stigstrombergsson

Min pappa, född 1924, var noga med den saken – sabbatsböxern´.

Det handlade om att göra skillnad på dagar och dagar. Han var inte legalistiskt eller tvär men ville ha en rytm. Jobbet på kontor hade sina kläder, fritidböket i trädgårdsland och liknande sina och på sön- och helgdagar gällde sabbatsböxern´. Att han efter 30 år i företaget slutade på SSAB ändrade inte saken. Veckan hade sin rytm så det blev skillnad på vardag och söcken. Vissa helgdagar ännu mer – till exempel svart kostym på Långfredag även de sista åren när han satt i rullstol.

För fullständighetens skull skall nämnas att mamma som var ett år yngre var av samma ull. Under helgen bar hon kjol eller klänning men inte samma som i hemma-fru-vardagen – men absolut int´ nagger bööx.

Kanske är det numera runt 340 dagar under ett år som har jag Fjällräven-byxor. Jag har haft modet att låta det modet växa under flera års tid. Nu är det så kompakt att det händer, men sällan, att om vi blir bjudna någonstans ger Primärhustrun den skarpa anvisningen: Sätt på dig något utan benfickor! Då lyder jag om än motvilligt. Jag har brallor med varierande antal benfickor och tycker att de två med EN ficka är fina nog för de flesta tillfällen. De mer säckiga med SEX fickor fattar till och med jag kan vara alltför mycket i vardagskant för finare evenemang.*

Med detta sagt lyfter jag, noble Bloggläsius, ämnet från benklädernas varierande värld till tanken om att ha struktur på dagar och veckor. Sådant mår man bra av, också som pensionerad.

Vad gör ni, nu när ni bägge är lediga? frågar ibland folk.

Det är lördag hela veckan! svarar jag men kompletterar genast med: ...vad gäller frukosten.

Morgonrutinerna är varje dag som bara lördagarna var förr. Upp runt 8 och lugn och ro med P1 och lokaltidning utan att måsta iväg någonstans till något. Inga tider att passa! Som lördagarna var. Nu är det så hela veckan.

Det behövs (mer) struktur på dagar och veckor. Mat på något så när bestämda tider är självklart och vettiga sovtider. Samtidigt behövs också rytm som skiljer den ena dagen från den andra så att inte allt blir samma mos och moras – i värsta fall lördag hela veckan men med annan innebörd. Struktur och rytm måste planeras i betydelsen beslutas.

Det gäller att  tänka på vilodagen i förväg så att man helgar den som budet lyder.

Man ska vika den för att fira gudstjänst – om jag fattat Luther rätt.

Idag skolkade jag från (den flyttade) gudstjänsten men lite skillnad har det dock blivit. Till vardags bär jag multi-ficke-brallor men en-ficke-varianten är också idag mina sabbatsböxer.

* Nu torde någon fråga... var en fras som förr i världen kunde höras från predikstolarna i olika kyrkor mitt i olika resonemang. Naturligtvis stämde det aldrig. Ingen, eller i alla fall aldrig jag, hade den frågan eller undran förkunnaren sedan fortsatte med. Ändå lånar jag nu orden och säger Nu torde någon fråga hur dylika byx-vanor stämde med de klädstilar som nästan förväntas i de kyrkliga sammahang jag varit anställd i och fortfarande agerar i då och då.

Svaret blir enkelt och dubbelt: En-ficke-brallorna är propra nog och under alban kikar ingen.