stigstrombergsson

Egentligen är det fantastiskt vilken makt regeringen har. Igår blev alla 70 eller äldre genom de nya och skärpta förordningarna för att bromsa tillväxen av Corona-pandemin.

Att avstå från alla sammankomster utanför det egna hushållet var rekommendationer som i våras riktades till dem som var i så ”kallade riskgrupper” – diabetessjuka, fetknoppar, hjärt- och kärlkrassliga och andra samt alla 70+. Under maning om försiktighet slopades under hösten åldersnoteringen men nu, formellt från nästa vecka, är det på annat vis. Samma maning som i våras riktades till dem som var 70 gäller nu alla: Avstå från alla du inte bor eller har nära kontakt med och allasammanhang med mer än 8 personer. Lite juridik-dimma råder kring 50-gränsen för sittande publik men meddelande igår var klart: Stoppa springet på fester, affärer och grejer men jogga gärna en och en eller två och två i skogen. Statsministern lät nästan hotfull.

Men inte så hotfull som Martin Luther. Hans nivånås inte av moderna svenska ledare vare sig vi pratar om stat, region, myndighet, kommun eller kyrka. Jag läste för några dagar sedan hur reformatorn gav råd i pest-tider och kunde konstatera att hans uppfattning då och Folkhälsomyndighetens eller politikens syn nu sammanfaller till det mesta. Största skillnaden är väl omdömet om folk som är sjuka men ändå rör sig bland folk och sprider smitta. Nu tilltalas och förmanas sådana i barsk ton. Luther skickade dem till helvetet.*

Vi blev alltså vår70isar igår eftermiddag. Allihop och rakt av. Och så säger politiska gärna lite extrema högerkrafter* att regeringen inte visar handlingskraft. Märkligt.

Som jag ser framtiden får detta (ännu) inga alarmerande och allvarliga effekter för mig och min Primärhustru. Vi kommer nog ha en hel del pengar kvar efter jul yttrade jag utifrån anvisningarna att inte trängas i affärer – anvisningar som gäller till den 22 december. Förhoppningsvis klappar inte handeln ihop alldeles med försvagad julhandel men jag gissar att personer detta år blir ännu viktigare än saker – om man kan träffas och kan resa. Vi får se. När jag växte upp firade vi alltid jul tillsammans med släktingar eller nära bekanta men ett år – mamma hade varit sjuk i november-december – var vi bara hon, pappa och deras tonåring dvs jag. Det gick det också. Kanske till och med en av de bättre jularna – såhär i efterskott.

I kyrkliga sammanhang kommer max-8-gränsen att få följder för gudstjänster och liknande under Advent och troligen helgerna igenom. Mycket av offentlig verksamhet har man tidigare ställt om eller pausat. Inte sällan i praktiken har det blivit ställt in fast man inte vill stava så. Jag har all respekt för att terrängen är svårorienterad och att farvattnen är obekanta men tror i alla fall att perspektivet ställa upp kan locka fram viss kreativitet vad gäller fälten Gudstjänst och Undervisning. Vad gäller Diakoni har det varit lättare att hitta om än tråkiga så i alla fall vettiga vägar utan fysisk närhet i större grupper.

Jag har ställt över att Bibelstudiegruppen skulle samlas i Älvsby kyrka ikväll. Vi brukar ha en fysisk träff med 8-12 där-varande på plats. Med hjälp av en ”lathund” på nätet har det varit möjligt att kunna vara med-varande på annat håll och ta del av åtminstone vad jag som någon sorts ledare avsett med kvällen. Idag blir det bara ”lathund” på nätet. Den kommer att kunna laddas ner som pdf från församlingens hemsida runt ½7 – och synas här samtidigt under rubriken distans-bibel 17nov 20.

*Vill man ta del av reformatorns tankar – klicka här.

*I klartext: SD-KD-M.