a’ava & n’holger
Om rubriken varit Unbyn 1920-2020 hade det låtit som en krönika som berört något seriöst och faktaspäckat. Det hade blivit lite missvisande även om lördagen 26 september var seriös, dock inte så faktaspäckad.
Barnbarnet Ava bor i Unbyn i grannkommunen där utöver henne talesättet säger att solen aldrig ler. Hennes morfar – d et är jag – och mormor reste dit för barnvaktstjänstgöring. Pappan hade haft ett nattskift och mamman skulle utöva sin veckliga rida-på-hästen-aktivitet.
Det är full fart när man är drygt två år. Välta grejer är kul inklusive det stora soffbordet i vardagsrummet. Hur hon gjorde för att skapa smällen förstår vi inte men ljudbangen var tydlig. Ingen skada dock vare sig på folk eller materiella ting.
Vi gick ut. Till lekparken. Där anslöt Holger på sin cykel. Vi gick veta att den i tidernas morgon varit hans pappas hoj men nu var den Holgers. På frågan hur gammal den samma-kvatersboende gossen var visade han upp tumvanten. Vi drog slutsatsen att svaret var fem år. Han visade sig vara en snäll lekkamrat, något som Avas mamma sedan också vittnade om.
Unbyn är en stilla liten gammal by med visst sentida villaintrång. Jag gissar att man för hundra år sedan också kunde hitta parkombinationen a’Ava & n’Holger – likt de två lekkamraterna.
Vi tog också med Ava på en biltur till kusinerna Tyra och Adrian inne i Luleå.
Busade. Fikade. Pratade.
