stigstrombergsson

Vi kom till Björkliden på söndag mitt på dagen. Sol.

Måndagen bjöd på kalasväder. Jag var ensam på fjället.

Tisdagen – igår – var likadan vad gäller sol, icke-moln och temperatur men jag tog bara en kortare skidtur då. Sonen hade lånat mina turskidor, de som med räfflor under ger fäste i motlut och trögt glid när det bär nedför. Han och hans hulda moder ämnade sig fram och tillbaka till Låktatjåkka fjällstation en mil och 800 höjdmeter bort. Jag avstod både den turen och mina skidor och tog mitt andra par – vanliga löpar-lagg – och for efter Rallarspåret mot Tornehamn. Och vände.

Värme på dagtid och minusgrader om natten ger en egenskap hos snön som inte är förenligt med gott fäste. Allt blir löst och kuligt. Med löst avses just löst – en till två centimeter icke fast underlag. Med kuligt menar jag att underlaget efter några sol timmar består av ca en halv till en millimeter små iskulor som på micronivå bara rullar undan. Klistertejpen jag har under skidorna greppar inte i kullagret och varje liten backe blir bara bakhal. Det är det före jag minst föredrar utan rentav aktivt ogillar! Jag kan acceptera att skidor går trögt framåt men när det bara slinter akterut blir jag sur.

Att sedan sitta i solgass blev inte helt fel.

Nu är det onsdag och vädret har vänt en aning. Panikslagna TV-sändningar har förkunnat att värmen får ett bakslag. Kall polarluft kommer att drabba landet. Det beräknas bli 10 grader svalare än sista tiden. Nere i barmarks-Sverige kan det bli plus 5 vilket skapar katastrofvibrato i rösten när reportern i Rapport eller Aktuellt vänder uppmärksamheten till den som skall visa väderkartan. Lika löjligt varje år!

Det skall bli svalare i Norrbotten också. Ned mot minus 5. Det upprör mig inte alls. Som nordbo finns väl ingen anledning att vänta på eller längta efter annat än vinter i april. Vår-tjatet kan vänta.

Genom stugfönstret ser jag Torne träsk men inte topparna på andra sidan. De är i moln och det snöar och blåser. Vrider jag blicken ser jag att Čuonavággi alias Lapporten bara står på glänt.

Deppar jag? Nej! Är jag besviken? Naturligtvis inte! Bara rena töntskallar far till fjälls utan att räkna med att vädret kan växla. Jag vet – ena dottern jobbade här några år och är en pålitlig källa – att Björkliden då och då får gäster som vill ha pengarna tillbaka på grund av att det stormat eller varit kallt när de var här. Givetvis utan resultat. Alla sydbor är inte så vilsna i pannkakan men men kategorin finns som i receptionen på nasal eken-dialekt kan ställa frågor typ När öppnar Lapporten? och När slås norrskenet på?

Jag är inte en sådan. Jag vet att jag kan bli bortskämd av vädret men att det inte alltid är så. Det gör mig inte bortskrämd, bara till stugsittare.