stigstrombergsson

Jag försöker vara en flexibel person med öppna sinnen. Jag ser det som meningsfullt att lära mig något nytt hela tiden. Det finns folk som mer fungerar enligt mönstret En gång har jag har tänkt så och med det har jag tänkt färdigt men jag har aldrig blivit imponerad av den sortens tankemässiga helkonserver som gör sig totalt slutna gentemot all information som kanske utmanar och modifierar sådant de redan vet, känner eller anser. Faktum är att den typen skrämmer mig lite – särskilt när de har eller söker någon form av maktställning.

När jag försöker vara flexibel och lärande handlar det inte bara om att lära nytt i olika ämnen och frågor – vilket i sig är viktigt. Det rör sig också om det subtila ämnet Jag själv och Hur jag fungerar, alltså nya insikter om egna tankar, känslor och annat – samt varför.

Jag skall nu inte redovisa allt jag kommit fram till om mig själv, inte heller allt jag (ännu) inte fattat. Det jag märkt och nu vill nämna är mitt projektbehov, alltså att jag i princip alltid behöver ha på gång något planlagt och något att fundera över. Just nu har jag inte det och det är väl därför saken blivit tydlig.

Som pensionär inser jag att mitt projektbehov till största delen fylldes av stora och små saker när jag var i tjänst i de olika uppdrag jag anförtroddes med under åren – förutom projekten familj, barn, villa och volvo. Det kunde vara stora saker som det Ungdomsprojekt som Älvsby församling beslutade om 2013 och genomförde 2014-2018 men sedan märkligt nog inte sammanställt någon utvärdering av. Det kunde vara smärre saker som en termins Bibelstudier var annan vecka. Mitt projektbehov tillfredsställdes av att planera och förbereda sådant inklusive den egna förkovran, läsning och tankearbete som var nödvändigt för ändamålen ifråga.

Nu har jag inget sådant! Inget projekt som så att säga ”kommer utifrån”. Jag tjänstgör inte och de två små sådana projekt av jag haft i vår avslutas i och med att maj blir juni. Tomrummet ekar och jag når insikten att mitt projektbehov är starkare än jag tidigare trott.

Men om jag då skulle läsa något?

Tanken slog mig och fick följdfrågan Vaddå?

• Tolkiens ringen-trilogi på engelska blev en tillflykt. På svenska har jag läst den några gånger. Filmerna har jag sett några varv. Engelska sänker tempot och blir ju i någon mån ett språkprojekt. Snart klar.
• Bibelvetenskapliga kommentarer finns – både lästa och olästa – i bokhyllan och skulle väl kunna fylla mitt projektbehov de närmaste femåren. Tittade igenom bokhyllan och fastnade vid tre volymer kommentarer till profeten Jesaja i Gamla testamentet – från 1970-talet och olästa i sin helhet. Kan det vara något? Jag mindes att sådan läsning alltid tidigare kopplats till att jag arbetat med Bibeltexten på grundspråket. Med insikten att hebreiskan nu efter många år är luggsliten intill gränsen för bortsliten gjorde att jag tryckte tillbaka första volymen in i hyllan. Inte nu!

Vad det blir vet jag inte. Sortera in alla gamla och nyare predikningar i katalogiserad ordning kan vara en tanke? Sortera åravis med diabilder och fotografier? Gallra alla digitala bilder sedan den tekniken kom? Annat?

En av mina nya eller i alla fall starkare självinsikter är detta projektbehov.

Jag ser också annat men det tänker jag inte berätta om här. I alla fall inte nu.