stigstrombergsson

Jag brukar inte ändra mig ofta. Som den tjurskallegubbe jag är håller jag gärna fast vid åsikter och planer fram till ögonblick då sunt förnuft och i teologiska frågor också Guds Ord övertygar mig och ändring inträder. Man skulle kunna säga att jag har yttre överklagandenämnder som prövar tankar, åsikter och val.

Nu handlar detta blogginlägg inte om något djupsinnigt som en eller annan sedan igår yttre faktor övertygat mig om eller som tagit ett för mig bindande beslut. Det jag utsatts för är en prövning i min inre överklagandenämnd. Den överlägger utifrån fakta, mer fakta, gjorda överenskommelser, uppgjorda planer och känslor kring alltsammans. Känslor står sist för jag brukar sällan påverkas mycket av sådana.

Nu var det efter midnatt mellan onsdag och torsdag det hände. Hustrun sov. Nämnden hade sitt sammanträde i min fåtölj framför en släkt TV-apparat. Det var ett långt möte som ledde till ett beslut tvärt emot vad jag tänkt 10 timmar tidigare när jag skrev förra blogginlägget. Beslutet blev:

Vi far inte till Hemavan. Fjällprästeriet får anstå till ett annat år.

Lite smärtsamt känns det. Vi har liksom för sed att varje vårvinter vistas en eller två veckor i fjällsolens sken och där på olika sätt hasa plank för fulla muggar.* För många år sedan när barnen var små var det till Jäkkvik vi for. Sedan blev det Hemavan några vårar. Allt tippade över till Björkliden när och efter det att den yngre av döttrarna arbetade där. Förra våren blev det Hemavan igen. Men i år inget.

Naturligtvis är det corona-påverkan som ändrat villkoren. Det är en ny faktor som i år måste sättas bredvid vårvintersolen. Men den solen skiner i Älvsbyn också! Skidspår och uteterräng är bra också här! Svarta pister saknas men det betyder inte så mycket då jag de senaste åren alltmer lagt slalomskidorna på hyllan – eller låtit vara kvar i garaget. Så vi blir hemma.

Vad gjorde då att min inre överklagandenämnd upphävde det tidigare beslutet? Till syvende och sist bara känslan. Faktum kvarstår att vi är friska och allt det jag skrev igår men det bara kändes bättre. Lugnare på något vis att vara hemma om coviden skulle slå till den närmaste 14-dagars-perioden jämfört med att vara borta och i två veckor nära en smått tärande fundering över eventuell hemresa om det skulle bli aktuellt.

Hemavan och Tärna församling är meddelade. Verksamheten i Hemavankyrkan har ingen strikt planering och att jag inte skulle komma skapar inget direkt negativt. Hela vårvinterturismen liksom mycket annat både kyrkligt och världsligt är ju i gungning detta år.

* Det vulgära hasa plank betyder åka skidor.