrombergsson

Ungefär ett dussin tittar. Drygt.

Jag kunde igår längst uppe till vänster i TV-rutan se hur många datorer och telefoner som var inkopplade på den live-sända gudstjänsten från Älvsby kyrka. Ett dussin apparater ungefär. Det hoppar lite. Ibland var det 11, ibland 12 eller 13. Folk gör kanske annat samtidigt så det hoppar lite.

Det var nog i realiteten fler som såg och hörde. Framför en del apparater fanns nog ett par som glodde samtidigt. Dessutom ”gick det åt” fyra personer för själva sändningen – vaktmästare, musiker, kyrkvärd, präst. Välvilligt räknat blev det runt 20 totalt.

Det var slutet av Johannes-evangeliet som texten var tagen från – läs kapitel 21 verserna 1-14. Antalet närvarande Jesus-följeslagare var Coronaanpassat. Man får hoppas att Petrus, Tomas, Natanael, Jakob, Johannes och två andra inte smittade varandra under nattskiftet. Troligen var det inte så farligt. De jobbade ju utomhus med fiske.

När solen gick upp fanns på stranden den uppståndne Jesus med något att äta – bröd och fisk. En undran kan vara om Johannes när han sådär 60 år efter händelsen skrev tänke brödet som något Jesus-laddat? Jag är tämligen övertygad om det. Han gjorde i alla fall så i kapitel 6 efter bespisningsundret med fem bröd och två fiskar. Där vävs brödet och hans kropp ihop så till denmilda grad att det kapitlet blir Johannes-evangeliets nattvardstext.*

Så jag undrar: Bjuder Jesus Kristus Guds Son Frälsaren sina följeslagare på Nattvard tidigt på morgonen den där gången vid Tiberiassjön? Står bröd och fisk förutom att vara vanligt krubb inför dagen också för honom själv?**

Nu bjuder på de flesta håll – så också här i Älvsbyn – församlingarna inte på tillfällen till tilltugg vare sig det gäller socialt samvaro-ätande eller Livets bröd, alltså Nattvard. Vad gäller det första – luncher, kyrkkaffe och liknande – må det vara hänt när Coronan fortfarande grasserar men vad gäller det andra funderar jag verkligen om man uttömt möjligheter och sätt kring hur man kan göra det möjligt för folk att smittsäkert ta del av det som med en ålderdomlig formulering kallas Kristi lekamens och blods sakrament.

Jag vet att det finns sammanhang som varje söndag firar flera små Mässor med max 8 (föranmälda) deltagare. Det finns också ställen där man mellan angivna klockslag under tre fyra timmar erbjuder enskild ”drop-in-Mässa” med ingång en väg, utgång en annan och ett maxantal om 8 i lokalen samtidigt – stramare än i vilken järnaffär som helst. Sådant går alltså om man vill – och man i sammanhanget är rimligen präster som fått uppdraget att förvalta just Kristi lekamens och blods sakrament.

Jag har ingen nämnvärd koll på vilka som sporadiskt eller regelbundet läser min blogg. Vet inte ens om jag skulle vilja ha den kollen men antar på goda grunder att en och annan är präst och annan och en inte är det. Vara hur det vara vill med den saken ställer jag hur som helst ett par frågor som kanske någon – prälle såväl som oprälle – är välkomna att besvara nedan i kommentarsfältet.

Men det är svårt med frågor som kanske kan uppfattas som ifrågasättande. Väljer man att ana att jag bakom dem har både åsikt, en dold agenda och en räv bakom örat kan man frestas att inte svara och väljer i stället att vara aktivt tyst.

Men tänk om mina frågor är ärliga och öppna. Tänk om jag – och andra – faktiskt vill veta och förstå något jag/vi inte vet och begriper. Då borde, tycker jag, att man skall välja att möta dem, svara och förklara.

Därför frågar jag:

1. Hur länge är det sunt att inte på något vis duka nattvardsbordet – naturligtvis inom de ramar som Folkhälsomyndigheten anger?
2. Hur länge är det sunt att inte söka och ”marknadsföra” nya och andra möjligheter att möta Frälsaren i nattvarden?
3. Hur länge kan präster anses förvalta sakramentet när de inte gör det?
4. Vilka teologiska argument finns för nattvardsstopp i en, tre, sex, på sina håll 12 månader och inte göra som de sammanhang där man faktiskt hittat vägar?

* I det kapitlet blir det tydligt hur viktig nattvarden är: Jesus svarade: ”Sannerligen, jag säger er: om ni inte äter Människosonens kött och dricker hans blod äger ni inte livet. Den som äter mitt kött och dricker mitt blod har evigt liv, och jag skall låta honom uppstå på den sista dagen. Ty mitt kött är verklig föda, och mitt blod är verklig dryck. Den som äter mitt kött och dricker mitt blod förblir i mig och jag i honom. Liksom den levande Fadern har sänt mig och jag lever genom Fadern, skall också den som äter mig leva genom mig. (verserna 53-55)

** När Jesus Kristus Guds Son Frälsaren skrivs på grekiska som var de först kristnas huvudspråk bildar de första bokstäverna i vart och ett av orden tillsammans det grekiska ordet för fisk.