stigstrombergsson

Jag har en del blogg- och Facebook-rutiner. Vad gäller en del blir det några gånger per dag, annat dagligen och ytterligare annat lite då och då. Till då-och-då-gänget hör den israeliska dagstidningen Haaretz. Den är en ganska liten tidning i Israel där den av många anses stå ”till vänster”. Jämför man profilen med rikstidningar i Sverige ligger Dagens Nyheter närmast till hands. Naturligtvis finns folk som ser DN som en kommunistblaska men det säger mer om sådana högerstyren än om själva tidningen. Så också med Haaretz.

Situationen Israel-Palestina och läget i Israel som sådant ligger i mediaskugga. Andra händelser i Mellanöstern och i världen – Syrien, Corona, presidentval mm – gör att det är bara ett par borgerliga så kallat ”kristna tidningar” som Dagen och Världen Idag – en det tomtar tycker att också Dagen nu blivit ”vänster” – som då och då belyser något.när så sker är det i tydlig Israel-positiv riktning. Med den vinklade ransoneringen på svenska blir Haaretz bra för mig som för en del år sedan fick göra en studieresa i området och gärna fortsätter att odla mitt intresse för situationen ochmänniskorna där.

Gideon Levi heter en kolumnist på Haaretz. Man kan läsa om honom kortfattat här och och mer långfattat här. I den artikel från den sista september som jag – det var länge sedan jag gjord något liknande – nu översatt är han lätt ironisk om de demonstrationer som dagligen sker i Israel mot regeringen ledd av den korruptionsanklagade maktfifflaren Nethanyahu. På engelska hittar du här den artikel Google råöversatte och jag putsat till vad jag tycker blev bättre svenska.

Gruppera Västbanks-brigaden till protesterna.

Låt israelerna möta sin armé

Israels försvarssoldater känsliga sinnen skadas: De skickades för att skingra en demonstration och tillsammans med poliser bemanna vägspärrar. Vid en vägspärr i Jerusalem har en fallskärmsjägare redan förolämpats av en demonstrant. Vart leder denna skam?

Som svar beordrade chefen för generalstaben Aviv Kochavi som är noggrann med att bevara sina soldaters renhet dem omedelbart tillbaka till sina baser. ”Det här är hemskt”, säger protestaktivisten Giora Inbar, brigadegeneral i reserven. ”En gång skickade de fallskärmsjägare till Jerusalem för att driva undan fienden. Igår placerade de beväpnade fallskärmsjägare för att driva tillbaka demonstranter som hade åkt till Jerusalem för att försvara demokratin.”

Enligt Inbar var, mellan "befrielsen" av Jerusalem 1967 och upplösningen av "demokrati-demonstrationen" på Balfour Street 2020, fallskärmsjägarna en lokal gren av Frälsningsarmén. De matade äldre, hjälpte fattiga och tränade fallskärmshoppning på stranden. Med all respekt för herr Inbar är detta en rosfärgad felaktig framställning. De fallskärmsjägare som sändes till Jerusalem den här veckan gjorde precis vad de har gjort största delen av de senaste 53 åren, bara mindre brutalt.

Från Ammunition Hill till Paris Square är detta vad de gjort: kraftfullt upplösa protester och vid vägspärrar kväva folk. En betydande del av vad fallskärmsjägare och alla andra förband gjort de senaste decennierna är polisarbete och kontroll, precis som nu i Jerusalem. Det kanske inte låter bra eller ser snyggt ut och är verkligen långt ifrån heroiskt – jämför den tårögda fallskärmsjägaren från Västra muren med fallskärmsjägaren vid en kontrollpunkt – men det är samma röda basker, den som borde ha varit dold i skam för länge sedan. Det är rutin för polisen och ockupationsarmén, Israels försvarsmakt, att varje natt slå sig in i hem och dra människor ur sina sängar, särskilt för deras politiska aktivitet, en annan skamlig och olaglig handling. Med några års mellanrum genomför de kriminella operationer i Gaza eller Libanon, svåra att kalla krig eftersom det inte finns någon armé som motståndare. Också när de skyddar bosättare i helt olagliga utposter och bosättningar deltar de aktivt i Israels största politiska spel och tar en tydlig och entydig politisk ställning.

IDF är som underleverantör för ockupationen en av de mest politiserade arméerna i världen. Det finns få liknande. Därför säger vi till försvarsministern, stabschefen och brigadgeneral Inbar – bespara oss er egenrättfärdighet och hymlande med ögonen. Det som skedde på Balfour Street är en helt naturlig och nödvändig fortsättning av fallskärmsjägarnas aktivitet vid kontrollpunkten Beka'ot och flyktinglägret Dheisheh. Inga är lika skickliga som de är vid vägspärrarna och inga har mer erfarenhet av att med kraft upplösa demonstrationer. Fråga vilken palestinier som helst. Det är sant att de för närvarande använder silkesvantar i västra Jerusalem tvärtemot hur de utbildats för att fungera i territorierna. Kanske är det därför som Fallskärmsbrigaden, Kochavi och försvarsminister Benny Gantz vill hålla dem borta från staden så att deras färdigheter inte rostar. När allt kommer omkring talar vi på Balfour Street om andra judar, israeliska medborgare, människor.

Men IDF har ännu bättre utbildade styrkor än fallskärmsjägare, vars ära nu är lite dämpad. Kfir-brigadens trupper, infanteribataljonerna utplacerade på Västbanken, är experter på att hantera vägspärrar och demonstrationer. Kanske skulle det vara bättre att flytta dem till Balfour Street för att ersätta de röda baskerna.

Gränspolisen skulle inte heller göra ett dåligt jobb. Släpp helt enkelt gränspoliserna lösa så kommer de att misshandla demonstranterna, stjäla från dem och till och med skjuta hjälplösa autistiska personer. De som gjorde så i ett skräpigt område i Östra Jerusalem kan enkelt efter en kort anpassningsperiod göra samma sak i den västra delen av staden. De självrättfärdiga fruktar att folkets armé kommer att politiseras och den moraliska armén kommer att förvandlas till regimens väktare. Du behöver inte oroa dig. IDF har varit dessa saker ett tag.

Kanske finns det ändå någon positiv aspekt i allt detta: Folket kommer äntligen att lära känna sin armé och hur den fungerar. Skicka Kfir-brigaden till Balfour Street och israelerna blir chockade. Det är en annan anledning till att Kochavi och Gantz vill hålla armén borta från gatorna – så att vi inte får se vad det verkligen gör och hur soldater rutinmässigt behandlar människor.