ytterst osannolikt
De essäer jag ger dig möjligheten att läsa, noble Bloggläsius, skriver jag ibland medelst tangentbord vid datorn. Ungefär var annan gång påbörjar jag det hela i funktionen Anteckningar i telefonen, mäjlar sedan det halv- eller helfärdiga till datorn och slutför det hela där. Idag är ett sådant tillfälle men det är ytterst osannolikt att jag under längre tid får tumma ostört.
Jag är barnbarnsvakt.
Ava som är drygt två år förklarar som svar på frågan vad högstadie-lärarmamman gör på jobbet: mamma arj torbarnen. Vad pappan gör på sitt jobb är dock mer oklart. I vart fall verkar han inte arg på några stora barn – förhoppningsvis.
Hon äter sin frukostgröt nu. Det gör att jag kan skriva men det är som rubriken lyder ytterst osannolikt att jag kan hålla på länge. Kom i alla fall hit kvart över 7 med uppgift att hålla fortet när förskolan inte denna höst i sina miljöer vill ha några snoriga snorungar. Mormodern behövde vara hemmavid så morfar fick kliva in själv.
(...)
Parenteserna med tre punkter indikerar paus i skrivandet. Hygien, lek, läsa bok och andra umgängesformer bryter skrivandet. Just nu trallar hon och pysslar för sig själv. Sådant är inte alls nödvändigt att störa med påhittande och nödtvungna vuxenredigerade aktiviteter.
(...)
Diagnosen äjkli sijkus stämmer. Vi gick nämligen ut. Lite gråmulenhet och regn gör en inte surmulen. Men sur i meningen blöt. Ännu blötare blev det av diket mitt emot. Vadställen går vanligen vinkelrätt mot en avlång vattensamling men Ava valde vada längs med diket. Fel! Det var i diket hon gick. Redan plurrad spelar mer vatten ingen roll så jag tillät henne att vada vidare. Jag är ju rutinerad fyrabarnspappa och sedan 10 år tillbaka farfar-morfar till tre äldre än Ava. Jag vet att vatten i sig är ofarligt och om man redan är blöt så är man. Vadandet av och an fick därför fortgå till fallet som inte var en fors utan en historia rakt framåt och pladask. DÅ blev det ingång för sanering och yttrandet äjkli sijkus! kom. Jag behärskar i någon mening avamålet och tolkar därför: verklig cirkus!
(...)
Lunch är äten. Vi är lite dästa och böcker blir lästa. Mitt försök att i efterskott ta del av vicepresidentdebatten från i natt har helt skitit sig även om det inte kommit någon annan skit – efter tösens kabel efter frukost.
Har dock varit lite lathändig, alltså aktiv med verktyg i kraftbesparande syfte. Tösen har perioder då hon far som en fis i en glasburk och då in i rum där hon inte anses ska vistas. Uppvinkling av handtag spar på sikt vuxenenergi som det gamla Stig-ordspråket lyder.
(...)
Vi antar att det blivit mer mamma arj torbarnen än vad som planerades i morse. Dottern angav tid när sista lektion skulle sluta och hon kunde vända hem – om jag inte måste vara kvar för att hantera att nån elev försökt elda upp nån annan. Hon ringde och meddelade fördröjning men kom vad det lider. Orsaken var dock inte den nämnda utan krishantering av allvarlig och viktig elevrelaterad sak. Respekt!
Jag for hem. Kollade på TV lite Folkhälsomyndighetsfakta, regeringsbeslutet om folkhopar och början på duellen Pence-Harris. Det sista fixade jag inte. Medförberedde middagen som strax skall ätas.
