stigstrombergsson

Vi följer en del serier på TV, Primärhustrun och jag. Oftast SVT med dito Play och då mest informativt jox om Kalla kriget (som vi minns delar av), Världens natur, Vetenskapens värld, Det sitter i väggarna (som jag kallar Hemsökta hus), Sportnytt, Rapport, Aktuellt och Greta gris.* Den nuvarande brittiska deckaren är Grantchester där en klurig präst hjälper bylingen att få fram rätt bov – en anglikansk-protestantisk kollega till gamle favoriten Father Brown – men det är inte den serien som gett rubriken för detta blogginlägg.

SVT kör om söndagskvällarna den svensk-finska serien White Wall.

Igår slutade fjärde avsnittet med rubrikens panikrop: ...och en teolog!

Varför? Jo, så här är det. Ett konkursmässigt profithungrigt företag skall slutförvara förbrukat kärnbränsle i 100.000 år. För ändamålet har man hittat en gammal gruva att ställa i ordning och använda.

• Kommen såhär långt i skrivandet medelst telefån beslöt jag mig för att noga kolla orden i slutknorren på avsnittet igår kväll. SVTplay alltså. Då såg jag till min förvåning vad som inte tidigare gått eller vad jag i alla fall inte lagt märke till: Man kan se avsnitten innan de gått på veckosändningstiden! Det blev två på raken men jag fortsätter detta skriveri som det var när jag började och bara hade sett de första fyra av seriens åtta avsnitt.

Man bökar och stökar, spränger, röjer och donar nere i gruvan. Naturligtvis är slutförvar av kärnbränsle kontroversiellt men man jagar på. Stället skall invigas och tidsschemat måste hålla så att inte finansiärerna lömskar till.

Efter en (misslyckad) sprängsalva syns den vita väggen. Den är mystiskt. Materialet okänt. Den har inte hamnat i berget utan är äldre. Berget har bildats runtom senare. Den är också stor och ihålig med något i.

Ställd inför allt detta lägger en inkallad geologexpert projektet på hyllan och drar sina färde med uppmaningen Skaffa en arkeolog. Och en antropolog. Och en teolog!

Utifrån denna fiction-serie har mina tankar, noble Bloggläsius, bland mycket annat löpt iväg till händelsen 1946 i gruvan i Kristineberg i Västerbotten. På nätet hittar man när man Googlar på Kristinebergsbilden och Kristinebergs-profetian i sanning både ditt och datt. Källkritik anbefalles! Två informativt vederhäftiga läsvärda länkar är denna och denna.

Jag har som sagt sett även avsnitt 5 och 6 men de berättar jag inte om. Serien är fortfarande klurig och sevärd – som fiction-thriller. Om den har någon sorts tankekoppling till händelserna 1946 kan jag inte uttala mig om men i min skalle möttes i alla fall tankarna.

* Det sista var inte riktigt sant. Det var förr när barnbarnet Lisa var två år och på besök. Play-funktionen ger dock alltid Greta gris som förslag att fortsätta att titta på.