stigstrombergsson

Jag samlar på mig tankar. En del skriver jag i funktionen Anteckningar i min telefon just när jag kommer på dem. Andra kan bli noteringar på annat vis. Några skvalpar bara omkring i huvudet.

Igår tidigt på kvällskulan gjorde jag en erfarenhet som gav tanken vid fotknölarna som rubrik för ett nytt och ett par gamla tankespår samlade i ett blogginlägg – detta.

 

...vid fotknölarna 1 – gammalt spår om av- och påkragningen

 

Sedan inlägget dumdömt domkapitel den 19 maj har jag inte ordat om att Luleå Domkapitels decemberbeslut att avkraga en präst blev upphävt av dem som inte bara vet om utan också har att tillämpa de regler och beslut som gäller. Jag har inte dryftat saken här på min blogg men på en och annan annan plats i cyberrymden. Andra har varit flitigare i saken och i ett fall gett mig anledning att föra samtal där loksom en gång på Facebook där en person hade länkat till en SVT-Norrbotten-intevju med biskopen – som kan läsas här – med kommentaren Bra av biskopen! Jag skrev då denna kommentar:

Men lite konstigt är det att biskop och domkapitel först NU ska fundera över vilken status en åsiktsdeklaration från 2005 har. Borde skett innan man tar den till skäl för att leverera "lagens strängaste straff". Att texten från 2005 – som Överklagandenämnden visat – inte har status som "Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära" har varit helt klart för alla någotsånär insatta. Klar fadäs av Domkapitlet.

Mer har det inte blivit i den saken.

 

...vid fotknölarna 2 – gammalt spår om knasig annonstext

 

Vi fortsätter att fira gudstjänst men av smittskyddsskäl firar vi inte nattvard...

Ungefär så annonserade för någon vecka sedan en grannförsamling sin verksamhet och jag slutade jag läsa annonsen. Sinnet svämmade över och tanken blev olämpligt försedd med kraftord: Va f-n påstår dom! Att nattvard är en smittokälla! Är dom dumma i hela halva huvvet!

 

Jag påstår: Det finns inte några belägg, aktuella eller historiskt passerade, på att nattvard smittar fler än de inbillningssjuka. Skulle fakta finnas är jag tacksam att få reda på sådana. Teoretiskt, säkert också praktiskt, kan en folksamling smitta men samlas man kan man ha nattvard – till och med så att man dricker ur gemensam bägare. Allt annat är inbillning. Därför förstår jag inte varför grannförsamlingen i betald annonstext spred denna villfarelse samt hur det kommer sig att, om den vore ens en smula sann, man tidigare och gärna haft sina altarringar som pesthärdar. Jag fattar inte heller när man kommer att känna sig så säker att man vågar återuppta det man nu framställer som så farligt att man inte ställer fram det. Den billiga effekten är ju bara att man ogrundat skrämmer folk från Jesus! Vem, förutom den ovan nämnde f-n, tjänar på det?

 

Då tilltaget – om än oavsiktligt – också de facto utpekar grannförsamlingens grannförsamling, alltså vår där nattvard firas, som ett smittspridningskompani påtalade jag saken för lokala kyrkoherden. Hon delade om än inte i humör så i alla fall i sak min reaktion och skulle kontakta grannarna för att påtala att formuleringskonstigheten kanske inte var så lyckad. Hur det sedan gått vet jag inte.

 

...vid fotknölarna 3 – nytt spår i stigande älvsvatten

 

Det var igår tidigt på kvällskulan som jag och Primärhustrun tog en spatsertur. Kyla och snålblåst har vikt för någon sorts vår- eller försommarvärme. Det grönskar i farlig fart. Gräset skjuter upp så man frestas att kasta sig åt sidan. Björklöven växer timme för timme. Den oreglerade Pite-älven stiger ett par tre dm/dygn.*

 

Vi gick längs med älven till badplatsen några hundra meter bort. Där testade jag. Badade inte men skor och strumpor togs av och jag kände på vattnet. Blev en kort upplevelse. Grund sådan. Tio sekunders fotdopp kapade känseln nedom fotknölarna och stelheten gav inspiration till detta blogginlägg.

 

PS: Imorgon kväll firas Veckomässa 18.30 i Älvsby kyrka – med Ovangelie-träff för dem som vill efteråt vid kvart-över-sju-tiden. Återkommer. DS.

 

 

---

* Det är vårfloden, alltså smältvattnet från skogar och myrar i Norra Norrlands inland. Det dröjer veckor innan fjällfloden, alltså snön i Norra Norrlands fjälltrakter i rinnande form, kommer hit.