något att lita på
Förr hände det oftare men de senaste månaderna inte att jag på söndagarna har som uppgift att leda gudstjänst. När det är aktuellt hör det till att förkunna i gudstjänsten, alltså söka koppla ihop läst Bibeltext med dem som är på plats. För sådant krävs viss förberedelse och jag har alltid skrivit det jag avsett säga som fulltext, inte bara några stödord. Handskrivna manus har jag inte publicerat men med sånt som var dataordbehandlingsprogramsförfattat hände det ibland att det kom ut här på min blogg – i för läsning bearbetat skick.
Så var det förr innan jag pensionerades och innan jag slutade vikariera kontinuerligt på någon vakant tjänster i församlingen där jag bott och firat gudstjänst i över 40 år, ungefär halva tiden fom församlingspräst. Igår var det dags för ett återfal då jag var ombedd att leda Högmässa i Älvsby kyrka. Nu kommer det manus jag författade på lördagskvällen och som i allt väsentligt framfördes muntligt strax efter ½12 igår. Lite röriga tankar kring Tre-en-igheten – typ.
Efter psalm 62:1-3 (som har sångskattens suveränt bästa låttext) gavs följande som Beredelse
Ni är ju kallade till frihet... Så börjar en av dagens texter.* Först riktad till tidiga kristna i centrala delar av nuvarande Turkiet – men naturligtvis också till oss.
Ni är ju kallade till frihet... Det är något positivt – som tyder på något negativt. Motsatsen är ju ofrihet. Slaveri är ett starkare ord Bibeln ofta använder. Och påstår att människan finns i slaveri under något.
Slav under synden talas det om. Exempel är otaliga men sammanfattas i kärlekslöshet mot andra och misstro mot Gud. Egenkärlek, alltså, som ger skuld och som ytterstå konsekvens att vi är dödliga. Därför sägs det också att människan är slav under döden.
Detta vi kallade till frihet från.
Frihet från Synden ger Gud oss genom att Jesus tog den.
Frihet från Skuld ger i förlåtelsen på grund av vad Jesus gjort.
Frihet från Döden ger Gud oss på grund av Jesus död och uppståndelse. Och...
Ni är ju kallade till frihet... – ...för att tjäna varandra! Vara till för andra.
Detta ger Gud idag. Förlåtelsen. Jesus i Nattvarden. Sitt Ord att tro. Frihet. Vi går in i det med att börja med att be om förlåtelse...
Som Gradualpsalm hade jag tänkt 37 men gett fel siffra till musikern. Det blev 36 som också är bra men mycket segare. Sedan Textläsning Johannes kapitel 17 verserna 9-17.
Detta var ur Johannes berättelse. Den skiljer sig från de andra tre Jesus-berättarna i Bibeln. Johannes berättar inte att Jesus instiftade nattvarden kvällen innan sin död som de andra tre gör. Å andra sidan berättar han om att Jesus tvättar lärjungarnas fötter men det tiger de andra om. Johannes har ett långt tal Jesus håller samma kväll – inte de andra. Och som slut på det talet kommer i kap 17 att Jesus ber – saknas också hos de andra. Det är ur den förbönen texten var tagen.
Man kan se det lästa som en exakt återgivning av vad Jesus bad kvällen innan sin död – som om Johannes haft bandspelare eller stenograferat den kvällen. Man kan se den så bokstavligt men då blir den ju nästan ointressant och handlar bara om att Jesus ber för de 11 lärjungar som är kvar sedan Judas gått för att göra det han ska. Ingen av oss tillhör de 11 även om vi är ungefär lika många.
Johannes skrev en lång tid efter händelserna med Jesus! Han hade haft tid att minnas, att tänka vidare på det han mindes och vara i kontakt med Gud. Därför ska vi nog se texten som mer av ett referat än en exakt återgivning av ord vid den sista måltiden.
Händelsen + 60 år av minnen + erfarenheter + eftertankar + uppenbarelser flätas samman i det Johannes skriver på 90-talet, mot slutet av sin levnad. I kapitel 17 får vi en inblick i vad Jesus alltid ber om och vad hans önskan alltid är.
Eller om man så vill: Vad Gud säger när Gud talar med sig själv.
Vad har det att göra med att växa i tro som är temat för dagen?
Det handlar nu inte om stadier eller faser i hur din och min tro växer. Sånt kan man se och prata om men inte nu. Här handlar det om vad som får vår tro att växa – alltså vad vi kan se och lita på, alltså tro.
1: Jag har gett dem till dig och jag har gett dem mig själv säger Jesus till Fadern. De exakta orden är jag bevarade dem i ditt namn och jag skyddade dem. Som betyder Jag har gett dem till dig och jag har gett dem mig själv
När Jesus talar till Fadern, när Gud talar för/med sig själv är det oss det talas om. Och att Gud/Sonen påminner Gud/Fadern om vad de tillsammans gjort för oss.
Vad har då Gud gjort för dig?
Först: Gud/Jesus har levt, dött och uppstått för dig. Det grundläggande var långt innan du visste det och skedde helt oberoende av dig – något att lita på, tro.
Sedan: Gud har kallat dig till sig. I dopet som för de flesta skedde innan vi visste om det. Och genom besked om vad Jesus gjort – något att lita på, tro.
Dessutom: Gud kallar dig till sig nu – annars vore du inte här. Gud gör att din tro växer – något att lita på.
2: Jag ber för dem säger Jesus. Den bönen är Guds prat för sig själv. Om oss. Att vi skall bevaras från det onda.
Att bevaras från det onda är inte att skyddas från allt ont. Det betyder inte fribrev från Covid19, benbrott, sorg, död. Vi skulle önska att det vore så och när så inte sker blir vi besvikna – kanske – men det handlar om att bevaras från det Onda, det yttersta onda som är skillsmässan från Gud. Gud bevarar från det Onda mitt i det onda som sker – något att lita på.
3: Jag har gett dem ditt Ord säger Jesus. Och ditt Ord är innerst inne Jesus själv, Gud själv. Johannesevangeliet börjar ju I begynnelsen fanns Ordet..., och Ordet var Gud. (…) Och Ordet blev människa och bodde bland oss – det är Jesus – (…) han var fylld av nåd och sanning.
Jag har gett dem mig säger Gud/Jesus till sig själv. Jag ger er mig säger Gud/Jesus till oss. Med nåd och sanning – något att lita på.
Hur ger sig Gud/Jesus åt oss nu? Idag? Här? Strax?
Kristi kropp och blod för dig utgivet och utgjutet kommer jag att säga till var och en som vill ta emot Gud/Jesus i Mässan, nattvarden eller vad vi kallar den. Det är här det sker. Det är här tron växer – något att lita på. Amen.
Som Offertorium sjöngs 153 och som slutpsalm 10. Vi var 15 i kyrkan varav 3 barn..
* Galaterbrevet kapitel 5 verserna 13-18.
