stigstrombergsson

Varje år!

Varje år återkommer det.

Varje år återkommer den.

Som ett urverk.

Och varje år får ett blogginlägg ett likartat utseende utifrån att höstens och årets mest kvalificerade nördighet infaller i oktober. Förr i världen när tiden fylldes av arbete, hus- och familjeliv samt dötid framför datorn djupt försjunken i bloggskrivande eller något gammalt uråldrigt dataspel – som inte är ett dugg nördigt! – blev inte oktoberhändelsen långsamt färdighanterad förrän i slutet av första kvartalet året efter. I år gick det i stället på om inte ett kick så i alla fall ganska fort. Svensk Exegeisk Årsbok 85/2020 är läst nu med sin tvåspråkliga undertitel Gamla manuskript i nya perspektiv – Old Manuscipts in New Perspectives.

Helnördigt bok med tre Bibelvetenskapliga fördrag i skriven form från Exegetiska dagen förra hösten, två liknande kring pedagogiska frågor från samma tillfälle, fyra fristående artiklar och 20 recensioner av annan nördig Bibelvetenskaplig litteratur. Totalt 280 sidor mest engelsk text. Och naturligtvis är sakerna intressanta – mer eller mindre.

Den nyss använda ordvändningen mer eller mindre är bedräglig och ibland är det liknande bedrägligheter artiklar och föredrag sysselsätter sig (och mig) med. Tar man mitt exempel mer eller mindre rent bokstavligt så talar det om en neutral spännvidd mer eller mindre av något och kan (och kanske borde) uppfattas kvantitativt. Men – och det finns alltid ett men – om den som säger eller skriver eller hör eller läser är från övre Norrland kan uttrycket mer eller mindre få en mer eller mindre en negativ klang som drar mot nästan inte alls. Det i sin tur bör avgöra om man i ett speciellt läge skall använda frasen mer eller mindre eller ersätta den med något annat utifrån hur man uppfattar språket eller vill att det skall uppfattas.

Ovanstående exempel, noble Bloggläsius, har jag konstruerat själv som illustration till hur till synes onödigt, smalspårigt och petitessigt mycket av innehållet i SEÅ 85/2020 är – och alltså förödande intressant. I gamla handskrivna manuskript till olika Bibelböcker (och annan gammal litteratur) kan man nämligen se hur folk som kopierat texterna även modifierat och justerat saker utifrån hur den uppfattas i den senare tid och speciella sammanhang kopiatören befunnit sig i. Vad gäller Gamla testamentets hebreiska och grekiska texter har detta skett under lång tid men man ser saken också i Nya testamentet. På det sättet uppkom olika textvarianter, så kallade läsarter, och det är i den snårskogen Svenska Exegetiska Sällskapets årsbok rör sig detta år. Supernördigt! Och många gånger faktiskt ganska obegripligt – men kul i alla fall fast självförtroendet ryker.

Men det stärks också. Självförtroendet alltså.

En artikel och ett par tre rescensioner berör saker i kopplade till Markus och Lukas berättelser och skrifter. Jag pysslade med det sambandet när jag för några år sedan blev Teologie Magister (i det gamla studiesystemet) och jag känner att jag i någon mån är på banan när jag läser resonemangen. Jag blir till och med upprymd av att jag har invändningar mot det jag läser och anser att forskaren överläst de texter han eller hon behandlar. Att känna det är att känna sig smart – hur felaktigt det än kan tänkas vara.

Att vara medlem i Svenska Exegeitiska Sällskapet kanske inte är något för var man eller kvinna men jag tycker präster skall bränna 400 kronor per år på saken. Då är man medlem och får boken – som man faktiskt inte blir dummare av även om det ibland känns så.