stigstrombergsson

När vårvintern är slut, när snön försvunnit och isen på älven gått upp, när det ännu är ganska blåskallt, när ryssvärmen dröjer och man inte fem dagar i veckan går till ett arbete är livet en ganska saktelig historia. TV är ingen bra lösning hur många kanaler man än har. Faktum är ju att ju fler kanaler vi får, vi som började med SVT, sedan fick TV2 och på det 4-an, desto mindre sevärdheter bjuder burken.

Skogsrysaren Den stora älgvandringen har vi som på hela tiden. Vi sitter naturligtvis inte och flåstirrar på lingonriset timme efter timme men apparaten är på i rummet där vi läser, löser korsord och bär oss åt. När det då kommer en älg som försiktigt doppar klövspetsen i vattnet för att känna efter om det är simbar temperatur... Då blir det fokus i uppmärksamheten och vi åtnjuter simturen som är lika spännande som när sim-Sara slår världsrekord – bara ett annat tempo.

SlowTV i naturen är inte allt. 14.00 varje är det dags för Pressträff på Folkhälsomyndigheten. Ett fantastiskt vardagsactionprogram koreografiskt lika varierat om Högmässorna i Svenska kyrkan. Ritualet är givet. Efter ett Välkommen med Presentation tar någon av de två Andersarna vid. Idag var det Tegnell som höll i liturgin som börjar med en karta över Corona-väldsläget innan det klickas vidare till kurvor över hur det är i Sverige. Varje dag ges ungefär samma besked och med illustration av den nu ikoniska ”puckelkurvan” kommer samma uppmaningar. 

Socialstyrelsen tar vid och sedan Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap. Ibland är det någon extra på podiet. Allt blir tryggt, stadigt, sakligt, småtorrt – som en Högmässa.

Som i en Högmässa finns i den närvarande församlingen både sovande och vakna – om man skall döma av frågorna som sedan ställs. Flera är bra men en och annan verkar inte ha lyssnat alls utan hemfaller till spekulationer och smuttigheter om man menar 1,5 eller 2 meter i social distansering. Påsk-, Valborg- och Studentpaniksfrågorna har haft sin tid och nu verkar det som om fotboll och sommarresor växer i skallen hos en del. Den viktiga fråga jag funderar över men som ingen ansvarskännande reporter valt att göra undersökande journalistik kring är om man kan ha surströmmingspremiär i augusti.

Efter pressträffen blir det älgar i skogen igen.

Nyheter 19.30 och 21.00 är ganska enahanda och innehåller näst intill inget utöver pandemin och dess verkningar. Jag klagar inte. Tycker nyhetsbevakningen är bra men vill ändå påminna om att andra saker händer också. Tur att Text-TV finns.

En TV-höjdare är måndagarnas Vetenskapens värld. Finns på SVT play. Rekommenderas!

För någon vecka sedan handlade det om hur mycket vi ljuger – egentligen. Eller åtminstone friserar sanningar. En försöksperson var en präst i engelska kyrkan som skulle vara helt ärlig i en vecka. Skitkul att se hennes vånda när hon inte fick överdrivet uppmuntra och snällt tolerera. Ett kuriosa i sammanhanget var att ”kyrkorådssammanträdet” inte hölls i ett sammanträdersrum i ett församlingshem utan i själva kyrkorummet. Jag har givetvis tipsat både lokala kyrkoherden och en av de förtroendevalda om att göra så också hemma hos oss för att se om sammanträdet ändras på något vis av lokalen. Bägge log vid tanken.

Denna vecka handlade det om katternas släktskap och evolutionära utveckling. Åxå intressant. I den mån de blev tama var för ca 10.000 år sedan när människorna började odla och lagra spannmål. Vildkatter såg då att till människornas lager samlades råttor och människorna fattade att jägarna var bra för både äring och näring. Det berättades att alla så kallade tamkatter härstammar från en typ av nordafrikansk vildkatt som både accepterats, begagnats och på många håll även dyrkats – särskilt i Egypten men också i hela mellanöstern och i världen. Intressant.

Jag, liksom många andra, äger den över världen mest spridda samlingen religiösa skrifter från antiken. Jag vet att en del skick och bruk i Bibelns Gamla testamente är format som kontrast och motpol till hur det var hos det israelitiska folkets grannar. Då dessa bland mycket annat både tillbad och offrade katter tänkte jag att sådant skulle, likt hundoffer, uttryckligen förbjudas någonstans i någon av Moseböckerna eller hos någon profet. Alltså till en konkordans som är en bok som innehåller alla glosor i Bibeln samt var de kan återfinnas. Var står det om katter? Vildkatter? Inget napp! Inte ens ett litet maju på något av orden. Märkligt.

Men med detta, noble Bloggläsius, kan jag ge inläggets minnesord:

Tyvärr finns många som ger katten i Bibeln. Men Bibeln ger katten i katten.